Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
Du er her: Forside i I fokus i I fokus 2010 i Tema: Mot åpnere grenser i nord i Mycket har skett bakom rökridån
Mycket har skett bakom rökridån
Nyhet

Mycket har skett bakom rökridån

| Text och foto: Björn Lindahl

I takt med att järnridån mellan öst och väst monterades ned, har kontakterna mellan Norden och Ryssland ökat. Men bilden av grannen i öst behöver uppdaterats. Det gäller också i den del av Norden som haft det mest vänskapliga förhållandet - den norska kommunen Sydvaranger som gränsar mot Ryssland. Där har nickelverket på andra sidan gränsen fungerat som en rökridå både bildligt och bokstavligt sett.

När Dagsavisen i Norge beslöt sig för att göra ett reportage om den ryska gränsstaden funderade reportern Jens Marius Sæther en stund på om han skulle skriva artikeln om "Det goda livet i Nikel":

"Den er da ikke skrevet? Vi leker med tanken i noen minutter, men så svartner det. Vegetasjonen forsvinner. Veien deler en gravlund i to. I horisonten skimtes pipene til det redselsfulle smelteverket. Røyken velter ut og blåser mot de treløse åsene i øst. På den andre sida, mot Norge, er skogen fortsatt grønn."

Nikel symboliserar allt det negativa med Ryssland. Den hänsynslösa miljöförstöringen. De trista barackliknande husen. Arbetarna som dricker ihjäl sig innan de hinner dö från utsläppen de andas in från smältverket. Sedan det sattes igång 1946 har det släppt ut så mycket svaleldioxid att omgivningen i tiotals kilometer förvandlats till ett månlandskap.

Nikel är också en del av förklaringen till varför så många av invånarna i Kirkenes inte har besökt grannlandet.

- Jag kan se Ryssland från mitt vardagsrum, men jag har aldrig varit där, säger tandläkaren Roger Daldorff, som driver en tandhälsoklinik med sju anställda i Kirkenes.

- Jag kunde tänkt mig att fiska lax i några av älvarna på Kolahalvön. Jag har några vänner som har gjort det.

På ett sätt har han märkt att något har skett i gränsstaden Nikel på den andra sidan.

- Det kommer kunder därifrån flera gånger om året som vill göra stora tandoperationer. Bryggor och annat som kostar 100 000 - 150 000 kronor. Och de betalar kontant, säger han.

Enorma vinster

För företaget som driver smältverket i Nikel och gruvorna i Montsjegorsk och Zapoljarny, samt i Norilsk i Sibirien, tjänar ofantligt med pengar. Vinsten enbart under det första halvåret i år var 13 miljarder kronor. Ingenting används till att rensa utsläppen, men något sipprar ned till de lokala cheferna.

De norska, finska och svenska regeringarna lovade 1990 att stödja rensningen av Nikelverket. Det norska bidraget var på 270 miljoner kronor och stod på konto i nästan 20 år innan regeringen drog tillbaka erbjudandet.

Lyckligtvis för Norge blåser det nästan alltid mot öster, så det är sällan att utsläppen drabbar norsk jord, även om renlaven försvunnit mot gränsen. Nikel är symbolen på att ingentingen ändrar sig i Ryssland.

I Kirkenes centrum arbetar Ingunn Derås i en Husflidbutik som specialiserat sig på tyger och handarbete.

- Jag var i Murmansk för 35 år sedan. De har ett annorlunda system där. Jag såg egentligen nog och har ingen lust att resa tillbaka, säger hon.

Just skillnaden i det politiska systemet framhävs också av Rune Rafaelsen, som leder Barentssekretariatet:

- Gränsen mellan Norge och Ryssland markerar den största politiska skiljelinjen i Europa, säger han.

Asymmetriska grannar

Assymetrin mellan grannländerna har alltid framhävts här längst upp i norr, och det är också titeln på ett gemensamt historieprojekt "Neighbourly Assymetry", som ska skildra den norsk-ryska historien 1814-2014.

Oftast är det Ryssland som är den stora i grannförhållandet. Murmansk har 300 000 invånare, Kirkenes 3 000. Men när det gäller levnadsstandard och resurser har Norge på senare år blivit så rikt att det börjar kunna mäta sig med den stora grannen.

- Ryssland är ett land som har 140 miljoner invånare, men en statsbudget som bara är tre gånger större än den norska, säger Rune Rafaelsen.

Själv besökte jag Nikel och Murmansk första gången 1986. Att läsa igenom det reportage jag skrev då och se på de bilder jag tog, är både tankeväckande och kontrastrikt.

Hoppades på olja

Intervjun med den dåtida guvernören Valdimir Gorjachkin kretsade om att de första borrningarna på rysk sida i Barents hav då hade gjorts. Förhoppningarna för vad oljeverksamheten skulle medföra vara lika stora då, som den är för naturgasen nu.

"Staden har 400 000 invånare och växer med 2 000 varje år. Det finns en rad fördelar med att bo där som ska locka folk. Lönen är mer än dubbelt så hög - 120 procent - av vad man får i de södra delarna av Sovjetunionen. Semestern är 49 dagar mot 24, och vart tredje år får man en gratis resa till valfri ort. För dem som arbetat i minst 15 år i Murmansk är pensionsåldern 55 år för män och 50 för kvinnor, mot 60 och 55 år som är det vanliga," rapporterade jag.

Idag är det slut på fördelarna. Det blev ingen olja. 100 000 personer har flyttat från Murmansk, men de som är kvar har skaffat sig bil.  Det har alltid varit något grandiost över staden, men nu har den fyllts med innehåll. Trafiken är tät och butikerna stoppfulla av varor. En del av kvinnorna ser ut som om de är på väg till en photoshoot med Cosmopolitan eller Elle. De stora betongkolosserna med bostäder kanske ser likadana på utsidan, men inuti har lägenheterna slagits ihop och renoverats.

Visst kan man bli nästan nostalgisk när man ser bilden från barndaghemmet på 80-talet, men tidsandan har för alltid förändrats. Utan att vi såg det bakom Nikels rökridå har ryssarna på den andra sidan blivit punkare och vegetarianer, de finns på Facebook, använder Wikipedia och reser till andra delar av världen nästan lika självklart som oss.

Ensam buss på Lenin Prospekt

Elefant som säljer ny bilmodell

Gatulivet i Murmansk har ändrat sig. Gatorna som tidigare var glest trafikerade, är nu fulla av bilar. På trottoaren står en rosa elefant och gör reklam för en ny bilmodell.

Historisk Murmanskbild - butik med kulram

Supermarknaden Okei har 46 kassor och ligger mitt i Murmansk

För inte länge sedan var det en kulram vid sidan av kassan. Idag har den stora matvaruhallen Okei 46 kassor och ett bättre urval av kött, fisk och grönsaker än man kan få någonstans i Norge.

Barn under Lenin-porträtt

Flogger - liten flicka

Ett besök på ett barndaghem var obligatoriskt på 80-talet vid vänskapsbesökl i Murmansk. Nu finns det andra leksaker.

På andra sidan gränsen

Det ryska nickelsmältverket (bilden ovan) ligger bara några kilometer från gränsen mellan Norge och Ryssland. Det släpper ut fem gånger hela Norges årliga utsläpp av svaveldioxid. Nickelindustrin färgar också många norrmäns syn på Ryssland. 

Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
h
This is themeComment