EG-dom hotar den svenska modellen

- Domen ställer den svenska modellen inför en stor utmaning eftersom den antyder att det sätt som man i Sverige reglerar minimilöner på, inte kan tillämpas när utländska företag arbetar i Sverige, säger professor Niklas Bruun, vid Handelshögskolan i Helsingfors.

Han poängterar också att domen innebär att skyddet för rätten tillstridsåtgärder ses som en del av EG-rätten.Tidigare har domstolen inte tagit ställning i denna fråga.

Domen innebär i korthet att utländska företag med utländsk arbetskraft som är tillfälligt verksamma i Sverige kan arbeta enligt hemlandets kollektivavtal och att svensk fackföreningsrörelse inte har rätt att tillgripa stridsåtgärder för att i sådana fall tvinga fram lönevillkor enligt svenska kollektivavtal. I praktiken innebär det att en utländsk arbetare kan arbeta här, utan att omfattas av de lönevillkor som svenska arbetare har.Vissa skrivningar i domen går långt för att begränsa möjligheterna för stridsåtgärder till förmån för den fria rörligheten, konstaterar också Niklas Bruun.

- Man är mer intresserad av att garantera fri rörlighet än av social dumpning, säger han.

En dramatisk historia

Hela historien började i maj 2004, då Vaxholms kommun gav ett dotterbolag till det lettiska företaget Laval un partneris Ltd i uppdrag att bygga en skola. Fackförbundet Byggnads förhandlade med Laval om ett hängavtal till det svenska kollektivavtalet, men nådde inte fram till en uppgörelse. Istället slöt Laval ett kollektivavtal med sin lettiska motpart. Detta avtal accepterades inte av Byggnads som i november 2004 satte bygget i Vaxholm i blockad. Efter en misslyckad medling lämnade Laval in en stämningsansökan till den svenska arbetsdomstolen,AD, där byggföretaget anklagade Byggnads för otillåtna stridsåtgärder. Under tiden, i februari 2005, hade Laval lämnat bygget och företaget gick senare i konkurs. Blockaden hade då pågått i 101 dagar. AD, bedömde att stridsåtgärderna var lovliga, men lämnade några månader senare in en begäran till EG-domstolen för att få besked om blockaden var förenlig med EU-fördragets fria rörlighet av tjänster och förbud mot diskriminering. Denna dom föll den 18 december 2007.

Starka reaktioner

Domen rör framför allt Utstationeringslagen, som ska garantera rättigheterna för arbetare som arbetar i andra länder än hemlandet. Den rör också Lex Brittania, en skrivning i Medbestämmandelagen, som slår fast rätten till stridsåtgärder mot utländska företag, även om de har kollektivavtal i hemlandet.

Visserligen säger EG-domstolen att det finns tillfällen då det är lagligt att strejka, men inte i det här fallet. Till skillnad från i många andra länder har inte Sverige en lagstadgad minimilön, utan lägstalöner regleras i kollektivavtalen. Men dessa regler är för otydliga, för att man ska kunna förvänta sig att utländska företag ska kunna sätta sin in i dem. Därför var i det här fallet inte stridsåtgärder motiverade, hävdar EG-domstolen.

I Sverige har domen fått stort uppmärk-samhet och både fackliga företrädare och flera arbetsrättsjurister har varit mycket kritiska. De har dels varnat för social dumpning och dels flaggat för de hot mot den svenska modellen som domen innebär.

Kritikerna hävdar också att domen innebär att företagens rörlighet prioriteras av EU, på bekostnad av den sociala dimensionen, det vill säga att rättigheterna för utländska arbetstagare försvagas. Svenskt Näringsliv var däremot i sin första reaktion mycket positiva till domen, som de anser vara ett värn för den fria rörligheten.

Också de nordiska fackförbunden har följt utvecklingen med stort intresse, till exempel beskriver norska LO-aktuellt domen som ”Tilbakeslag for fagbevegelsen” och danska LO har i en kommentar till domen konstaterat att man inte ser anledning att ändra praxis.

- Vi fortsätter vårt fackliga arbete som hittills.Varje gång vi stöter på utländska hantverkare eller andra,