Starka språkkunskaper krävs i Finland

Fjorton kvinnor och en ensam man. De utgör gruppen som övar finska denna morgon vid Palmenias kurscentrum Exactum i Helsingfors. Det är modalkonstruktion, fraser, temporala satsmotsvarigheter och annat utmanande som avhandlas i klassrummet och de flesta verkar inte ha några som helst problem med språkundervisningen.
Läraren Nuppu Tuononen ska gå igenom hemläxorna och börjar med att fråga om uppgiften var svår att göra. Tydligen inte eftersom ingen svarar.
Två kvinnor, Jarvnee Westerinen, 33 år, och Fang Chen, 39 år, är båda gifta med finska män och har kommit till Finland från Thailand respektive Kina. Båda har en ekonomutbildning med sig i bagaget och har jobbat med redovisning i sina tidigare liv.

- Ibland blir jag helt matt, säger Fang Chen om sina språkstudier. Då har hon ändå tidigare bott och studerat i Finland innan hon åkte hem till Shanghai för att jobba. Nu bygger hon på sina kunskaper i finsk bokförings- och skattelagstiftning.
I sommar ska de båda praktisera på bokföringsbyrå innan språkstudierna fortsätter i höst. Bokförare behövs och efter den här specialkursen i finska brukar nästan alla få jobb direkt.
- Men man måste kunna mycket finska, säger Jarvnee Westerinen.
Palmenia, som är ett tjänsteföretag ägt av Helsingfors universitet, har specialiserat sig på språkundervisning för akademiker. Nuppu Tuononen säger att i synnerhet folk från Estland och Ryssland lätt når en avancerad nivå.

Tar slut för snabbt

Johanna Heimonen, utbildningschef med ansvar för språk- och kulturutbildning vid Palmenia, säger att ett problem är att språkundervisningen tar slutför snabbt. När deltagarna uppnått grundnivån B1 eller A2 är undervisningen inte längre gratis och få invandrare är beredda att betala för att lära sig finska. Men kompetensen är inte så bra att folk klarar av att sköta expertjobb, där det ingår att skriva avancerade texter på finska.
Heimonen tycker inte att språkkraven borde lindras, vilket är ett argument som ibland dyker upp i debatten om varför invandrare har så svårt att få jobb. Folk som inte klarar av språkstrukturen har svårt att göra sig förstådda och kollegerna har rätt att kräva kommunikation på ett bra språk. Å andra sidan visar erfarenheterna att arbetsgivarna kräver perfekta kunskaper i finska också för arbetsuppgifter som inte omfattar kundtjänster eller avancerad arbetsplatskommunikation.
- Vi utbildar akademiker och de vill ha expertuppgifter på samma nivå de haft hemma, påpekar hon och upplyser också om att erfarenheterna varit goda. Via Palmenias språkkurser har ett tusental akademiker kunnat ta sig in på arbetsmarknaden.

Alla i samma sal

Johanna Heimonens kritik mot den språkutbildning som ordnas utanför Helsingfors går ut på att invandrarna inte placeras i olika grupper utan placeras i samma studiesal, oberoende av förhandskunskaper. När Arbetsförvaltningen begär in anbud på kurser nämns bara en typ. Nuppu Tuononens erfarenhet är dessutom att invandrarna lämnas ensamma efter att de lärt sig finska. Det borde finnas rådgivning och stödpersoner också efter studierna.

Nuppu Tuohonen

Ett tiotal skolor ordnar språkkurser i Nyland, där de flesta invandrare bor. I dessa språkprogram ingår även arbetspraktik. Dessutom kan invandrare studera finska eller svenska vid ett trettiotal andra skolor och institut som erbjuder parallell undervisning.
Invandrarna utgör bara 2,7 procent av befolkningen i Finland mot drygt 14 procent i grannlandet Sverige. Eftersom åldersstrukturen är så sned och nativiteten så låg behövs ökad invandring för att fylla personalbehoven framförallt i den offentliga sektorn, närmast vården. Kvaliteten på språkundervisningen är därför en nyckelfråga för framtiden.
Som bäst bereds nya regler för hur språkutbildningen av invandrare ska organiseras. Den största förändringen blir att de kurskrav som Arbetsförvaltningen ställer ska vara bindande och inte riktgivande som nu. Arbetet ingår i anpassningen till den nya integrationslagen som träder i kraft i höst.

Resursbrist

I Helsingforsregionen, där hälften av landets invandrare bor, står många i kö till språkkurserna. Kapaciteten är för liten. Kai Koivumäki, konsultativ tjänsteman vid Arbets- och näringsministeriet, säger att finansieringen inte är problemet utan det faktum att arbets- och näringsbyråerna på grund av statens sparåtgärder saknar personresurser. Invandrare måste få personliga integrationsplaner innan de kan gå på kurs.
Samtidigt vore det viktigt att språkutbildningen också fortsätter på arbetsplatsen. Få arbetsgivare är beredda att låta sina anställda studera på jobbet, men det finns också exempel på motsatsen. Europeiska socialfonden har ställt upp som finansiär.
- I svenska Österbotten har vi haft ESF-projekt där tomatodlare gått med. Men andra arbetsgivare säger att man inte får studera på arbetstid”, säger Koivumäki som ser en framtid med samfinansierade projekt där arbetsgivaren också deltar.