Lagstiftningen som gäller när det är fråga om social trygghet för personer som rör sig mellan de nordiska länderna är EU förordningarna 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och förordningen 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordningen 883/2004.
– Vi är tolv personer från de olika nordiska länderna. Eftersom Finland har ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet fick jag uppdraget att vara ordförande för arbetsgruppen, säger Essi Rentola, koordineringschef för internationella ärenden på Folkpensionsanstalten, FPA, som har ansvaret för merparten av den sociala grundtryggheten i Finland.
För varje hinder redogör medlemmarna i gruppen hur den nationella lagstiftningen ser ut och vad som måste ändras. Det som till en början verkade vara bilaterala problem visar sig ofta beröra fler länder. Promemorian har redan växt till 115 sidor.
– Meningen är att vi ska sammanfatta den och att arbetsministrarna ska ta ställning till den under sitt möte det första kvartalet 2012.
EU största utmaningen
– Några av problemen är bilaterala och vissa har till och med redan lösts efter att myndigheterna blivit uppmärksamma på problemet.
– Andra involverar hela EU och är den största utmaningen. Det blir en längre process, men vi kommer att ge förslag till vilka frågor som är sådana som kan lösas enbart genom att göra ändringar till EU-förordningarna 883/2004 och 987/2009. De stora problemen är förtidspensioner och sjukersättningar. Där sker det en koordinering och inte en harmonisering av lagstiftningen, så problem kommer alltid att uppstå, säger Essi Rentola.
Hon tror inte att det är realistiskt att få igenom mer genomgripande förändringar som att det införs en gemensam pensionsålder i Norden. Idag är pensionsåldern i Danmark, Finland och Sverige 65 år, medan Island och Norge har 67 år.
– Social trygghet hör till de frågor som löses på den nationella nivån inom EU. De två förordningarna bygger på principen att de sociala trygghetssystemen ska koordineras. Det är inte fråga om en harmonisering, som när det handlar om att verkställa ett direktiv. Alla länders lagstiftning har sin egen bakgrund och sociala omgivning. Detta betyder att till exempel definitioner om vem som anses som arbetsoförmögen skiljer mellan länderna.
– Olika nationella regler i de nordiska länderna om hur länge sjukpenning kan betalas och i vilket skede förtidspension/sjukersättning kan bli aktuell. leder lätt till problem för personer som varit försäkrade i minst två nordiska länder.
Många finländare från Sverige
Problem uppstår om personen bor och är försäkrad i ett land där förtidspension (antingen för viss tid eller tillsvidare) betalas ut i ett tidigare skede än i det andra landet. I Finland är det ett stort problem eftersom många tidigare har bott och/eller arbetat i övriga nordiska länder, främst Sverige.
Som mest var det cirka 300 000 finländare som arbetar i Sverige på 60- och 70-talet. Ungefär hälften har senare flyttat tillbaka till Finland.
– Vi har sett på vilka år då de största kullarna av dem som arbetat i Sverige blir ålderpensionärer. Det blir i år och 2012.
Sverige är fortfarande det största landet för finländare att arbeta i utanför hemlandet. Omvänt är det inte så många svenskar som arbetar i Finland.
– Det är mest i Torneådalen innerst i Bottenviken, där folk känner att de arbetar i samma land oavsett vilken sida av gränsen de bor.
– Från att vara ett land som exporterar arbetskraft har Finland nu blivit ett mottagarland för arbetskraft. Gränshinderproblematiken berör också Finlands förhållande till EU-landet Estland, som näst efter Ryssland är det land som har flest medborgare i Finland.
Tror inte social turism är vanligt
Essi Rentola tror inte att det som ibland kallas för ”social turism” är särskilt vanligt. Även om bidragen kan vara större i det ena landet betyder det inte så mycket för beslutet att flytta.
– Generellt är det familjeförhållanden som är viktigast. Den enda grupp som vi har fått information om att deras flyttning har påverkas av lagstiftningen är pensionärerna som kan välja att flytta till ett annat land eftersom det påverkar hur mycket de måste betala i socialförsäkringar, säger Essi Rentola.
I de nya EU-förordningarna 883/2004 och 987/2009 finns det bestämmelser om vilket land som provisoriskt har ansvaret för den enskilde om länderna tvistar om vilket land som har ansvaret för en socialförsäkring.
Men Essi Rentola uppmanar alla som tänker flytta till ett annat land att i god tid sätta sig in i vilka konsekvenser det kan få för ens socialförsäkringar. Mycket går lätt att ordna innan man flyttar, men kan vara svårt att lösa när man kommit till det nya landet.
