Direkt från Stockholm: Unga trivs sämst på arbetet

Unga trivs sämre på jobbet och sjukskriver sig mer. Det utmanar framtidens arbetslinje och borde vara en väckarklocka för en diskussion om livet på jobbet – om arbetsmiljö, utvecklingsmöjligheter och delaktighet.

På tunnelbanan kunde häromdagen avhöras en diskussion mellan några
unga män. De talade jobb och den ene berättade om ett extrajobb i en
butik.

Han skrädde inte orden, utan beskrev det som ett riktigt dåligt
jobb. Särskilt upprörd var han över sina usla arbetstider. Men det som
var mest förvånande var att han tyckte att han blev illa behandlad av
sina kolleger. Hur och varför framgick inte av berättelsen, men han var
riktigt skarp i ordvalet när han berättade om sina arbetskamrater.

Den unge mannens misstrivsel var som en illustration till den
nyligen publicerade Jobbhälsobarometern. Slutsatsen i årets
undersökning visar att de som är 30 år och under, trivs sämre på
arbetet än de som är över 55 och att yngre sjukskriver sig oftare än de
som är över 55. 

De yngre känner sig mindre motiverade i arbetet än de äldre och de
ser inte fram mot arbetet i lika stor utsträckning. De anser inte att
deras åsikter respekteras och är också mindre nöjda med
arbetsuppgifterna och innehållet i arbetet än de äldre. Nära hälften,
46 procent, av åldersgruppen under 30 år anser dessutom inte att deras
kompetens tas tillvara. De unga är också sjukskrivna mer än de äldre
och de tror dessutom att de kommer att sjukskriva sig mer än de
äldre.

”Om man spetsar till det – de äldre går i pension och de yngre går
hem”, skriver Lars Hjalmarsson och Stefan Persson, vd respektive
ordföranden i Sveriges Företagshälsor, som finansierar barometern.

Undersökningen ger inget svar på varför de yngre svarar som de gör.
Ställer de kanske högre krav? Eller är de som svarat så pass unga att
många ännu inte etablerat sig på arbetsmarknaden, utan jobbar mer likt
den unge mannen på tunnelbanan, det vill säga med korta extrajobb?
Oavsett skälen signalerar det att det finns mycket övrigt att önska
gäller arbetsmiljön på många arbetsplatser.

I det offentliga samtalet talas ofta om behovet av livslångt
lärande, om behovet av att så många som möjligt arbetar så långt upp i
åren som möjligt, om att kunskap och kompetensutveckling är viktigare
än anställningsår för den som är trygg. Det är så vi ska kunna möta den
allt tuffare konkurrensen i en global värld. 

Dessa önskemål rimmar dåligt med vad Jobbhälsobarometern visar.
Många av de unga tycker inte att deras kompetens används, och de
är inte ensamma. Outnyttjad kompetens är dessvärre ett problem för
många arbetstagare. Om man inte tycker att den
kompetens man har används, varför ska man då utvecklas
vidare?