Kriser tester kraften i nordiske velferdsmodeller
Nordiske land har i den senere tid blitt utsatt for store utfordringer. Den økonomiske krisen traff Island med orkan styrke, de politiske maktforholdene i Finland så radikalt annerledes ut etter valget den 22 juni og Norge ble en måned senere rammet av den verste terroren siden 2. verdenskrig. Men utfordringene viser også styrken i Nordens velferdssamfunn. I Oslo demonstrerte 200 000 med roser i hånden for demokratiet. I Island prioriterer politikerne sosial utjevning etter den økonomiske kollapsen, og landet får positiv omtale for måten de omstiller seg. I Danmark er det valg den 15. september. Tema i valgkampen er økonomien og arbeidsløsheten. Trenger vi en "tilpasset velferdsmodell" for at ikke ulikhetene i landene skal bli for store? spør Bjørn Hvinden, som leder et nordisk forskningsprogram om velferdsmodellene.
Norden klarade krisen väl men välfärdsmodellen bör anpassas
De nordiska länderna tog sig igenom finanskrisen som inleddes 2008 med flaggan högt. Den välfärdsmodell som präglar de fem länderna visade sig vara effektiv. Nu skakas världens ekonomi återigen. Är den nordiska modellen fortfarande en gyllene medelväg mellan den mer brutala anglosaxiska modellen och den brist på statsfinansiell kontroll som funnits i många Medelhavsländer?
Utjevning drivkraft bak Islands suksess
Høyere skatter for dem som har mest, skjerming av de fattige og gjeldslette for bedrifter og husholdninger som gikk i lånefella, er litt av oppskriften for å få en konkurs stat på rett vei, viser erfaringer fra Island. Dessuten trengs det grundig opprydding etter festen, å få orden i økonomien og hindre at skurkeri kan gjenta seg.
Valgkamp i krisens tegn
Hvilke politikere kan bedst styre Danmark igennem den aktuelle økonomiske krise, hvor stadig flere danskere frygter økonomisk fallit og arbejdsløshed? Det er det altafgørende spørgsmål i den danske valgkamp.
Populister styr i opposition
Stödet för det finländska populistpartiet Sannfinländarna har växt efter riksdagsvalet i våras. Det gör att den nya regeringen tvingas ta hänsyn till de faktorer som ligger bakom den starka uppgången, närmast efterfrågan på en mer expansiv socialpolitik som stöder de svagaste i samhället.
