Kommunalt klimatarbete ger synliga vinster

På den globala nivån visas gång på gång svårigheterna att nå enighet om klimatmål, som minskar utsläpp och klimatavtryck. Vissa förnekar till och med själva problemet, trots att gedigen forskning visar motsatsen. På kommunal nivå ser det ofta annorlunda ut, inte minst i de 58 kommunerna som sedan 2008 samarbetar i föreningen Klimatkommunerna.

Foto Skellefteå kommun

En gigantisk batterifabrik blev inte av i Skellefteå, men klimatarbetet i kommunen har inte tappat fart. Foto: Skellefteå kommun

Stora regnmängder som på kort tid resulterat i översvämningar, raserade vägar, urspårade tåg – för många kommuner har klimatförändringarna redan gjort sig påminda rakt in i vardagen med mänskligt lidande och stora kostnader till följd.

Senast drabbades Västernorrland, där det i september kom det värsta skyfall som någonsin uppmätts i Sverige. I Kramfors föll, enligt Dagens Nyheter, 123,5 millimeter regn bara den 6 september. Mer än 40 vägar förstördes liksom flera järnvägar.

Read this article i English on Nordic Labour Journal

Utanför Härnösand körde en man ned i en spricka i vägen som orsakats av regnet och dog. Och fler och värre skyfall är att vänta, enligt SMHI.

Det kräver analyser och åtgärder för att förebygga den verklighet som redan här. Samtidigt kräver klimatproblemen åtgärder för att minska koldioxidutsläpp och uppvärmning. Samarbete mellan kommuner är ett sätt att få idéer, kunskap och vägar för det egna klimatarbetet.

För de kommuner och regioner som vill verka för att bli klimatneutrala finns sedan 2008 Klimatkommunerna som idag samlar 58 av Sveriges 290 kommuner.

På deras hemsida www.klimatkommunerna.se visas de många uttryck arbetet för att förbättra klimatet kan ta. Där finns en mångfald av goda exempel från de kommuner, stora som små, som är medlemmar i föreningen.

Där finns klimatguider för kommunpolitiker – hur ska de gå till väga och vilka beslut behöver fattas för att få fart på kommunens klimatarbete.  

Där finns berättelsen om Lunds som startat ett lokalt klimatpolitiskt råd med forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet och Lunds universitet och vars uppgift är att varje år granska klimatarbetet och lämna granskningen till kommunstyrelsen.

Där är berättelser om hållbara och energisnåla byggprojekt och om rivningsmaterial som tas till vara och återanvänds.

Konkret visas hur det som kommun går att arbeta med klimatstrategier som i sin tur bryts ner till de många områden som faller under kommunernas ansvar.

Listan är lång.

Där finns förstås koldioxidutsläppen, men också samhällsplanering och byggande, transporter, energi, upphandlingar, mat och måltider för att nämna några.

För den som tar del av de många exemplen tycks varken vilja eller insatser i det lokala klimatarbetet mattas av, trots kiv om klimatarbete både på globala och nationella nivåer.

– När vi pratar med det lokala näringslivet, så ser de att arbetet med klimatfrågorna är en överlevnadsfråga, en nödvändighet för att vara relevanta i samtiden. För att ligga i framkant måste de jobba med hållbarhetsfrågan i stort, men också med klimatfrågan.

På kommunal nivå ser vi därför inte att frågan om klimatet har tappat i fart, säger Evelina Fahlesson, socialdemokratiskt kommunalråd i Skellefteå och ordförande för föreningen Klimatkommunerna.

Tydliga lokala vinster

Det är inte alltid det miljöarbete som görs i kommunen beskrivs som en klimatfråga, men om Evelina Fahlesson ser till sin egen kommun Skellefteå, så ger arbetet för attraktiva livsmiljöer synliga resultat också för klimatet.

Skellefteå hamnade i världens fokus när batteriföretaget Northvolt 2017 beslutade att starta sin batterifabrik just där. Men då hade arbetet för en hållbar miljö redan tagit sin början.  

Grundat på medborgardialog växte fram förslag för att skapa en attraktiv kommun, dels för att få unga att stanna och dels för att locka energiinriktade investeringar.

Evelina Fahlesson, socialdemokratiskt kommunalråd i Skellefteå, är ordförande för föreningen Klimatkommunerna. Foto: Patrick Degerman

Idag byggs det mesta i trä, cykelbanorna har blivit fler, kollektivtrafiken har ökat och många parkeringsplatser har förlorat sin parkettplats mitt i staden. I stället har grönområdena blivit fler och idag har kommuninvånarna tillgång till marken ända ner till Skellefteälven.

– Vi kanske inte alltid pratar om klimatfrågan, utan om attraktiva livsmiljöer som till exempel att vi får bättre luft om vi cyklar och åker kollektivt och att mera grönska leder till biologisk mångfald. De lokala vinsterna blir så tydliga och jag tror det är därför det är lättare att jobba med klimatfrågan på lokal nivå, säger Evelina Fahlesson.

Sedan senaste riksdagsvalet är hon ordförande för Klimatkommunerna. Föreningens ordförande kommer alltid från något av de partier som inte ingår i regeringen.

Klimatkommunerna startade egentligen 2003, då som ett nätverk initierar av Lunds kommun som tillsammans med elva kommuner bildade första nätverket. Tanken var att kunna samarbeta kring klimatfrågor och att kunna byta erfarenheter.

Visionen idag är att ”skapa en framtid att längta till” och att genom ”ett ambitiöst, professionellt arbete med bred politisk förankring” vara drivande i Sveriges klimatomställning.

Det viktiga nätverkandet

Syftet är att minska utsläppen av växthusgaser i Sverige, vilket sker genom att byta erfarenheter, spridning av goda exempel och aktivt påverkansarbete.

För att kunna bli medlem ska kommuner och regioner ha politiska beslut på att kontinuerligt inventera utsläpp av växthusgaser, sätta upp mål för utsläppen, ha en handlingsplan och också genomföra åtgärder för att minska utsläppen.

Föreningen träffas två gånger per år i någon av medlemskommunerna, senast nu i november i Kalmar. Däremellan ordnas digitala möten, till exempel om vindkraft, upphandlingar eller andra klimatpåverkande frågor.

– Det som är uppskattat på nätverksträffarna är inspiration, studiebesök och att ta del av olika projekt och verksamheter som kommunerna har. Vi nätverkar, byter erfarenheter och får med oss kunskaper som vi kan använda för att pusha det lokala klimatarbetet när vi kommer hem, säger Evelina Fahlesson.

Att driva opinion och påverkan är en annan viktig del av föreningens arbete. Nyligen var Evelina Fahlesson och andra representanter i riksdagen och presenterade förslag till ett klimatavtal mellan stat och kommuner. Närvarande var Moderaterna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

– Det viktigaste nu är att skapa en kapacitet för alla kommuner att arbeta med klimatet och därför vill vi ha ett klimatavtal mellan stat och kommuner.

– Vi vill att staten ska finnas med som finansiär i det klimatstrategiska arbetet och att kommunerna sedan kan arbeta med egna lokala målsättningar och det praktiska arbetet, i vissa projekt i samarbete med staten, säger hon.

Hela Sverige ska leva

En prioriterad fråga för Evelina Fahlesson i rollen som ordförande är att de små kommunerna ska kunna ta del av vad de större kommunerna jobbar med.

När hon själv började vara verksam i Klimatkommunerna var ännu inte Skellefteå en lika stark aktör i omställnings- och klimatarbetet som idag. Imponerad lyssnade hon till storstadskommunen Uppsala med känslan ”vi kommer aldrig att nå upp till Uppsala”. 

Nu är situationen en annan i Skellefteå, men minnet lever och därför vill hon lyfta de små kommunerna. Kanske har de inte en klimatstrateg, men det kan finnas någon annan som arbetar med för klimatet viktiga frågor.

– Drivkrafterna för ett bättre klimat finns ju hos många olika tjänstepersoner oavsett om de kallas klimatstrateger eller inte.

– Vi är ju också ett avlångt land med olika förutsättningar. Här i norr får vi meter av snö, medan till exempel Lund inte längre får så mycket. Vi har väldigt olika förutsättningar och nätverksträffarna måste avspegla det, säger Evelina Fahlesson.

– Vi vill också öka förståelsen hos staten att det ser så olika ut i olika kommuner och delar av landet. Saknar man en klimatstrateg kan det vara svårt att göra analyser av hur klimatet påverkar kommunen, till exempel rasrisk, översvämningsprognoser och liknande.

– Alla kommer att påverkas av klimatförändringarna men alla har inte kapacitet att jobba med det och då behöver staten komma in. Enligt mitt sätt att se ska hela landet leva och ha goda livsmöjligheter och då kan det inte vara klimatförändringarna som påverkar olika platsers förmåga att växa.

Stolta Skellefteåbor bästa ambassadörerna

Under vårt samtal berättar Evelina Fahlesson att hon blickar ut mot stadsparken och beskriver Skellefteås omvandling. I flera av kommunens projekt har det tydligt kunnat visas en minskad klimatpåverkan tack vare krav som ställts i olika upphandlingar.

Den långa traditionen att bygga i trä, till exempel det 20 våningar höga kulturhuset som lagrar 9000 ton koldioxid om året. Förskolorna har solpaneler och det finns en flygplats för drönare. Skellefteå är också tredje största flygplatsen i världen för elflyg och här utbildas piloter för elflyg.

Idag byggs det mesta i trä i Skellefteå. Foto: Skellefteå kommun
Idag byggs det mesta i trä i Skellefteå. Foto: Skellefteå kommun

Till våren ordnas Society Expo 2026, ett fjorton dagar globalt evenemang som lyfter kommunens samhällsomvandling och inbjuder invånare, forskare, beslutsfattare och företag till ett utforskande av hållbara lösningar på de utmaningar som finns idag.

Northvolt, som skulle representera framtidens energi, lockades av en stad som länge tänkt både hållbar stad och hållbar energi. Där började de bygga sin industri och med dem kom 4000 nya kommuninvånare från hela världen.

Världens blickar riktades mot Skellefteå som fick otaliga internationella besök. Men Northvolt gick i konkurs under buller och brak.

Hur repar ni nytt mod i klimatarbetet efter det?

– Skellefteåborna har inte deppat ihop på grund av konkursen och jag skulle säga att de är ännu bättre ambassadörer för kommunen som plats och för framtidens etableringar. Många har varit stolta över att människor från hela världen kommit till oss och det besökarna tittat på har ju inte bara varit industrietableringen utan hela vårt samhälle. Vi märker också hos företagen att vårt hållbarhetsfokus blir allt viktigare från valet av etableringsplats till sista delen av produktionskedjan, säger hon.

– Den gröna omställningen började här, men behöver ske överallt, säger Evelina Fahlesson.