Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
Du er her: Forside i Nyheter i Nyheter 2010 i Arbetslösheten driver fram krav på ändrad finsk invandringspolitik
Nyhet

Arbetslösheten driver fram krav på ändrad finsk invandringspolitik

| Text: Carl-Gustav Lindén

De senaste månaderna har debatten gått het i Finland om arbetskraftsinvandringen. I takt med att arbetslösheten stiger har vänsteroppositionen, med facket som pådrivare, alltmer högljutt krävt att regeringen ska frångå sin politik som utgår från att Finland om bra några år kommer att drabbas av en allvarlig brist på arbetskraft. Diskussionen följer välbekanta spår där ”vi” mot ”dem” är det grundläggandet temat.

Diskussionen har fått starka utlänningsfientliga drag som försvaras med att det nu är dags att tala ”klarspråk” i invandrarfrågan. Flyktingar och immigranter blandas samman. Ett totalstopp eller hårdare urval av lämpliga invandrare framställs som realistiska alternativ. De få invandrare som fått komma till tals har lågmält påpekat det faktum att de utför arbetsuppgifter som ingen finländare velat ha, de städar, kör buss eller arbetar på lägsta nivå i socialsektorn.

I bottnen finns den ångest som de drastiska förändringarna av arbetslivet skapar, där blir invandrarna lätt en fiende.

Finland har hittills inte varit särskilt lockande och även om tillströmningen av invandrare har ökat handlar det om ett litet antal jämfört med till exempel Sverige. Närmare trehundratusen finländare är utan arbete och med tanke på att ungefär femtusen personer varje år anländer från länder utanför EU löses problemen inte ens med ett totalstopp.

Perfekt finska

I en färsk antologi om den finländska arbetsmarknaden med invandrares ögon ges ett nyanserat och välkommet alternativt perspektiv. Boken visar att arbetsgivarna ofta diskriminerar arbetssökande invandrare. Krav på felfri finska också för arbetsuppgifter som inte kräver färdigheter i kommunikation är ett exempel. Det visar Akhlag Ahmad i en artikel baserad på hans doktorsavhandling. Med sig själv som forskningsobjekt sökte Ahmad 400 jobb och lyckades få sex anställningar, en framgångsprocent på 1,5. En finländsk kollega togs emot betydligt bättre, av 30 försök lyckades vart femte.

En av slutsatserna är att det inte räcker med att utbilda invandrare, en attitydförändring hos arbetsgivarna måste också fås till stånd. Den starka finska enhetskulturen har hittills inte klarat av att få in ett nytt tänkande som utgår från att invandrare har svaga kunskaper om spelreglerna på arbetsmarknaden och arbetsplatserna. Förutom språket finns också kulturella koder som kan förbli hemliga.

- Det är viktigt att tänka rent konkret på vilka kunskaper de har att ta emot folk på arbetsplatserna. Där har vi helt klart mindre erfarenhet i Finland jämfört med i övriga Norden, säger bokens ena redaktör, forskaren Camilla Nordberg vid Svenska social- och kommunalhögskolan i Helsingfors. 

Tvångsföretagande

Arbetslösheten bland invandrare är tre gånger större än bland ”ursprungsbefolkningen” och många tvingas med eller mot sin vilja att skapa sina egna arbetsplatser genom att grunda företag, närmast pizzerior och kebabrestauranger. Detta slag av entreprenörskap är inget självklart val till exempel bland turkar utan blir oftast det enda alternativet, ett ”tvångsföretagande” som skapar ”etniska ekonomier”.

”På basen av intervjuerna hade inte en enda turkisk invandrare kommit till Finland i avsikt att starta ett företag”, konstaterar forskaren Östen Wahlbeck i sitt bidrag.

Arbetsdagarna är långa och inkomsterna små, men ägarna upplever åtminstone att de uppnår självständighet och får en social status i det finska samhället.

I den värsta fällan sitter invandrare som är beroende av arbetet för att få sina uppehållstillstånd förnyade. För dem gäller inga kollektivavtal om löner, arbetsuppgifter eller arbetstider.

- Inom bygg och restauranger finns det företag som utnyttjar deras sårbarhet, säger den andra redaktören, docent Sirpa Wrede.

Helst toppkrafter

Regeringens hopp, som är inskrivet i regeringsprogrammet från 2006, är att kunna locka högutbildade ”toppkrafter” till Finland. Sirpa Wrede påpekar att begreppet är ideologiskt laddat.

- Folk från före detta Sovjet och Östeuropa är inte rätt sorts toppkrafter.

Invandrare från Ryssland har svårt att integrera sig i det finska samhället. Den hätska debatten om invandrarna förstärker problemen.

- De måste hela tiden fatta beslutet på nytt, kommer vi att stanna här? Det blir alltid ett villkorligt beslut. Hela tiden händer saker i deras liv som påminner dem om främlingskapet.

Istället för att gräva ner sig i problemen försöker forskarna föra fram förslag till förändringar som innebär arbetsplatser med rätt lönesättning och arbetstider, i förlängningen att välfärdsstaten också blir tillgänglig för invandrare. Invandrare borde få bättre inkörning på arbetsplatserna och lära sig det finska arbetslivets spelregler, till exempel de osynliga hierarkierna. De borde också få coachning för att komma vidare i karriärerna.

Till forskarvärlden har Sirpa Wrede ett konkret förslag:

- Den nordiska forskningen om integration och etnicitet bedrivs separat från välfärdsforskningen. Det skulle gynna immigrationsforskningen om man kunde knyta dem till varandra.

Fakta om boken

Finsk bok om invandringSirpa Wrede & Camilla Nordberg: Vieraita työssä. Työelämän etnistyvä eriarvoisuus (Översatt: Främlingar i jobbet. Den etniska ojämlikheten i arbetslivet). Palmenia, 2010.

Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
h
This is themeComment