För drygt ett år, i november 2011, sedan tillsatte regeringen
delegationen för jämställdhet i arbetslivet, JA-delegationen. Enligt
direktiven ska den sammanställa och sprida kunskap och mäns och
kvinnors villkor i arbetslivet, skapa diskussion om frågorna, och innan
uppdraget slutförs i oktober 2014 lägga förslag på vilka insatser som
kan förbättra jämställdheten.
JA-delegationen består av elva ledamöter, utsedda av regeringen, och
leds av Mikael Sjöberg, generaldirektör på Arbetsmiljöverket.
Delegaterna består i övrigt av representanter för arbetsmarknadens
parter på hög nivå samt företrädare för forskning men också flera stora
företag. Kansliets uppgift är att förse delegationens medlemmar
med fakta och underlag för de åtgärder som delegationen enligt
direktiven ska föreslå i slutet av 2014.
Svåröverskådlig kunskap
– Det är ett fantastiskt uppdrag. Vi går på djupet, analyserar och
ser sammanhang. Det som slagit mig är hur mycket kunskap det finns även
om den är svåröverskådlig. Vi vet hur det ser ut – frågan är om viljan
till förändring finns, säger Maria Hemström Hemmingsson.
Så här långt har en stor del av delegationens arbete ägnats åt den
första delen av uppdraget – att sammanställa kunskap och göra den
tillgänglig. De fyra anställda på kansliet har rest land och rike runt,
träffat människor i många olika funktioner, tagit hjälp av forskare och
sammanställt forskning men också ordnat en stor och välbesökt
konferens. Närmast på dagordningen står att sätta ingång med en rad
antologier som på olika sätt visar kvinnors villkor i arbetslivet.
– Det som slagit mig är hur stora skillnader det faktiskt är mellan
män och kvinnor i arbetslivet. Vi tror att vi är helt jämställda, och
vi har kommit långt om vi jämför med hur det såg ut för hundra år
sedan, men det betyder inte att en genomsnittlig kvinna har samma
livsutrymme och livssituation som en genomsnittlig man, säger Maria
Hemström Hemmingsson som är huvudsekreterare i delegationen.
Kvinnorna är mer utsatta
När Maria Hemström Hemmingsson sökte personer till delegationens
kansli valde hon medvetet medarbetare med olika kunskapsbakgrunder. Tre
är disputerade forskare men inom olika discipliner – nationalekonomi,
sociologi och ekonomisk historia. Varje område de studerar kan därför
speglas ur olika perspektiv vilket inte är helt vanligt inom
jämställdhetsforskningen.
– I genomsnitt har kvinnor en svagare position i arbetslivet. det
handlar om deltidsarbete, lägre löner och, på sikt, sämre pension
– trots att kvinnor presterar bättre på alla utbildningsnivåer,
säger Maria Hemström Hemmingsson.
Under deras arbete förstärks
bilden av hur komplex frågan är. Bristen på jämställdhet har inte en
orsak utan de strukturer som håller tillbaka kvinnor beror på många
samverkande faktorer. Juridiskt är män och kvinnor jämställda, men
andra strukturer motverkar jämställdhet. En viktig sådan är hur arbeten
värderas och betalas. Maria Hemström Hemmingsson ritar ett diagram där
statistik visar tydligt visar hur de kvinnodominerade yrkena är sämre
betalda. Det lönar sig helt enkelt att från början till exempel välja
att bli byggjobbare eller transportarbetare än att skola sig till
arbete inom vård eller skola. Det är kvinnorna som bär välfärden på
sina axlar, konstaterar Maria Hemström Hemmingsson och kollegan Emilia
Liljefrost.
Betydelsen av våra livsval
Vilka livsval vi gör spelar därför stor roll, inte minst när vi i
slutet av skoltiden ska välja framtidens yrke. Samtidigt är det en
illustration av hur komplex frågan om jämställdhet är. Att välja yrke
handlar om individens fria vilja, samtidigt som konsekvenserna kan
resultera i en skillnad i livslön på två miljoner kronor till männens
favör. En annan kritisk period för jämställdheten är när första barnet
kommer. Ofta tar kvinnan ett huvudansvar, vilket påverkar framtida
karriärmöjligheter, lön och pension. Detta, samt föräldraförsäkringen
vill man se vidare på.
– Frågan om jämställdhet går på jaget och börjar man titta på
åtgärder finns risk att man går in på individens fria val. Vi glömmer
lätt att människor tenderar att göra kön i alla sammanhang, säger
Emilia Liljefrost.
Deras slutsatser är att det fria valet kostar och att det är
kvinnorna som betalar priset. Dilemmat är att om det ska ske
förändringar så kräver det omställning både som går in på person och
maktförhållanden i samhället.
– Det är viktigt att erkänna strukturen i sitt eget liv. Att kräva
diskussioner hemma, med arbetsgivaren, staten och att också ta
diskussionen med sig själv, säger Maria Hemström Hemmingsson.
När det börjar skava
Samtidigt står samhället inför stora utmaningar vad gäller
framtidens arbetskraft.
– Den könsdelade arbetsmarknaden börjar redan få konsekvenser i
vissa delar i landet. I till exempel Norrbotten har man problem att
rekrytera personal till vården redan idag. Kommunerna och landstingen
konkurrerar med den boomande gruvnäringen, som gärna anställer
pålitliga personer med erfarenhet från sjukvården, berättar Emilia
Liljefrost.
Under de kommande sju åren behöver Sveriges Kommuner och Landsting att
rekrytera 420 000 personer för att klara sitt uppdrag. Och redan nu är
det så svårt att rekrytera förskolelärare till Stockholmsregionen att
man betalar 6000 kronor mer i månaden än i andra delar av landet.
Kanske måste lönerna i de kvinnodominerade yrkena höjas om det ska gå
att rekrytera arbetskraft? Men hur ska det i så fall betalas? Måste
männen avstå för att arbetslivet ska bli mera jämställt? Hur ser det
offer ut som kan skapa ett jämställdare arbetsliv?
– Det är när man kommer dit som diskussionen börjar skava, säger
Emilia Liljefrost.
Både Maria Hemström Hemmingsson och Emilia Liljefrost vill hålla sig
till fakta. Att komma med förslag inför framtiden är delegationens
uppgift. Samtidigt går det inte att ta miste på deras engagemang. De
arbetar med ett område som berör dem.
– Jämställdhet i arbetslivet är en fråga att ta på stort allvar. Att
ta tillvara den kompetens som kvinnor representerar är en fråga om
rättvisa, men också samhällsekonomi, säger Maria Hemström
Hemmingsson.
