Robotjournalistik vidgar gränserna för vad som är möjligt

Nyligen gick historien om hur Los Angeles Times kort tid efter en jordbävning kunde publicera en artikel på nätet om händelsen, tack vare att mannen som fick bylinen hade programmerat en robot att snabbt bearbeta informationen som skickades ut.

Det imponerar inte Sverker Johansson. Han har skrivit 8-9 procent av alla artiklar på Wikipedia - och då talar vi inte om enbart den svenskspråkiga, utan i förhållande till alla artiklar på Wikipedia.

- Jag är nog den som har skrivit flest artiklar i världen, konstaterar han.

Sverker Johansson presenterar sig på en egen sida på Wikipedia (bilden ovanför). Men det är hans datarobot, eller bot, som de också kallas, som flest personer stött på. Lsjbot, som han kallar den, kan plocka text och bilder från olika kataloger och sammanställa det till en artikel.

Så här kan en slumpvis vald artikel se ut:

Thacanophrys goldsboroughi är en kräftdjursart som först beskrevs av Rathbun 1906. Thacanophrys goldsboroughi ingår i släktet Thacanophrys, och familjen maskeringskrabbor. Inga underarter finns listade.

Så finns det hänvisningar till källor och en ruta med hur kräftdjuret är placerat taxonomiskt. Går man på “baksidan” av Wikipedia genom att klicka på Visa historik, kan man se att artikeln har lästs tre gånger de senaste 30 dagarna och att tre andra botar har varit inne och gjort små ändringar.

- Många av artiklarna är sällan lästa, men när jag tittar på statistiken så läses de ändå då och då. Fågelartiklarna mer än de om skalbaggar. Men den dagen en insekt blir intressant så finns det en beredskap, säger han.

Drygt sex år med Wikipedia

Sverker Johansson är fysiker och språkvetare och arbetar som chef för utbildnings- och forskningskansliet på Högskolorna i Dalarna. I mer än sex år har han haft Wikipedia som främsta fritidsintresse. Han är en av några hundra administratörer och har befogenheter att stänga av de som bara klottrar eller som försöker propagera för en viss livssyn.

- Idén fick jag när jag såg att en annan person hade gjort ett liknande projekt på den holländska wikipedian. Jag tänkte att jag kunde göra samma sak – fast bättre.

- Jag kunde programmera, men inte programmera botar. Det var jag tvungen att lära mig. Dessutom kan jag så pass mycket biologi att jag förstår hur artdatabaser är uppbyggda.

Cebuano och waray-waray

Djurartiklarna har han publicerat samtidigt på svenska och de två mer udda språken cebuano och waray-waray.

- Min hustru är från Filippinerna och cebuano är hennes modersmål. Waray-waray är ett språk som talas i några av de östliga provinserna.

Han har också skrivit texter om 1 000 filippinska kommuner, givetvis med hjälp av Lsjbot.

- Mina texter om kommunerna kom till användning vid en naturkatastrof nyligen. Då sköljdes en liten by bort, som det fanns en artikel om.

Ser man på den svenskspråkiga Wikipeda tog det tio år från noll artiklar till 500 000. Så la Sverker Johansson in en miljon artiklar på en gång. Det blev det en del diskussion om och fortfarande råder det inte någon total enighet om botskrivna texter.

- Många känner en arbetsglädje och stolthet att göra allt för hand. Mina texter är torftiga och ingen stor litteratur. Det finns en viss felprocent och det kan göras misstag i programmeringen. Men bot-texterna står sig väl i det avseendet jämfört med människoskrivna texter.

90 procent datorskrivet?

I USA har företaget Narrative Science specialiserat sig på datorskrivna artiklar om företag och sport. En affärstidning som Forbes har bara personal att skriva kvartalsrapporter om 50 av de 500 största företagen. Narrative Science skriver om de övriga 450 – och gör det på fyra sekunder istället för 40 minuter per företag. Enligt företagets teknikdirektör Kristian Hammond kommer 90 procent av texterna som skapas vara datorskrivna de kommande 15 åren.

- Volymmässigt kan nog 90 procent av texterna som skrivs vara botskapade. Men det stämmer knappast i förhållande till de texter vi verkligen läser och läser om igen. Det är de resterande tio procenten som är viktiga, säger Sverker Johansson.

Medan både Sverker Johansson och Narrative Science skriver lite om mycket, använder den schweiziske fotografen Daniel Boschung en ABB-robot för att kunna ta extremt många bilder av samma motiv. Han gör porträtt som består av en sammanställning av 600 fotografier av samma ansikte. Det gör det möjligt att granska varenda detalj i ansiktet.

 - Jag har alltid varit på jakt hur jag skulle kunna göra dokumentära foton med ny teknik. Så hade jag en mycket allvarlig olycka med min terrängcykel. Innan de satte in skruvar i min ryggrad som gjorde att jag kunde gå igen, CT-skannade de mig i en halvtimme för att veta exakt var skruvarna skulle sitta, säger Daniel Borschung. 

Under processen fick han idén att skanna av ett ansikte på samma sätt, närmast som en kartläggning.

- Det svåra var inte att få en robot att ta 600 bilder, där skärpedjupet bara är 1-3 millimeter, utan att pussla ihop det hela till en enda bild, med de förvrängningar det blir när kameran flyttas.

Eftersom processen kan ta en halvtimme är bilderna mimiklösa.

- Dialogen mellan fotografen och den som porträtteras försvinner. Det blir en sorts mycket ärliga, men samtidigt störande porträtt. Eftersom skärpan är perfekt uppfattar folk att det måste vara sant, men samtidigt är porträttet en omöjlighet, säger Daniel Borschung.

Hur beskriver han förhållandet till sin robot? Är den en del av honom eller en motpart som ibland stretar emot?

- Det är ett verktyg för mig, säger han.

Sverker Johansson kallar sig för "en lycklig ägare" till Lsjbot i sin presentation, som om den vore ett husdjur. Men även han beskriver roboten som ett redskap.

- Det är en människa i vilket fall som står bakom artikeln. Olika människor använder olika redskap för att skriva.