Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
Du er her: Forside i Nyheter i Nyheter 2003 i Försmådd yrkeskärlek – om medierna som arbetsplats
Försmådd yrkeskärlek – om medierna som arbetsplats
Nyhet

Försmådd yrkeskärlek – om medierna som arbetsplats

| Text: Gunhild Wallin, Foto Björn Lindahl og Scanpix

Hög förändringstakt, tuffare ekonomiska krav, snabbare tempo och ökad osäkerhet kring arbetet - det är tydliga tendenser i mediebranschens utveckling under de senaste 20 åren.

- Otryggheten inför framtiden har ökat dramatiskt och mer än hälften saknar framtidstro. Det handlar både om oro inför besparingar och omorganisationer men många ställer också frågan hur länge de ska orka i branschen, säger Bjørg Aase Sørensen, professor vid Arbeidsforskningsinstituttet i Oslo. 

När NJ, Norsk Journalistlag, i slutet av 70-talet bad Arbeidsforskningsinstituttet om hjälp att göra en undersökning av journalisternas arbetsmiljö, var forskarna tveksamma. Fanns det verkligen inte mer angelägna saker att studera. En mening från en av de fackliga representanterna fällde avgörandet:

”Vi dör som flugor”, sa han och fick på det sättet arbetslivsforskarna på kroken.

Först i efterhand förstod forskarna att de hade gjort sin första studie av det som idag kallas ”det gränslösa arbetet.” För första gången såg de tecken på det arbetsliv som alla talar om idag, det vill säga det nya arbetslivet som präglas av flexibilitet, besparingar, kundorientering och kompetensutveckling. I mediebranschen handlade det redan den gången om svårigheter att dra gränser mellan yrke och fritid. Många av mediefolket satt fast i ”honungsfällan” , det vill säga de var
stimulerade av sina jobb, men slets ner av stressen.

Bjørg Åse Sørensen

- Vi insåg att de medieanställda är budbärare av de nya trenderna och att de utövar sitt yrke mitt i stora strukturförändringar. De kan jämföras med den duva som gruvarbetare förr i tiden sände in i gruvan för att se om det var tryggt för dem att gå in. Så fungerar mediearbetarna för arbetslivet i övrigt, säger Bjørg Aase Sørensen.

Utvecklingen av medierna som arbetsplats har följts i tre stora undersökningar. Den första utfördes mellan åren 1979 och 1981. Den andra gjordes 1992–93 och den tredje hösten 2002. I den senaste deltar över 3000 journalister, fotografer, bildarbetare, arkivarier, redigerare, redaktörer, mellanchefer och ägarrepresentanter. I en medierazzia besöktes tio medieföretag under samma dag, En enkät sändes ut med e-post till 3000 medieanställda och det har gjorts ett stort antal intervjuer.

Största undersökningen

Det är den största medieundersökningen någonsin.
Mycket hade hänt på tio år, berättar Bjørg Aase Sørensen. Medierna har avideologiserats, kraven på avkastning har ökat och ägarstrukturerna förändrats. Kvinnors inträde skedde i stor utsträckning mellan den första och andra undersökningen och har sedan dess hållit sig ganska konstant.

Medelåldern skiljer sig häpnadsväckande nog knappt från medelåldern för tio år sedan. Då låg medelåldern på 39 år, idag är den 39, 9 år. Förklaringarna är flera. Den ena är att det är ett hårt yrke att åldras i och få ser att de kan hålla
fram till pension. Den andra är att antalet mediebolag och därmed antalet journalister ökat och att de nya som kommit in av naturliga skäl drar ner medelåldern.

- Vi måste ställa frågan vad som händer med människor under ett livscykel? Definierar vi hållbarhet i arbetslivet som att hålla fram till pensionsåldern ligger mediebranschen illa till, säger Bjørg Aase Sørensen.

Ny produktionsvärld

Fram träder en ny produktionsvärld. Rollerna är annorlunda, yrken har försvunnit och nya har kommit till. En VJ är till exempel en videojournalist som gör samma sak som fyra personer gjorde tidigare, det vill säga fotograferar, intervjuar, redigerar och sänder. Fotoassistenter finns inte längre. Idag har istället bildbehandlare äntrat scenen. En annan ny grupp är webbjournalister. De är välutbildade och unga, knappt någon är över 35 år. De lever med en kontinuerlig deadline och konkurrerar genom att vara snabba. Tiden avgör prioriteringarna, inte nyhetsvärdet. 

Media

Allt fler har hamnat i en fälla där tiden inte räcker till hur man än vänder sig. Som en journalist uttrycker det. ”Har jag inte hittat något att göra, så är det bråttom att finna en bra sak. När jag funnit den hastar det att göra den klar. Sedan måste jag skynda mig att finna något nytt”.

Under tiden som gått sedan förra medieundersökningen har anställningstrygghet minskat drastiskt. Mindre än 50 procent av de unga, det vill säga de under 30 år, har fast anställning.

Vikarier i drömyrket

- De är vikarier i drömyrket och kan närmast jämföras med konstnärer i Montmartre. De måste veta vad de vill och vara beredda att undertrycka behov för att vara aktuella för nya jobb. Det avgörande för dem är att kunna presentera sig själv, säger Bjørg Aase Sørensen.

De unga jobbar extremt mycket. Som vikarie är inte nej ett gångbart ord. Man ska vara positiv och populär, ha talang, bidra med idéer och vara kollegial, det är delar i tävlingen om nästa vikariat. Samtidigt har de här unga journalisterna starka nätverk mellan sig och närmast en slag informell arbetsförmedling där de tipsar varandra om lediga jobb. Alltid på topp är det som gäller och att det kan vara en tung börda vittnar flera om. Sömnlösa nätter och skrivkramp hör till priset.

- Vi upptäckte också att många förlorat sin framtidstro. 1992 så sa fyra procent av de medieanställda att de var oroliga för sin framtid i yrket, tvärtom hade de stark framtidstro. Idag är mer än hälften oroliga för att de ska mista yrket på grund av nedskärningar, uppköp eller omorganisationer. Vi ser också en nästan extrem ökning i intensitet. Det är också väldigt många i 30-årsåldern som undrar hur de ska orka i yrket, säger hon.

Konflikt mellan hjärta och verklighet

Ett hårt tempo, en konflikt mellan hjärta och verklighet, kanske också en konflikt mellan det man granskar och skriver om och verkligheten i den egna verksamheten. Samt den ständigt närvarande sårbarheten att inte duga. Journalister har många korta sjukskrivningarna, jämfört med andra yrkesgrupper. Detta förklarar Bjørg Aase Sørensen med att det helt enkelt är ett sätt att återhämta sig.

- Vi har sett att det finns medicin mot detta. Den som blir bekräftad som yrkesperson är otroligt mycket friskare än den som tvivlar på sig själv. Det är knutet till den starka identiteten som journalister har. Det är ett kall. Visst kan många framstå som cyniska, men när de kommer in på yrkets betydelse för samhället så blir de allvarliga, säger hon.
Medieanställda håller hårt på yrkets integritet och dess funktion i samhället. När frågan om yrkets roll kommer upp, så mobiliseras den mest cyniske. Drivkraften är att ge röst åt dem som har svårt att göra sina stämmor hörda. Att ge sig ut, undersöka, avslöja men också att få använda ett språk som doftar och ger färg. Dessa starka drivkrafter blir hårdhänt behandlade när det ekonomiska tänkandet får större genomslag. Redaktörerna och många andra klagar över att nedskärningarna gått ut över kvaliteten och att journalistiken blir förytligad. De för en ständigt och ofta ojämn kamp för kvalitet i en hårdnande ekonomi.

Slösas med de anställda

Över detta finns en djup oro som också verkar som en motvikt till marknaden.

- Medier är äkta kunskapsföretag men det slösas med de anställda. Så mycket energi läggs på att ta ut så mycket som möjligt på så kort tid och risken finns att man förstör motivationen. De förändringar som sker är inte rationella och man har för lite tilltro till medarbetarna, säger Bjørg Aase Sørensen.

Vad säger undersökningen om framtidens arbetsliv?
- Vi tror att mediebranschen visar på trender som handlar om anställningskontrakt och anställningsförhållanden.

Vi ser också att männen som grupp differentieras mer. De yngre männen prioriterar ett liv där inte alltid arbetet hamnar på första plats. Där ser vi en klar tendens till förändring, både i förhållande till föräldrarollen och egen livsstil.Vi ser också att den gruppen som arbetar väldigt mycket, det vill säga de tio procent som arbetar mer än 51 timmar i veckan, är medelålders män.

Sammanfattningsvis kan man säga att media är en paradoxernas paradplats. Det är mycket som lockar och mycket som är belastande.

Presskonferens med oppositionsledaren

En pressekonferens med Jens Stoltenberg, ledare för Arbeiderpartiet, på det internationella prescentret, NIPS, i Oslo (bilden ovan). Närheten till makten är en av lockelserna med journalistyrket.

Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
h
This is themeComment