– Det är ett modernt slaveri ute på vägarna, det är fruktansvärt att
se hur förarna utnyttjas. Det är inget värdigt liv, säger
lastbilschauffören Freddy Welle från Göteborg.
Han berättar att det i Göteborgsregionen finns flera hundra
östeuropeiska chaufförer, främst från Bulgarien, Rumänien och Polen. De
sover i sina bilar och har inte tillgång till dusch och toalett, utan
uträttar sina behov i naturen.
– De tjänar dåligt och har inte råd att handla mat i affären. I
stället kommer det hit folk från deras länder och säljer mat från
bilarna.
Enligt Freddy Welle tjänar östeuropéerna mellan 4 500 och 10 000
kronor i månaden, medan Transports kollektivavtal ger 24 000
kronor i grundlön.
– Det går inte för svenska åkerier att konkurrera med de villkoren.
Följden är att många svenska chaufförer har blivit arbetslösa.
Han betonar att östeuropéerna är hjärtligt välkomna att arbeta i
Sverige, men då ska det ske på lika villkor. De ska ha svenska löner
och de ska betala skatt i landet de arbetar.
Hur ska man då uppnå det?
– Jag tror det vore bra med en minimilön. Tyskarna har ju infört det
och fått stopp på mycket av den här trafiken. Det vore bra om Transport
och arbetsgivarna tillsammans gör något åt detta, säger Freddy
Welle.
Gemensamt projekt
Och kanske är transportnäringen som första svenska bransch på väg
mot någon form av minimilön. Fack och arbetsgivare genomför nu ett
gemensamt projekt för att studera systemet med allmängiltigförklaring
av kollektivavtalet. De har varit i Finland, Norge och Nederländerna på
studiebesök. Resultatet kan bli att parterna gemensamt begär att
åkeriavtalet upphöjs till lag.
– Vi har hamnat i ett läge där vi har svårt att försvara
arbetsvillkoren i vår bransch med kollektivavtalet. Skälet är den fria
rörligheten inom EU som gör att vi fått hit många utländska lastbilar.
Det är svårt för oss att kontrollera alla. Branschen håller på
pulveriseras och seriösa svenska åkerier slås ut. Därför diskuterar vi
nu med arbetsgivarna vad som kan göras, berättar Marcel Carlstedt,
jurist på Transportarbetareförbundet.
Att begära lagstadgad minimilön som i Tyskland och många andra
länder är dock knappast aktuellt. I stället är det modellen med
allmängiltigförklaring av avtal som lockar.
– Vi har varit på studiebesök och ska nu analysera de systemen.
Sedan ska vi skriva en partsgemensam rapport. Det är för tidigt att
säga om det finns en samsyn, säger Marcel Carlstedt.
LO är motståndare
Transport är det enda fackförbundet i Sverige som visat intresse för
den här modellen. Hela övriga LO är – liksom tjänstemän och akademiker
– motståndare till idén och ser den som ett hot mot
kollektivavtalsmodellen.
– LO står inte precis vid sidlinjen och hejar på, men har heller
inte sagt att vi inte kan göra detta. Jag förstår invändningarna och om
man skulle allmängiltigförklara alla avtal vore det ett stort ingrepp.
Men vi känner att vi måste göra något för att rädda svensk åkerinäring,
säger Marcel Carlstedt.
Han tillägger att effekten i Finland inte har blivit att facket
förlorat medlemmar, tvärtom. Även arbetsgivarna har fått fler
medlemmar. Dessutom har man mindre problem med social dumpning där.
Arbetsgivarna nyfikna, men…
Arbetsgivarna i transportbranschen är nyfikna, men har inte tagit
ställning ännu.
– Vi har problem med oseriösa aktörer som slår ut en del av
åkerinäringen i Sverige. Därför vill vi veta mer om hur systemen med
allmängiltigförklaring fungerar. Det är ett ganska vanligt system i vår
omvärld, men vi är de enda på svensk arbetsmarknad som tittar på det
med öppna ögon. Det stora problemet är dock att det saknas effektiv
kontroll av de regler som finns, säger Anders Norberg, förhandlingschef
på Biltrafikens arbetsgivareförbund.
Han medger att allmängiltigförklaring är ”en främmande fågel” i den
svenska modellen och att övriga förbund inom Svenskt Näringsliv inte är
förtjusta i idén.
– Vi försöker ju hålla staten borta från lönebildningen, så det kan
säkert bli diskussion om det här. Men i de länder vi besökt har inte
arbetsgivarna sett detta som ett problem, säger han.
Olika uppfattning i byggbranschen
En annan del av arbetsmarknaden med liknande problem är
byggbranschen, men där vill parterna inte ha den här typen av
lösningar. Till saken hör att fack och arbetsgivare har helt olika
uppfattning om hur verkligheten ser ut.
– Vi har inte kunna konstatera några exempel på lönedumpning, säger
Mats Åkerlind, förhandlingschef på Sveriges Byggindustrier.
– Problemet är större än vad vi trott. Vi får dagligen in rapporter
från arbetsplatser där man inte följer villkoren i kollektivavtalen,
säger Torbjörn Hagelin, avtalssekreterare på Byggnads.
Enligt facket är det vanligt med timlöner på 80-90 kronor på svenska
byggen, vilket bara är hälften av nivån i avtalet. Man har fått in
rapport om så låg timlön som åtta kronor. Torbjörn Hagelin använder
samma ordval som lastbilschauffören Freddy Welle – ”ett modernt
slaveri”.
Men arbetsgivarna håller alltså inte med, trots att det förekommit
flera sådana här fall i media.
– Visst kan man läsa om sådana exempel, men om det vore som Byggnads
hävdar borde vi ha upptäckt några fall. Det är olyckligt om folk
utnyttjas och vi arbetar på att stävja det. Men alla case vi tittat på
faller inom kollektivavtalet. Vi har inga exempel på tvister om detta,
säger Mats Åkerlind.
Döljer bristerna
Torbjörn Hagelins svarar att det beror på att arbetsgivarna
tillfälligt rättar till bristerna när facket ställer krav, men att
problemet återkommer efter ett tag.
Den modell som parterna i byggbranschen nu försöker använda sig av
är det kollektivavtal om huvudentreprenörsansvar som träffades förra
året. (Se Arbeidsliv i
Norden, april 2014).
Mats Åkerlind menar att så länge parterna kan utveckla sina avtal är
det en bättre väg att gå än att begära lagstiftad minimilön.
Här har facket samma uppfattning. Torbjörn Hagelin har dock ett par
punkter till på sin önskelista för att det ska fungera riktigt bra:
fler oanmälda besök på byggena av Arbetsmiljöverket och ett system med
närvaroliggare.
Står fast på nordisk modell
På större delen av svensk arbetsmarknad står sig ändå den
traditionella kollektivavtalsmodellen fortfarande. Inom exempelvis
tjänstemannarörelsen tycker man att den fungerar väl och ser ingen
anledning till förändring.
– Vi står fast vid vår modell, men har förståelse för att det som
fungerar i ett land eller en bransch kanske inte fungerar lika bra
överallt, säger Mika Domisch, internationell sekreterare på TCO.
Han påpekar att många av Europas krisländer ser lagstadgade
minimilöner som en lösning.
– Där har avtalssystemet havererat och lönebildningen skulle inte
fungera utan lagstadgad minimilön. Vi tycker det är viktigt att man har
en lön som går att leva på. Europa behöver ökad köpkraft, men för oss
är det viktigt att medlemsstaterna får välja vilken lösning man
föredrar för att nå dit, säger han.
