Det är andra året som Arbeidsliv i Norden presenterar vår jämställdhetsbarometer. Den visar vilket kön som har makten på de viktigaste och mest symboliska positionerna i politik och arbetslivet.
Vi ser på 24 positioner, (se detaljerad lista i faktarutan till höger). Det handlar om den politiska makten, arbetslivets parter samt vissa positioner som är symboliskt viktiga som ärkebiskop, centralbankschef och överbefälhavare.
Positionerna ges olika poäng. Statsministerposten får flest, fem poäng. Varje land får sammanlagt 40 poäng, eller 200 poäng för hela Norden. Jämställdhet uppnås antingen genom att kvinnorna i ett land får 20 poäng eller att de samlat sett i Norden får 100 poäng.
Hittills har de nordiska kvinnorna inte fått mer än 61 poäng som mest. De har med andra ord inte nått mer än till 61 procents jämställdhet i de maktpositioner vi ser på. Den toppen nåddes 2011, medan årets siffra är 53, en nedgång på åtta poäng.
Finland från bäst till sämst
I fjol var det Finland som var det mest jämställda landet i Norden. Där fick kvinnorna 15 av de 40 poängen. Eftersom målet är att de ska få hälften av makten, eller 20 poäng, hade de finska kvinnorna kommit upp i 75 procents jämställdhet.
Det skedde mycket tack vare att både presidenten och statsministern i fjol var kvinna. Den 1 mars i år avgick Tarja Halonen som president och efterföljdes av Sauli Niinistö. Mari Kiviniemis centerparti var en av de stora förlorarna i det finska riksdagsvalet den 17 april 2011. På grund av den utdragna processen som till sist resulterade i en samlingsregering med sex partier, lämnade Mari Kiviniemi inte posten som statsminister förrän den 22 juni. Hon hade då suttit i exakt ett år. Jyrki Katainen från samlingspartiet bildade regering istället. En liten tröst är att Finland i hans regering får sin första kvinnliga finansminister, Jutta Urpilainen. Samlat sett föll emellertid Finland från 15 poäng till 7 poäng.
Danmark har med den socialdemokratiska Helle Thorning-Schmidts seger i folketingsvalet blivit det land som får högst poäng i barometern, 14 poäng. Landet har dessutom en kvinnlig statschef, Dronning Margrethe.
Första kvinnliga ärkebiskopen
I de övriga nordiska länderna har det inte varit val, men det
har ändå skett förändringar i hur poängen fördelas. I Norge har polischefen Ingelin Killengren slutat, den hittills enda kvinna som fått den positionen i Norden. Samtidigt har emellertid en ny ställning inom kyrkan upprättats som kallas för preses, men som i realiteten innebär att Norge får en ärkebiskop. Den första personen på den posten är Helga Haugland Byfuglien, som blev vigd som preses den 2 oktober 2011.
Fortfarande återstår överbefälhavaren som den enda positionen i vår undersökning som aldrig intagits av en kvinna. Vi avser då den svenska position, eller som den kallas i Danmark och Norge, forsvarschef/forsvarssjef. I Finland är det den finska presidenten som är överbefälhavare, och Tarja Halonen har därför redan intagit den posten. Vi väntar emellertid med att ge Finland poäng tills general Ari Puheloinen, som leder försvarsmakten i Finland, får en kvinnlig efterföljare. Island har inget försvar och vi ser därför på kustbevakningschefen där. Island har så få ministrar att poängfördelningen avviker lite där.
Kvinnor leder fackförbund
I Sverige var under en kort tid – tolv dagar – alla de tre stora fackförbunden ledda av kvinnor 2011. Wanja Lundby-Wedin har varit ordförande för LO sedan 2007, och Anna Ekström hade den positionen i akademikerfacket Saco sedan 2001. Den 11 maj tog Eva Nordmark över som ledare för tjänstemannafacket TCO. Den 23 maj gick Anna Ekström över till att bli generaldirektör i Skolverket istället.
Om det var någon som lyfte på ögonbrynen för den kvinnliga dominansen bland fackförbunden – om inte annat i Finland, där en kvinna aldrig lett något av de tre största förbunden – så är det en situation som norrmännen tidigare var vana vid. Under sex år, från 2001, då Gerd-Liv Valla blev LO-chef, styrdes alla de tre största förbunden av kvinnor, med Randi Bjørgen i YS och Christl Kvam i Akademikerne.
Lång väg att gå även i parlamenten
Det kan argumenteras för att alla kvinnliga ministrar borde räknas med, men makten koncentreras inom politiken ofta inom en mindre krets. Vi har valt departement utifrån vilka som samarbetar i nordisk ministerråd och utifrån hur parlamenten organiserar sig i utskott.
Något trendbrott går det ännu inte att tala om i vår jämställdhetsbarometer, men tillbakagången understryker att det tar tid innan det blir könsbalans. Ser man på fördelningen av män och kvinnor i parlamenten leder de nordiska länderna utvecklingen där, med 42 procent kvinnor.
För 15 år sedan var andelen 36 procent. Om utvecklingen fortsätter i samma takt kommer jämställdheten att uppnås i Norden först om 16 år och det kommer ta 27 år innan resten av världen når upp i dagens nordiska nivå på lite drygt 40 procent kvinnor.
Diagrammet visar hur stor andel av parlamenten som består av kvinnor. De blå staplarna är världen, de röda Norden. Stapeln längts till höger visar hur len jämn fördelning skulle se ut.
Källa www.ipu.org
