Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
Du er her: Forside i Nyheter i Nyheter 2005 i Anstormningen uteblev- men debatten fortsätter
Anstormningen uteblev- men debatten fortsätter
Nyhet

Anstormningen uteblev- men debatten fortsätter

| Text och foto: Björn Lindahl

Ett drygt år har gått efter utvidgningen av EU. Det blev ingen anstormning av arbetskraft från öst till Norden. Den befarade sociala turismen kan knappt mätas. Men åsikterna om migrationen är lika polariserade.

På en konferens i Oslo talade LO om ”trafficking” av arbetskraft, medan kommunministern gladde sig över hur många hus som har kunnat byggas utan att byggkostnaderna pressats upp.

Den norska forskningsinstitutionen Fafo har fått i uppdrag av Nordisk Ministerråd att göra en rapport om hur EU: s utvidgning påverkat de nordiska arbetsmarknaderna. Den beräknas vara klar i september. Men Fafo har också etablerat det de kallar för ett Østforum, för de som vill följa och diskutera utvecklingen mer kontinuerligt. En årlig konferens hålls. Denna gång skedde det den 26 maj i Folkets Hus i Oslo. Det stora deltagandet, både av framträdande föredragshållare och från intresserade, tyder på att frågan fortfarande är brännhett.

– När baltiska arbetare tjänar mer i Sverige än vad de skulle ha gjort hemma, även om lönen de får är hälften så hög som den svenska, så har vi ett problem. Det måste vi göra något med, sade Hans Karlsson, Sveriges arbetslivsminister.

Han menade att det ännu är för tidigt att dra bestämda slutsatser om effekterna av utvidgningen. De avrapporteringar som hittills gjorts av olika myndigheter i Sverige ger inga signaler om att åtgärder behöver vidtas för att motverka en ökad belastning på olika svenska system.

– Men jag känner att det finns en genuin oro på arbetsmarknaden för att personer kommer till Sverige och får andra arbetsvillkor än de som gäller i Sverige ja, helt enkelt utnyttjas. Den oron måste vi ta på allvar och noggrant följa för att kunna vidta åtgärder om så behövs, sade Hans Karlsson.

Företagen kan också flytta

Både Finn Bergesen från Näringslivets Huvudorganisation, NHO, i Norge och strategidirektören Bjarne Bull Berge från Hydro Aluminium, påminde om att arbetsvandringen inte kan ses isolerat från att företagen också har valet att flytta till arbetskraften:

– Vi kan anställa sex slovakiska arbetare som är lika effektiva som de norska, för samma pris som en norsk arbetare. Tack vare att vi kan anställa fler ingenjörer i Slovakien har vi högre produktivitet med vår egen teknik i Slovakien än i Norge, sade Bjarne Bull Berge.

Foto: Björn LindahlHerbert Brücker är en av Europas ledande forskare på migration och arbetar på det tyska institutet för ekonomisk forskning, DIW, i Berlin. Enligt honom har 150 000 personer arbetsvandrat från de nya medlemsländerna till EU-15 samt Norge och Island, sedan utvidgningen.

– Det är bara en tredjedel av vad som kunde förväntas. Om inte samtliga länder bortsett från Sverige, infört något slags övergångsregler, kunde migrationen ha blivit 450 000, sade Herbert Brücker.

– Enligt ekonomisk teori finns det stora fördelar med för ett land som tar emot arbetsinvandrare. Därför kan man fråga sig varför det infördes övergångsbestämmelser, sade Herbert Brücker.

Skälet är att även om EU varit igenom liknande utvidgningar förut, så skedde det nu i en annan skala och gapet i levnadsstandard mellan de gamla och nya medlemsländerna är betydligt större.

– De nya medlemsländernas bruttonationalprodukter per invånare är mindre än 50 procent av de gamla medlemsländernas, även om man tar hänsyn till köpkraften i det egna landet. Den ekonomiska tillväxten är högre, men det tar 35 år innan skillnaden halverats. Vi talar om generationer innan de ekonomiska skillnaderna i Europa jämnats ut.

Tyskland fick färre arbetsvandrare

Migrationsmönstret blev inte heller som man hade trott. Tyskland, som tidigare var den största arbetsmarknaden för östländerna, upplevde att migrationen dit sjönk. En del av de som tidigare arbetade i Tyskland valde att flytta till Storbritannien och Irland istället. Språket är en viktig faktor. De två länderna tog under 2004 emot 70 000 arbetare från öst. Även i Norden har utvecklingen förvånat. I Sverige som inte har övergångsregler, utfärdades det bara 4 000 arbetstillstånd 2004 för mer än tre månader, jämfört med 2 100 året innan.

– Det finns inga tecken på omfattande störningar av den svenska arbetsmarknaden. Ändå förs det en väldigt livlig debatt i Sverige, sade arbetslivsminister Hans Karlsson.

Ett skäl är den blockad som Byggnads lade mot ett företag från Lettland som skulle bygga en skola i skärgårdskommunen Waxholm. Företaget svarade med att stämma fackföreningen till den svenska Arbetsdomstolen. Därefter gick frågan vidare till EG-domstolen. Om Byggnads förlorar målet kan det få stora konsekvenser för spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden.

I Norge, som har övergångsregler, utfärdades det i fjol mer än 25 000 arbetstillstånd. Ökningen jämfört med året innan var 40 procent. En förklaring är den goda ekonomin.

– Det byggdes 30 000 nya bostäder i Norge i fjol. Det är det högsta talet sedan 1983. Jämfört med tidigare perioder med hög aktivitet i byggbranschen skedde det denna gång utan att priserna ökade eller att kvaliteten blev sämre, påpekade kommunminister Erna Solberg. Men det skedde också utan att arbetslösheten i branschen blev mindre.

– Det är ett missförhållande när byggandet ökar med 7,4 procent och sysselsättningen bara ökar med 0,9 procent. Dessutom avviker löneutvecklingen inom byggbranschen från andra näringar, sade Børre Pettersen från den samhällspolitiska avdelningen i LO.

Bristande statistik

Fafos forskningschef Jon Erik Dølvik underströk att statistiken över arbetsvandringen bara ger en flik av verkligheten. Ett företag står inför en rad val. Ska de själv anställa arbetskraft i Norge från östländerna? Ska de hyra in arbetskraften eller använda sig av underentreprenörer? Hur många av enmansföretagen är i själva verket vanliga arbetare som normalt skulle ha anställts?

– Det är brist på pålitlig statistik över det fria flytet av tjänster och utstationeringen av arbetskraft under kortare perioder, men det finns tecken på att det ökar markant, sade Dølvik.

En grov uppskattning är att den utstationerade och inhyrda arbetskraften motsvarade 10 000 jobb på årsbasis i Norge. En enkät Fafo gjort i maj i år visar att 35 procent av byggföretagen i Norge mött ökad konkurrens från företag från de nya medlemsländerna.

Foto: Björn LindahlKonferensen inleddes med en intervju med den polske målaren Mariusz Hejbowicz. Det gav en förankring till verkligheten och en påminnelse om vad det handlar om – vanliga människor som fått en ny möjlighet, men som också kan råka illa ut. De kan bidra med arbetskraft till ett Norden som blir allt äldre. Men de kan också, om inte arbetsförhållandena regleras, konkurrera ut den inhemska arbetskraften genom löner och arbetsvillkor som de rika nordiska länderna inte sett på flera generationer.

Drömmen om en Mercedes

– Det första polacker tänker på när de reser till Norge är pengar. De ser en chans att tjäna mycket mer än vad de gör i Polen. Där är det svårt att tjäna tillräckligt till sin egen bostad. 30-35-åringar bor fortfarande hemma hos sina föräldrar, berättade Mariusz Hejbowicz.

Han känner till Norge väl, efter att ha jobbat här i fyra år 1998- 2003. Under den tiden fick han 50 kronor i timmen, efter att resan och bostaden var betald.

– Det är många i Polen som har en dröm om att komma hem, körande i en Mercedes. De säger att det är bra att jobba i utlandet, men efter en stund så kommer det fram att arbetsförhållande inte är så bra. Mest klagas det över att man måste bo trångt och att det inte ges någon övertidsersättning. 2003 gick företaget han arbetade konkurs. 2004, efter EU:s utvidgning, lockades han återigen till Norge av ett företag. Denna gång fick han 85 kronor i timmen, men betalade bokostnaderna själv. Han fick höra att alla regler följts. Men i maj i fjol föll han under arbetet och knäckte nyckelbenet. Då hävdade plötsligt arbetsgivaren att han inte hade några anställda, utan att de hyrts in från ett annat företag. Det hade inte betalats skatter och avgifter.

Därmed fick Mariusz ingen sjukpenning. Efter att förgäves ha vänt sig till polisen och Arbeidstilsynet, fick Mariusz Hejbowicz kontakt med byggfacket i Bergen, där olyckan skedde. Där fick han hjälp med att hitta den verklige arbetsgivaren och det hela ordnade sig till slut. Idag bor han med sin familj i Bergen.

– När min yngsta dotter blev rädd för mig när jag kom hem, beslöt jag mig för att antingen fick jag hitta ett jobb Polen, eller också fick familjen komma hit.

Fafo-konferens om migration från öst

Konferensen inleddes med en intervju med den polske målaren Mariusz Hejbowicz (bilden ovan).

Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
h
This is themeComment