De smala klena träden dignar av gulröda äpplen av sorten aroma. Några rader längre bort växer djupröda äpplen av en sort som mognar senare.
Årets skörd på äppelodlingen Grannas på norra Åland är inne på målrakan. Plockningen inleddes i augusti och mot slutet av oktober ska alla äpplen vara plockade.
Read this article in English on Nordic Labour Journal
Mellan trädraderna går en plockargrupp med ett tiotal personer som lugnt och metodiskt – det gäller att inte skada frukterna – fyller sina magväskor med mogna äpplen.
I sorteringshallen sköljs äpplena innan de transporteras vidare på ett band, som sorterar dem efter storlek. Sedan behövs kritiska ögon och flinka fingrar som plockar bort frukter som inte klarar kraven för första klass.
I en hall intill pressas must, anläggningen klarar 10 000 liter åt gången.
– I fjol hade vi ett extremt bra år. I år däremot ligger skörden under vår normalnivå, säger Jan Mattsson på familjeföretaget Grannas.
Bra förhållanden
Det var nytänkande jordbrukare som på 1940-talet upptäckte att norra Åland är en utmärkt äppelträdgård. De småskaliga markerna kan utnyttjas bättre till fruktodling än till spannmål som kräver större arealer och jordmånen, lätt och ställvis stenig, passar bra för träden.
Vatten för bevattning har kunnat tas från närliggande träsk.
Åland har dessutom det varmaste klimatet i Finland med många soltimmar och en höst som tack vare det uppvärmda havsvattnet dröjer sig längre kvar.
De första äppelodlarna samlade på sig en hel del kunskap och erfarenhet, men de satsade inte enbart på äpplen.
De odlade även andra grönsaker som sockerbetor, lök och gurkor och när det var dags att plocka äpplena klarade man sig i regel med vänner och bekanta som ställde upp.
Efterkommande generationer har sedan tagit äppelodlandet till en helt ny nivå. I dag är de flesta odlare specialiserade på äpplen.
De har investerat stora summor i nyplanteringar, utrustning och byggnader och de är – med åländska mått mätt – stora arbetsgivare under den mesta intensiva skördesäsongen.
En av Ålands största
Grannas äppelodling med högkvarter i byn Västanträsk hör till Ålands största. Jan Mattsson tog över efter sin far Robert och nu är Jans son Ken, som utbildat sig till agronom vid Sveriges lantbruksuniversitet, redo att följa i fotspåren.
Finlands äppelträdgård
Åländska odlare står för över 70 procent av den totala äppelodlingen i landet. Finland är dock långt ifrån självförsörjande på äpplen; en stor del av konsumtionen består av importerad frukt.
Under 2024 såldes åländska äpplen för 7,3 miljoner euro. Skörden uppgick till cirka 5 miljoner kilo. Äpplen var den största enskilda intäktskällan för de åländska jordbrukarna tätt följd av mjölk. På tredje plats kom lök.
På Åland finns ett 30-tal äppelodlare. De odlar på totalt cirka 300 hektar. De största odlingarna är cirka 40 hektar. Man räknar med 3 200 träd per hektar vilket betyder att de största odlingarna har runt 120 000 träd.
Odlarna har satsat allt mer på förädling. Den del av skörden, som inte klarar kraven för första klass, blir must och cider.
Näringen är helt beroende av utländsk arbetskraft. Cirka 300 personer krävs under högsäsong.
Grannas har sakta men säkert ökat sin odlingsyta, från 7 hektar år 2000 til 45 hektar i dag. Äppelträd har planterats på marker där det tidigare växte skog eller där djur betade.
Alla gamla äppelträd, modell större, har bytts ut. Numera har man mindre träd som växer tätt mot en spaljé. De köps från Belgien och beräknas ha en livslängd på 20 år.
Förr dumpades stora mängder äpplen i skogarna till rådjurens glädje. Det var äpplen som var för små eller som hade någon defekt som gjorde att de inte dög till första klass.
Men år 2007 satsade Grannas i den utrustning som krävs för att kunna pressa sådana äpplena till must som säljs i både flaskor och bag-in-boxar.
När man väl var inne på drycker kom nästa steg som krävde nya investeringar – tillverkning av alkoholhaltig cider.
Längre lagring
De största odlarna har numera så kallade ULO-lager med låg syrehalt; också de är stora investeringar. I den syrefattiga miljön avstannar mognadsprocessen och lagringstiden förlängs.
Tack vare dem finns det numera åländska äpplen i handeln till mars-april.
ULO-lagring kräver kunskap. Alla sorter passar inte och om något går fel i ett lager med hundra ton frukt kan det bli väldigt kostsamt.
Därför har näringen under de två senaste åren anlitat en specialist från Nederländerna som besöker Åland och som bidrar med ökad kunskap och goda råd.
Inga problem
Grannas har kring 50 anställda under de mest intensiva skördemånaderna. De allra av dem flesta kommer från Lettland och Ukraina.
– Vi har inte haft några problem att få arbetskraft. De söker snarare upp oss än vi dem och många kommer år efter år.
– Några har varit hos oss över 20 år. De tar ledigt två-tre månader från sina ordinarie jobb för att kunna jobba här. Inskolningen fungerar bra, de lär upp varandra och vi ordnar bostäder, säger Jan och Ken Mattsson och tillägger:
– Vi har cirka tio som är anställda året runt och som deltar i trädklippningen som inleds efter nyår. De är fast bosatta på Åland. Flera av våra ukrainska medarbetare stannar också kvar eftersom de inte har något säkert hem att åka till.
Regelverken som styr näringen – både när det gäller själva odlandet och personalfrågor – är omfattande.
– Vi utsätts regelbundet för oanmälda myndighetskontroller. Vi måste vid sidan av själva odlandet vara insatta i juridik, HR-frågor, administration och tullregler, säger Ken Mattsson.
Kapital krävs
Pernilla Gabrielsson arbetar vid Ålands hushållningssällskap som rådgivare för frukt- och bärodlare.
– Äppelodlingen har varit lyckosam för många åländska odlare, men det betyder inte att vem som helst kan sätta igång. Det krävs kunskap, erfarenhet och framför allt kapital. Investeringskostnaderna är höga och det tar några år innan man får avkastning från sin första plantering.
– Prisbilden är alltid ett orosmoln eftersom omkostnaderna stiger. Nya bestämmelser angående exempelvis växtskyddsmedel kan också leda till att mer manuella åtgärder krävs och det i sin tur betyder ökade kostnader, säger hon.
En annan fråga har seglat upp: Ska odlarna satsa på andra sorter i takt med att klimatet förändras och vilka i så fall?
Ålands hushållningssällskap driver en mindre försöksodling där olika sorter, som kan bli aktuella i framtiden, testas.
På export
I stort sett samtliga fruktodlare säljer sin skörd vid företaget Ålands trädgårdshall som ägs av odlarna själva. Företaget sköter exporten till uppköpare i Finland. Endast enstaka procent av frukten säljs på Åland.
Tom Sarling är inköpschef för äpplen.
– I dagsläget är vi nöjda med de äppelmängder vi levererar och vi uppmuntrar inte nya odlare att etablera sig. Det är alltid en balansgång. För stora skördar leder till lägre priser.
– Vi har också odlare som gett sig in i en ny nisch – kommersiell odling av päron. Men än så länge är mängderna mycket små jämfört med äpplena eller kring 400–500 ton per år, säger Tom Sarling.
