Side-alternativer
Att förstå varandra utan att behöva ta till engelska är en viktig del av den nordiska gemenskapen. Foto: norden.org
Målet för deklarationen är en långsiktig och effektiv språkpolitik där Nordens samhällsbärande språk är och förblir starka och levande.
De samhällsbärande språken ska också förbli samhällsbärande, och kunna fortsätta användas som vetenskapliga språk.
Det nordiska samarbetet ska även i framtiden bedrivas på de skandinaviska språken, dvs. danska, norska och svenska.
Alla språk som hör hemma i Norden ska leva vidare och utvecklas, också i en tid av digitalisering med artificiell intelligens, internationalisering och migration.
Alla nordbor ska kunna tala, förstå, läsa och skriva det eller de språk som fungerar som samhällsbärande där de bor. De ska kunna kommunicera på minst ett skandinaviskt språk och ha kunskaper i de andra skandinaviska språken, för att delta i den nordiska språkgemenskapen.
Samhällsbärande språk
Skandinaviska: svenska, danska, norska (bokmål och nynorska)
Övriga: finska, isländska, färöiska
Urfolksspråk: grönländska, de samiska språken
Nationella minoritetsspråk
Sverige: Meänkieli, finska, jiddisch, romani chib, samiska (nordsamiska, lulesamiska, pitesamiska, umesamiska och sydsamiska)
Finland: samiska (enaresamiska, nordsamiska och skoltsamiska), Dessutom talas sedan länge karelska och romani
Norge: Samiska (nordsamiska, sydsamiska, lulesamiska), kvänska, romanes, romani
Danmark: Tyska (och i Tyskland är danskan ett av de officiella minoritetsspråken)
Teckenspråk
Alla länder i Norden har ett eget teckenspråk med officiell status.
I Finland är både finskt och finlandssvenskt teckenspråk tryggade i lag.
Danskt teckenspråk har mycket gemensamt med de grönländska och färöiska teckenspråken.
Arbeidsforskningsinstituttet
OsloMet – storbyuniversitetet
Postboks 4 St. Olavs plass, 0130 Oslo
Nordisk ministerråd er ikke ansvarlig for innholdet i artiklene
Følg oss på Facebook