Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
Du er her: Forside i Nyheter i Nyheter 2013 i Var femte byggarbetare utstationerad i Sverige
Nyhet

Var femte byggarbetare utstationerad i Sverige

| Text: Kerstin Ahlberg, redaktör EU & Arbetsrätt

Drygt 18 000 arbetare var i våras utsända av företag från andra länder för att arbeta i Sverige. I bygg- och anläggningssektorn var de utstationerade nästan lika många som en femtedel av Byggnadsarbetareförbundets yrkesverksamma medlemmar. Det visar den första större kartläggningen omfattningen av utstationeringen till Sverige.

Den 1 juli i år införde Sverige en skyldighet för företag som utstationerar arbetstagare till landet att anmäla detta till en svensk myndighet. Sedan dess måste utländska arbetsgivare registrera sig hos Arbetsmiljöverket och lämna upplysningar om utstationeringen, de utstationerade arbetstagarna och arbetsgivarens kontaktperson i Sverige. Än så länge finns det alltså ingen officiell statistik över hur många arbetstagare som på detta sätt sänds ut för att arbeta i Sverige.

Hur fungerar lex Laval?

Detta har varit en svårighet för den parlamentariska kommitté som ska utreda hur den så kallade lex Laval fungerar i praktiken. Den vände sig därför till arbetsmarknadens parter och bad om hjälp med att ta fram fakta. Inte heller dessa har någon riktig statistik, utan kan bara göra uppskattningar, men LO anser sig dock ha fått fram ett så pass gott underlag att det nu har publicerats i rapporten ”Gäst i verkligheten – om utstationerad arbetskraft i praktiken”. Rapporten bygger på en enkät till alla avdelningar och regioner i alla medlemsförbund utom ett. 80 procent av dem svarade. Tillsammans representerar dessa ca 90 procent av LO-förbundens medlemmar. Enkäten kompletterades med intervjuer. Rapportförfattarna understryker ändå att det handlar om uppskattningar och att inget förbund har full kontroll över hur omfattande utstationeringen är.

Bygg och skogsbruk har högst andel 

Med den reservationen konstaterad det att drygt 18 000 arbetare från cirka 800 utländska företag var utstationerade på LO-området vid undersökningstillfället. De allra flesta, cirka 15 000, fanns i bygg- och anläggningssektorn.

På andra plats kom skogsbruket med cirka 1200 utstationerade, vilket skulle motsvara drygt en tiondel av den totala arbetskraften inom näringsgrenen. På alla andra områden utgjorde de utstationerade arbetstagarna mindre än en procent av arbetskraften.

Hur länge en arbetare är utstationerad till Sverige varierar med bransch och vilken typ av utstationering det är fråga om. Genomsnittstiden sägs variera mellan en månad och ett år. Bygg- och anläggningsprojekt kan ju vara mycket långvariga, men här tycks det vara vanligt att arbetsstyrkan byts ut med sexmånadersintervall. Om arbetarna då lämnar Sverige är de inte skyldiga att betala inkomstskatt här. Men just i byggbranschen är det svårt att kontrollera om arbetarna eller deras arbetsgivare faktiskt åker hem, eller om de går vidare till något annat projekt i en annan del av landet. Flera svarande misstänker att arbetsgivare utnyttjar detta för att undgå de svenska skattereglerna.

3 700 egenföretagare

Merparten av arbetarna kom till Sverige för att arbeta för det företag som de är anställda av. Bara en femtedel kom som uthyrda av bemanningsföretag, och det förekom framför allt i vissa branscher, som lant- och skogsbruk och livsmedelsindustri. Dessutom uppskattade förbunden att det fanns 3 700 utländska arbetare som uppträdde som egenföretagare. Om dessa verkligen är egenföretagare eller om de ska räknas som arbetstagare och omfattas av kollektivavtal och andra arbetsrättsliga regler är mycket svårt för förbunden att avgöra.

LO:s enkät innehöll även frågor om det fackliga arbetet kring utstationering. Att kartlägga hur omfattande utstationeringen är är nämligen bara början för den parlamentariska utredningen. Huvuduppdraget är att ta reda på om arbetsmarknadens parter kan säkerställa att arbetstagarna får de villkor de ska ha efter de lagändringar som gjordes på grund av EU-domstolens dom i det omtalade Laval-målet. Fortfarande bygger utstationeringslagen på att det är fackförbunden som ska bevaka detta – någon myndighetskontroll finns inte –  men sedan lagen ändrades har de inga möjligheter att tvinga utländska företag att teckna vanliga svenska kollektivavtal. Det enda de får kräva om de vidtar stridsåtgärder är att arbetsgivaren betalar kollektivavtalets minimilön och vissa andra minimivillkor. Dessutom: om företaget ”visar” att arbetstagarna redan har villkor som ” i allt väsentligt” är minst lika förmånliga kan det vägra att alls skriva på något avtal med det svenska fackförbundet.

Många tecknar kollektivavtal

Trots detta är relativt många av de utländska företagen beredda att teckna avtal. Bara fyra av tio förbundsavdelningar uppger att företag har avvisat krav på kollektivavtal, och när avtal sluts är det vanligtvis så kallade hängavtal på de vanliga riksavtalen, inte ”utstationeringsavtal” med minimivillkor. En förklaring är att många inhemska företag som anlitar utländska entreprenadföretag eller bemanningsföretag kräver att dessa ska ha svenska kollektivavtal.

När de utländska företagen vägrar att teckna avtal är deras vanligaste argument att deras anställda redan har löner och andra villkor som motsvarar de svenska. För fackföreningen är det ofta svårt att ta reda på om det verkligen stämmer. I flera fall visade arbetsgivaren inte upp någon som helst dokumentation. I andra fall misstänker fackföreningen att de anställningsavtal och andra handlingar som den får ta del av är falska, så att det finns en dubbel uppsättning dokument, en att visa upp i Sverige och en med sämre villkor som gäller i realiteten. Men eftersom utstationeringslagen inte ställer upp några tydliga krav på vilka bevis som arbetsgivaren ska lägga fram är det riskabelt för den fackliga organisationen att varsla om stridsåtgärder för att tvinga fram ett avtal. Efter Lavalkonflikten har det inte hänt en enda gång, konstaterar rapportförfattarna.

Att en hel del företag ändå tecknar kollektivavtal i Sverige betyder inte att allt är som det ska. Det stora problemet är att det är mycket svårt att kontrollera att arbetsgivaren verkligen följer avtalet när de utstationerade arbetstagarna inte är medlemmar i det svenska fackförbundet. Inom Byggnadsarbetareförbundet anser man att företagen är medvetna om detta och har lärt sig att ”fixa körkort” på den svenska arbetsmarknaden genom att teckna avtal som de inte följer.

LO föreslår lagändringar

LO:s rapport avslutas med en rad förslag till lagändringar. Överst på listan sägs att huvudentreprenören bör bli ansvarig för att alla aktörer i ett projekt följer gällande lagar och avtal. Byggnadsarbetareförbundet, på vars område alltså de flesta utstationerade arbetstagarna finns, nöjer sig inte med att vänta på en (högst osäker) lagändring. Ett av förbundets krav i årets avtalsförhandlingar med arbetsgivarorganisationen Sveriges Byggindustrier var att det nya kollektivavtalet skulle innehålla regler om ett utvidgat huvudentreprenörsansvar. Det gick arbetsgivarna inte med på, men tillsammans tillsatte parterna en arbetsgrupp som ska utarbeta nya avtalsbestämmelser ”för att komma tillrätta med avarter i branschen”. Gruppen ska bland annat studera andra länders system och problemlösningar, ”t.ex. den norska modellen vad gäller entreprenader”. Slutrapporten ska lämnas senast den 15 februari 2014. 

 
Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
h
This is themeComment