– Kvinnorna måste vara villiga att ta ett större ansvar för att kunna påverka utvecklingen inom ASÍ-ledningen och de enskilda fackföreningarna, säger hon.
ASÍ motsvarar LO i de skandinaviska länderna och FFC i Finland. Till skillnad från tjänste- och akademikerfacket har ASÍ aldrig haft en kvinna i ledningen och Ólafía B. Rafnsdóttir är den första ledaren i ett av förbunden. Hon började jobba i växeln på VR 1989 och har jobbat upp sig på karriärstegen sedan dess.
VR upplevde en djup ledarkris efter finanskraschen på Island. Föreningens tidigare ledare led ett stort nederlag i valet 2009 efter hård kritik. Valnederlaget ledde till stora omvälvningar inom föreningen och föreningsstyrelsen och Ólafía valdes in i ledningen våren 2013.
– Det är en utmaning för mig att bli den första kvinnliga ledaren i VR:s 122-åriga historia, säger VR-ledaren Ólafía B. Rafnsdóttir stolt.
– Det har varit jobbigt att ta över och uppnå solidaritet inom föreningen. Solidariteten är nödvändig för att vi ska kunna uppnå våra mål när det handlar om ett nytt kollektivavtal, säger Ólafía.
Nordisk solidaritetsmodell
Det aktuella kollektivavtalet är ovanligt eftersom det bara gäller ett år eller fram till den 21 december 2014. Fackföreningarna måste genast börja förbereda nya avtalsförhandlingar. Tanken är att göra kommande avtal enligt nordisk solidaritetsmodell. Ólafía förklarar hur fackföreningarna planerar gemensamma löneförhandlingar men att de inte nödvändigtvis följer solidaritetsprincipen.
– Inom den närmaste tiden kommer vi att se om föreningarna följer strategin eller om de har annorlunda framtidsplaner, säger hon och anser att det är viktigt att fortsätta en solidarisk lönepolitik för hela arbetsmarknaden.
Lärarna på Island har strejkat nu i vår och övriga fackförbund har kommit med strejkvarsel. Ólafía säger att facket kräver ökad köpkraft i enlighet med det som VR:s nya kollektivavtal stipulerar. Hon menar att det är viktigast att öka köpkraften och minska inflationen.
– För att köpkraften ska kunna fortsätta öka, måste löntagarorganisationerna förena sina krafter. Vissa grupper kan inte stå utanför utvecklingen, menar Ólafía och lägger också vikt vid att konsumenterna följer med prisutvecklingen och larmar fackföreningarna om trenden vänder.
– Vi hoppas kunna öka prismedvetenheten bland konsumenterna, säger hon.
Hon är orolig för att inflationen ska öka.
– Vi måste försäkra oss om att ekonomin kommer ordentligt igång igen så att familjerna får bättre livsvillkor och anständiga löner. De unga måste ha råd med att grunda familj och ha sin egen bostad, säger hon.
Löntagarorganisationerna besvikna
Island har sedan ett knappt år en ny regering. Ólafía säger att islänningarna har haft stora förväntningar på den nya generation som har tagit över. Löntagarorganisationerna har också stora förhoppningar om att den nya regeringen skulle introducera nya arbetsmetoder.
– Regeringen har tillsatt olika arbetsgrupper som jobbar med frågor som berör allmänheten och livsvillkoren på Island, säger hon.
– Men fackföreningarna är besvikna. Vi hade stora förväntningar om att få delta i arbetsgrupperna, men vi har inte fått vara med i det arbetet. Vi är inte nöjda med det, säger Ólafía.
Hon nämner bostadsfrågorna som exempel . Regeringen har erbjudit hushållen en skatterabatt som antingen kan öronmärkas för amorteringar eller bosparande.
Löntagarorganisationerna har uttryckt sin oro för att de lågavlönade inte har lika stora möjligheter till bosparande och därför inte kan utnyttja den möjligheten. De högavlönade tjänar mest på regeringens erbjudande trots att de inte behöver skuldsanering.
– De lågavlönade inom VR betalar dyr hyra och har inte råd att köpa bostad. Det är viktigt att den gruppen får större hjälp, menar hon.
Inom VR finns en arbetsgrupp som jobbar med bostadsfrågor. Ólafía tror att gruppen snart kommer att presentera sina förslag om hur VR kan bidra till lösningen av bostadsproblemen.
EU-frågan är känslig på Island. VR är inte uttryckligen för ett medlemskap men Ólafía väntar på en rapport som ASÍ och arbetsgivorganisationen på Island ska presentera inom kort.
Vi slutar inte
Ólafía B. Rafnsdóttir har jobbat hårt hela sitt liv.
Hon slutade skolan endast 16 år gammal för att bli hemmafru med sitt förstfödda barn. Hon hade sex syskon och föräldrarna arbetade hårt. Hennes liv präglas av att hon som ung kvinna var tvungen att klara sig på egen hand och försörja sin familj. Hon fick tre söner och fick lära sig livnära familjen och uppfostra sönerna i en av Reykjaviks största stadsdelar.
Ólafía B. Rafnsdóttir jobbade flera år med kollektivavtal och tolkningarna av dem. Sedan dess har hon skaffat sig en universitetsutbildning och specialiserat sig på personalfrågor, innan hon blev personalchef på ett privat mediebolag på Island. Hon har varit speciellt intresserat av jämställdhetsfrågor.
Männen bestämmer lönerna
Arbetsgivarorganisationerna på Island leds av män. Löntagarna på Island leds huvudsakligen av män. VR-ledaren är den enda kvinnan bland ASÍ-ledarna och också inom ASÍ:s förhandlingsdelegation, trots att kvinnor utgör nästan hälften av arbetsmarknaden på Island.
VR har lett kampen för lika löner mellan könen och lika möjligheter att stanna hemma med barnen. VR har ingått avtal med 19 företag och offentliga bolag med över 3.000 medarbetare om att de ska använda en ny certifikationsstandard för att uppnå lika lön för lika arbete. Bolagen får ett certifikat när de kan bevisa att de betalar lika lön enligt certifikationsstandarden.
Företagen har varit nöjda med certifikationsstandarden som kunnat användas som ett redskap för att jämföra lönerna och rätta till löneskillnaderna.
– Det har fungerat i båda riktningarna. Vi har exempel där även männen har fått en löneförhöjning, men i de flesta fallen är det kvinnolönerna som har justerats uppåt, förklarar Ólafía.
– Vi slutar inte förrän vi har uppnått full jämställdhet när det handlar om lönen.
Politiken tilltalar inte
Ólafía har tidigare lett valkampanjen för flera ledare inom socialdemokratin på Island och även för Islands president. Hon tycker om viktiga och krävande arbetsuppgifter. Men hon har inga politiska ambitioner. Valkampanjerna betraktar hon alltid som enskilda projekt.
– Politiken tilltalar mig inte, säger Ólafía B. Rafnsdóttir.
– Däremot tilltalar mig arbetsuppgifterna inom VR. Förhoppningsvis får jag möjlighet att kunna jobba för VR några år till, säger hon.
– Vad gäller ledarbefattningen inom ASÍ så är det inte någonting som upptar mina tankar. Jag väljs till ledare för VR endast ett år i taget, så man vet aldrig vad som händer, säger Ólafía B. Rafnsdóttir.
Hon är ambitiös och utesluter ingenting.
