Du er her: Forside i I fokus i 100-årsbølgen treffer Nordens arbeidsliv i Flyktingar ger nytt liv åt finska Punkalaidun, känt för sina likkistor
Flyktingar ger nytt liv åt finska Punkalaidun, känt för sina likkistor
I fokus

Flyktingar ger nytt liv åt finska Punkalaidun, känt för sina likkistor

| Text: Bengt Östling, foto Cata Portin

Vägen till Punkalaidun är vacker, men förrädiskt krokig och hal vintertid. Det här är långt ute på landet. Vi ska möta en åldrande befolkning i en finsk kommun som välkomnar invandring med nya metoder.

Vägnamnet ”Taikayön tie” används i marknadsföringen och syftar på magiska nätter då vad som helst kan hända. För många hundra flyktingar har önskedrömmen redan blivit verklighet. De har som kvotflyktingar valts ut för att få komma till Punkalaidun.

Den första finländare de möter är ofta Maarit Tiittanen. Hon är kommunens enda anställda i ett projekt som är unikt för Finland. Hon möter på flygfältet, kör dem till deras nya hem, installerar dem i en helt ny värld, skapar nätverken som möjliggör nystart. 

För burmeser, syrier eller etiopier, som är vanligaste nationaliteter, är det mesta nytt.  Det finns många praktiska saker att lära sig, vid sidan av behovet att snabbt lära sig läsa och skriva på finska, för att få jobb och finländskt medborgarskap. 

Foto: Cata Portin

Maarit Tiittanen och Shady Almohamed från Syrien.

Det finns en flyktingförläggning i kommunen också, med plats för 200 asylsökare som väntar på skydd i Finland. Kommunen äger huset där Röda korset bedriver verksamheten.

Där är det inte många som stannar mer än nödvändigt. Många av dem som får asyl vill flytta till huvudstadsregionen. De som nekas asyl förväntas lämna landet.

Den frågan är mycket aktuell i Finland efter fjolårets stora flyktingström. Frågan är också vem som tar hand om dem som trots allt stannar. Det kan också bli en uppgift för Maarit Tiittanen. Men hennes jobb är redan omfattande med de närmare 100 kvotflyktingarna.

Utflyttarbygd

Punkalaidun ser definitivt ut som en välmående jordbrukskommun, också mitt i vintern. Stora arealer odlad åkermark. Mjölkproduktion. Svinuppfödning. Några fåruppfödare. Välskötta gårdar. Men det finns också tomma, förfallna hus. Mycket har hunnit hända i kommunen.

Redan före EU-anslutningen började de små bondgårdarna försvinna och åkrarna paketeras. Det fanns inte jobb i städerna. Sverige värvade arbetskraft. Finland devalverade marken med 30 procent. 

Under ett enda år i slutet av 1960-talet flyttade över 40 000 finländare till Sverige. Också från Punkalaidun. Ett fåtal kom hem igen. Kommunen närmar sig nu oroande nära 3 000 invånare. Den årliga minskningen har varit kring 50 personer. Här har de avlidna sedan många år varit fler än de nyfödda i kommunen. 

För några år sedan var Punkalaidun nära att ge upp och låta sig slås ihop med grannkommunerna. Men fullmäktige sa nej.

Allt det här kan förklara varför flyktingarna är så välkomna.

”Punkalaidun-modellen”

Punkalaidun har redan flera gånger belönats för bland annat ”föredömligt främjande av etniska relationer”.

Kommunen är redan inne på sitt andra EU-Leader-projekt gällande invandring till landsbygden. Det planeras son bäst.

Kommunen har i flera år tagit emot kvotflyktingar och utvecklat egna modeller för integration, bland annat genom att skapa nätverk för företag, tredje sektorn och kommunen, så att de nyanlända får utbildning, jobb och hjälp med att komma igång.

”Made in Finland”

En av kommunens största arbetsgivare är SHT-Tukku, företaget som tillverkar och importerar allt som Finlands begravningsbyråer behöver. Blommor, dekorationer - och likkistor.

Fabriken sysselsätter ett hundratal trähantverkare, som bygger ett stort antal modeller av kistor, men också tillverkar lekmöbler och andra träföremål.

De flesta finländarna vill ha tygdraperade kistor av billigare träslag, men här tillverkas också många andra modeller. Den nyaste är en båtmodell designad av Risto-Matti Ratia, för den sista seglatsen. 

På fabriken har inte personalens ursprung eller tro någon betydelse.

Foto: Cata PortinKyi Kyi Kying hör till de burmesiska kvotflyktingar som har fått jobb på fabriken. Hennes familj kom från Burmas flyktingläger år 2008 och hon har skaffat sig utbildning, eget hem, jobb och finländskt medborgarskap.

Hon sätter stolt den flagglogo på plats, som visar att kistan hon dekorerar är av hög finländsk kvalitet.

Hon fungerar ofta som ett exempel på hur en lyckad integrering kan fungera på landsbygden.

Död ger bröd

SHT-Tukku står för en stor del av Finlands likkistor. Det finns några andra mindre fabriker, och en del kinesisk billigimport av likkistor.

-Här är man stolt över sitt hantverk och tänker knappast så mycket på att det ska ligga döda mänskor i de här kistorna, tror Jari Leminen. Likkistor behöver de flesta, oberoende av tro. 

Ett tiotal av de anställda är för tillfället av utländsk härkomst. De ger ett välkommet tillskott i personalen. Jari Leminen uttrycker sig försiktigt. Han väljer de mest kompetenta anställda, oberoende av nationalitet eller ursprung. Men många av invandrarna hittar sin första praktikplats här.

Här ses flyktingarna som en resurs. Det verkar vara en allmän åsikt bland företagarna. Däremot verkar invandrarna inte tillsvidare ha någon plats i de kommunala framtidsplanerna för näringslivsutveckling, varken som innovativa företagare, mångkulturella exportkontakter eller konsumenter

Inte lätt att komma in i Punkalaidun

Nya invånare syns tydligare i befolkningsstrukturen. Det är inte enkelt att integrera invandrare i kommuner på landsbygden, påpekar delegationen för etniska relationer vid Justitieministeriet, som senast belönade Punkalaidun kommun.

Det är inte lätt att komma in i Punkalaidun, säger många nyinflyttade invånare. Det gäller oberoende om man kommer från grannkommunen eller andra sidan jordklotet. 

Maarit Tiittanen håller med. Hon driver projekten för att få invandrare att komma till rätta i kommunen. Mycket handlar tydligen om hennes smittande entusiasm, nätverken hon har lyckats bygga, och den optimism och välvilja som verkar finnas överallt. 

-Något 8-16-byråkratjobb är det inte, jag får samtal dygnet runt om de mest oväntade problem som kan uppstå, avslöjar hon.

Halka i skidbacken inte det värsta

Den dag vi besöker Punkalaidun står en friluftsdag på programmet. Några familjer värmer sig vid brasan och ska för första gången i sitt liv stå på skidor. Det går inte alls bra. Skidorna är alldeles för hala.

Modigast är Shady och Waled Almohamed, som trotsar de glada skratten från publiken. Konceptet snö och is är främmande för familjen som kommer från Syrien, via Libanons flyktingläger.

 Foto: Cata Portin

Efter ett år i Punkalaidun är finskan fortfarande det största problemet. Språket är svårt. Finländska matvanor och traditioner får man vänja sig vid.

Mest förundrar sig familjen Almohamed över svårigheten att få kontakt med finnarna i deras hem.

Både föräldrarna och de tre sönerna på plats försäkrar ändå att allt går bra. Ett pressklipp som googlas fram från tidigare avslöjar ändå att också den här familjen i början fick ett argsint bemötande från några bybor som inte gillade nykomlingarna.

Maarit Tiittanen medger att det har funnits problem. Men det verkar fungera bättre nu.

Politisk enighet om allt

I det stiliga kommunhuset möter vi två sannfinländska politiker och en från Centerpartiet, som är störst i fullmäktige.

Foto: Cata Portin

Kommunfullmäktiges ordförande Outi Uusi-Kouvo från Centern, flankerad av Ari Prihti som är kommunstyrelsens ordförande, och Martti Mölsä som sitter i kommunfullmäktige och i Finlands riksdag.

De partierna är ledande i kommunen liksom i landets regering, tillsammans med Samlingspartiet, som är tredje störst också här. I senaste kommunalval halverades socialdemokraterna till två mandat och Vänsterförbundet har ett. Sannfinländarna fick storseger för fyra år sedan.

Kommunfullmäktiges ordförande Outi Uusi-Kouvo representerar Centern och förklarar bakgrunden:

-Jordbruket har förändrats mycket, ända sedan 60-talet har personalbehovet minskat då gårdar har slagits ihop. Outi Uusi-Kouvo är själv invandrad från en grannkommun, gift till ett lantbruk, men med jobb som revisor vid sidan om.

Hon känner till problemet med att etablera sig på en främmande ort, och om man kommer utifrån med annat språk är det ännu svårare. Men invandrarna är välkomna försäkrar centerledaren.

Integrering lönar sig

De sannfinländska politikerna, Ari Prihti som är kommunstyrelsens ordförande, och Martti Mölsä som sitter i kommunfullmäktige och i Finlands riksdag, är eniga.

-Satsningen på invandrare har varit lyckad för kommunen. Det är ändå inte säkert att det fungerar överallt i landet, och det kräver mycket av invandrarna.

Sannfinländarna som parti har fått beteckningar nationalistiskt och invandringskritiskt, Enskilda partimedlemmar går mycket längre i sin kritik av utlänningar som kommer till Finland. På webbens olika finska debattforum har sannfinländarna från Punkalaidun fått hård kritik för sin invandrarvänliga hållning.

Kvotflyktingarna rotar sig

När kommunen första gången köpte det stora hus som sedan hyrdes ut till Röda korset som flyktingförläggning väckte det debatt i kommunen, berättar Martti Mölsä. 

Nuförtiden vet man att det är till kommunens fördel att få huset uthyrt. Och skolan har lärt sig vad som behövs, när man snabbt ska ta emot nya elever från främmande kulturer.

Kvotflyktingarna har anpassat sig så otroligt bra, säger Outi Uusi-Kouvo, och Ari Prihti instämmer.

-Efter de första exemplen på lyckad integration, har det gjort beslutsfattandet enklare. Det finns ingen oenighet eller maktkamp om detta.

Vinst för alla…

Några ekonomiska kalkyler kan inte uppvisas för hur flyktingmottagningen påverkar kommunen. Men de tre kommunpolitikerna verkar eniga om att det ger vinst. Själva projektet kostar 84000 euro på två år, och ersätts till största delen av EU.

Visst skolan och hälsovården kostar, men staten ersätter ju de flesta kostnaderna. Den lokala servicenäringen hoppas förstås på fler kunder och intäkter.

Enligt riksdagsledamot Martti Mölsä kan man se hur det blir mer liv och färg på kommunens vägar. Han vill ändå nämna om några asylsökare som gjorde stöldräder i och utanför kommunen. Mölsä påminner om Sannfinländarnas slogan: Hjälpen ska ges där problemen uppstår i ursprungslandet. Det blir mycket dyrare att ta emot flyktingar i Finland.

…och en gnutta medmänsklighet

Ari Prihti som själv är fåruppfödare och företagare pekar på nyttan från invandrarna.

- Vi behöver arbetskraft. Punkalaidun är den kommun som har lägst arbetslöshet i regionen. Speciellt flyktingarna från Myanmar är väldigt bra anställda, det kommer barn som fyller skolorna, det är många bra saker, förtecknar Ari Prihti.

Outi Uusi-Kouvo hoppas på en win-win situation, som gynnar både kommun och invandrare.

Frågan om kommunen gör detta för att få ekonomisk nytta eller av medmänsklighet, blir ändå svår att besvara.

-Det skadar inte alls att känna sig som en bra mänska, formulerar sig Outi Uusi-Kouvo.

Punkalaidun lyx efter tio år i flyktingläger

Många andra flyktingar har lämnat kommunen efter några år, men de som kommer från Myanmar har stannat. Det är inte heller så att alla flyktingar som kommer från storstäder i världen hellre vill till Finlands största städer. Har man levt länge på primitiva flyktingläger är också Punkalaidun ett lyxigt ställe, påpekar både politiker och flyktingar själva..

Speciellt sannfinländarna har kritiserat lycksökare och lyxsurfare som enligt den folkliga föreställningen bara väntar sig bidrag och allt färdigt serverat.

Också finländare vill ha bättre levnadsstandard

-Mycket beror på vilka förväntningar och information man har på förhand.  Många av asylsökarna har väldigt höga förväntningar, påpekar Martti Mölsä. Flyktingsmugglare kan ha gett fel information och fört dem till fel land. Men kvotflyktingarna vet vart de är på väg och vad som krävs av dem.

Varken Prihti eller Mölsä gillar jämförelsen med de tiotusentals finländare som flyttade till Sverige på 60- och 70-talet.

- Många for till Åbo och Helsingfors också. Mänskor har alltid flyttat över gränserna från ett land till annat, för ett bättre liv. Men de var inga välfärdsflyktingar. De åkte till Sverige för att jobba, inte för att lyfta bidrag, säger Prihti och Mölsä.

Alla vill ha invandrarkandidater

I april blir det kommunalval i Finland. Ari Prihti visar stolt upp en av kandidaterna för det sannfinländska partiet. Det är Sun May Htoo, som har bott sju år i kommunen och numera är finländsk medborgare.

Foto: Cata Portin

Hon är tänkt att locka invandrarnas röster kommunfullmäktige.

-Här är det bra. Vi kom som kvotflyktingar undan krig och politisk förföljelse. Nästan alla som kommer från Myanmar gillar att bo i mindre byar.

Sun May Htoo har samma erfarenhet som de flesta andra nyinflyttade. – Finskan är svår, och alla papper kan vara svåra att förstå. Hon berömmer kommunens satsning på flyktingprojektet och Maarit Tiittanens insats.

Om Sun May har upplevt tråkigt bemötande i Punkalaidun är det inget hon vill berätta om. Numera jobbar hon som personlig assistent och klarar sig på finska. Varför hon har valt just Sannfinländarna som sitt parti blir ändå obesvarat.

arkivert under:
Kyi Kyi Kying

hör till de burmesiska kvotflyktingar som har fått jobb på fabriken. Hon sätter stolt den flagglogo på plats, som visar att kistan hon dekorerar är av hög finländsk kvalitet (bilden ovanför).

Fakta om Punkalaidun

En självständig kommun i landskapet Birkaland,  Sydvästra Finland,  ca 150 kilometer nordväst om Helsingfors, med 3 004 invånare.

Kommunen Punkalaidun har den bästa sysselsättningssituationen i regionen: Arbetslösa arbetssökande i november 2016 var 123 personer eller 9,6 procent.

Lediga arbetsplatser: Nio stycken.  

Situationen i närmaste större stad Tammerfors är betydligt värre: 19 894 arbetslösa,  17,4 procent.

Lediga jobb: 2006.

Medeltal arbetslöshet i regionen är 14,6 procent, d.v.s. några procentenheter högre än Finlands medeltal på 12,5 procent. Flest arbetslösa i regionen bland de äldsta (60-64-åringar).

200 asylsökare på flyktingförläggning i kommunen, som drivs av Röda korset.

Cirka 100 kvotflyktingar och arbetskraftsinvandrare som tas om hand av kommunen.

Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
h
This is themeComment