En av de viktigaste frågorna när det gäller distansarbete och användningen av digitala verktyg är hur de påverkar arbetstagarnas arbetsmiljö, konstaterar kommissionen.
Read this article in English on Nordic Labour Journal
Visserligen kan ökat självbestämmande när det gäller var och när man ska arbeta å ena sidan leda till bättre balans mellan arbetsliv och privatliv, vilket är bra för arbetstagarens psykiska hälsa.
Men å andra sidan kan det också medföra psykosociala och fysiska hälsorisker.
Det tar sig bland annat uttryck i tendenser till fler arbetsrelaterade kontakter under arbetstagarens vilotid, att arbetstagaren förväntas vara tillgänglig i ökad utsträckning, fler arbetade timmar och svårigheter att koppla av från arbetet, skriver kommissionen i sin motivering till varför EU behöver gripa in.
Enligt en studie från Eurostat 2019 utmärkte sig till exempel Finland och Sverige särskilt då den visade att drygt 30 procent av arbetstagarna blev kontaktade utanför normal arbetstid.
Här finns också en könsaspekt.
Kvinnor, särskilt mödrar, som distansarbetar har visat sig lida mer av att gränserna mellan arbete och privatliv suddas ut, delvis på grund av att de fortfarande står för merparten av barnomsorg och hushållssysslor när de arbetar hemifrån.
I ett samråd med de europeiska arbetsmarknadsparterna föreslår kommissionen därför att EU ska ta ett eller flera initiativ för att minska de negativa effekterna för arbetstagare och organisationer av den kultur av ständig tillgänglighet (always-on) som de digitala verktygen befordrar, och för att främja transparens och rättvisa arbetsvillkor och distansarbete av god kvalitet.
Frågan är inte ny. Europaparlamentet efterlyste regler om rätt att koppla ned redan 2021.
Året därpå kom så Europafacket och arbetsgivarorganisationerna BusinessEurope, SMEunited och SGI Europe överens om att försöka förhandla fram ett avtal om distansarbete och rätt att koppla ned. Deras gemensamma ambition var också att avtalet sedan skulle göras bindande i medlemsländerna genom ett direktiv.
2023 hade förhandlarna ett avtal klart, men vid omröstningen bland deras medlemmar visade det sig att vissa arbetsgivarorganisationer inte ställde sig bakom avtalet. Bland de organisationer som däremot röstade för var Svenskt Näringsliv som menade att avtalet innebar en kompromiss som gick att leva med.
Men det politiska klimatet har ändrats.
I samband med kommissionens samråd med parterna har det blivit klart att arbetsgivarna numera är emot bindande regler, utom möjligtvis när det gäller gränsöverskridande distansarbete. De menar att EU:s arbetstidsdirektiv och andra direktiv som rör arbetsmiljön räcker för att lösa de problem som eventuellt finns.
Det håller kommissionen inte med om. Såväl det så kallade ramdirektivet om hälsa och säkerhet, bildskärmsdirektivet och direktivet med minimikrav på arbetsplatser har luckor, menar kommissionen.
Vad det blir av det hela återstår att se.
Interessert i å lese mer om EU & arbetsrätt? Du finner flere artikler på magasinets eget nettsted.
