Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
Du er her: Forside i I fokus i I fokus 2010 i Tema: Nya yrken gror i krisens spår i Yrket där det gäller att göra så lite som möjligt
Yrket där det gäller att göra så lite som möjligt
tema

Yrket där det gäller att göra så lite som möjligt

| Text och foto: Björn Lindahl

Plötsligt dök de upp i Europas alla huvudstäder och turistorter: Levande statyer. Var kom de ifrån? Vad tänker de på när de står där helt stilla? Vad gör de på vintern? Vi hade många frågor och en hel del fördomar när vi såg närmare på ett av de mest egensinniga yrkena som finns.

Att vara en levande staty kan uppfattas som ett meningslöst jobb. Det sker ju ingenting. Ändå lockas vi att stå där en stund för att se om det sker något. Det är ofta lika spännande att se på publiken som statyn. Vissa blir nästan hypnotiserade av den orörliga personen.

Några ser skönhet, andra ser bara något att förakta. Sällan har en konstform lockat fram så extrema reaktioner, på gott och ont, från publiken – och allt bara för att någon står där helt stilla”, skriver det engelska eventbolaget The Living Statues Company, på sin hemsida.

 Pike ser på statu

Det gäller att kunna stå stilla, men ändå få den kontakten med publiken som gör att de stannar kvar och ger pengar...

I många länder går det att hyra levande statyer till företagsevenemang, festivaler och invigningar. Arrangemang där gästerna kanske inte känner varandra och där en levande staty kan vara något att tala om – speciellt om den plötsligt rör på sig.

På nätet finns det en del levande statyer som bloggar om sina upplevelser. Vi förstod snabbt varför alla står på en låda. Det finns allt för många hundar som inte ser skillnaden på en levande och en död staty.

Med epost får vi kontakt med kanadensiska Kate Mior, som uppträtt som Marie Antoinette i många europeiska städer. Hon berättar att det varierar från stad till stad om det behövs tillstånd för att uppträda. I några måste man vara uppe mycket tidigt för att få en bra placering, i andra lottar gatuartisterna själva ut tider.
Säsongen är vanligtvis 4–5 månader och hon brukar jobba 4–6 timmar per dag.

- Hur mycket jag tjänar är en yrkeshemlighet ;-), skriver hon.

En pratsam skulptur

RogerVi letar vidare på nätet och hittar bolaget Eventartist i Stockholm som drivs av Roger ”Gräns” Jonsson. På telefon är han riktigt pratsam.

– Jag var den första som startade med levande statyer i Sverige, berättar han.

– Jag började på gatan, men det var kallt och ganska snart blev jag kontaktad av företag som ville ha ett gigg på olika events.
Vår första fördom, att levande statyer inte har någon särskild utbildning faller pladask med en gång:

– Jag är mimare, med fem års utbildning från Paris. Det är nog en förutsättning för att vara en bra levande staty. Dansare vill röra på sig, medan mimträning är en kombination av spänning och avslappning. Det handlar om att kunna vila i en ställning. För att kunna röra sig i slow motion måste man träna upp sin kropp. Det tar ett par år, säger han.

Mimkonstens far

Roger Jonsson tog sin utbildning på en skola som grundades av Etienne Decroux.

– Han räknas som mimens fader och hade bland annat Marcel Marceau som elev. När jag kom dit hade han just slutat, så jag hade en av hans assistenter som lärare.

– Hur såg en typisk mimlektion ut?

– Vi hade tre timmar per dag, fördelade på två klasser varje gång. Vi började med en uppvärmning och sedan gjorde vi ”skalövningar” – vred huvudet, bysten och bäckenet i samma riktning och motsatta. Etienne Decroux utvecklade den rena mimtekniken, ett tredimensionellt system med kroppsrörelser.

– Decroux tyckte inte om pantomim (det vill säga humoristisk mim). Han blev störd av att publiken skrattade innan de ens visste vad som skulle ske på scenen. Han jämförde mimen med klassisk musik, mimen var något seriöst.

– Därefter tränade vi på olika figurer, som en snickare eller en herde som plockade blommor. Undervisningen var långt ifrån den bild folk vanligtvis får i huvudet när de hör ordet mim.

Kräver mimutbildning

Roger Jonsson irriterar sig över dåliga statyer, folk som bara gått någon liten kurs.

– När jag hyr in levande statyer så kräver jag att de har en mimutbildning. Jag vill ge en schyst upplevelse, det handlar inte bara om att få betalt, utan att ge bästa möjliga upplevelse. Ett uppdrag kan kosta 5–10 000 för några timmar.

– Vad tänker man på?

– När man tagit på sig kostymen och sminkat sig och ställt upp sig uppnår man ganska fort en stillhet. Det är som en form av meditation. Det är ju inte så att man står helt still – kanske bara några minuter innan man vrider sig lite eller gör en rörelse.

Lerskulpturer

– Kommer levande statyer ha försvunnit om fem år – har folk tröttnat på dem då?– Jag tror tvärtom att fascinationen kommer att öka. Det är så mycket som går så snabbt i samhället och så ser man en människa som valt att stå stilla. Folk tycker att det är häftigt. Många har en dröm om att ta det lugnt, det är det folk saknar, att ha tid för sig själva och uppnå ett slags harmoni, säger Roger Jonsson.

Mimfestival i Arnhem


Att de levande statyerna också kan ha en ekonomisk betydelse visar den nederländska staden Arnhem. Där arrangeras det varje år en festival där världens bästa levande staty koras. I år sker det den 28-29 augusti.

– Det brukar komma 300 000 personer till staden under det veckoslut som festivalen arrangeras. I år räknar vi med att det kommer 300 levande statyer, om amatörer och barn också räknas med, säger Dionne Aldus, som arbetar med festivalen.

Foto av Roger Jonsson (som silverstaty): Eventartist.

 

Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
h
This is themeComment