Framför sig ser Kasvio inget mindre än en ny industrirevolution som
för med sig snålare användning av resurser och ett ökat tryck på
miljön. Målet att skära ner på koldioxidutsläppen tvingar fram helt ny
tekniska lösningar som går mot en ekologisk strukturförändring.
Flaskhalsarna i utvecklingen, som tillgången till rent vatten, brist på
energi eller det ökade behovet av särskilda lösningar för åldringar,
kommer att erbjuda de nya jobben.
– Vi är snart sju miljarder människor. De tidigare
industrirevolutionerna gällde bara industriländerna. Nu vet vi att det
inte längre är möjligt.
För de nordiska länderna handlar det nu om att dra nytta av de
demografiska förändringar i världen som skapar utrymme för nya former
av näringsverksamhet. Som exempel tar Kasvio Indien där den arbetsföra
befolkningen väntas växa med 110 miljoner människor fram till 2020 om
en prognos från Goldman Sachs blir verklighet. De utgör en tredjedel av
den ökade arbetsstyrkan i världen. Konsumtionen av livsmedel väntas öka
2,5 gånger, behovet av boende 4 gånger och efterfrågan på utbildning 5
gånger. Också i Pakistan och Bangladesh växer befolkningen snabbt
liksom i Mellanöstern och Afrika.
Kina krymper
Däremot minskar befolkningen kraftigt i Västeuropa samtidigt som
medelåldern blir allt högre.
Kina kommer tack vare omvandlingen från jordbruk och ineffektiv
statliga industrier mot ett modernt näringsliv att uppleva många år av
stark tillväxt och en expanderande arbetsmarknad, men enbarnspolitiken
leder obönhörligen till att befolkningen åldras och krymper. Fram till
år 2050 väntas Kinas befolkning minska med 200 miljoner människor. Den
globala arbetsfördelningen förändras och kampen om arbetsplatserna
hårdnar samtidigt som produktivitetskraven ökar.
Den stora globala frågan kommer att bli hur folk försöker ta sig ur
fattigdomen och vilka effekter det får på miljön och resursanvändningen
då konsumtionen ökar kraftigt. Enligt Kasvio visade finanskrisen att
det nuvarande levnadssättet är ohållbart, vi rubbar klimatet med
koldioxidutsläpp och samlar på oss skulder som kommande generationer
ska betala tillbaks.
– Vi måste begränsa konsumtionen och utsläppen. Vi är nog förberedda
på radikala beslut på en allmän nivå, så länge åtgärderna inte berör
våra arbetsplatser.
Det är därför de nordiska forskarnas diskussion om hållbar
utveckling i arbetslivet är så viktig. För ett år sen, när Sverige var
EU-ordförande , ordnade Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap FAS, Vinnova och Svenska ESF-Rådet tillsammans en
konferens om hållbart arbetsliv ur ett EU-perspektiv. Mötet utmynnade i
ett inlägg till den nya strategin efter Lissabon-modellen, EU 2020,
till Europeiska kommissionen.
Lokalt perspektiv
Kasvio menar att förändringar måste utgå från de egna
arbetsplatserna och basera sig på en hållbarhetskalkyl med fyra
dimensioner – ekonomisk, mänsklig, ekologisk och social. Är
organisationen livskraftig, kan den betala min lön? Hur görs jobbet,
klarar jag av det och vill jag jobba så här? Hur använder
organisationen energi och hur sköts avfallsfrågorna? Är arbetsvillkoren
socialt hållbara eller drabbas någon annan av det jag gör?
– De här grundvillkoren gäller oss alla.
Att utgå från den egna arbetsplatsen ger oss en känsla av att vi med
små medel kan ändra på saker och ting jämfört med att titta på större
strukturer där utmaningarna upplevs som oöverkomliga. Antti Kasvio
påpekar att storföretagen arbetar mycket med de här frågorna och
sysselsätter arbetslivsforskare som systematiskt ser på
förändringsprocesser och hållbar utveckling.
– Nokia är ju ett bra exempel på ett företag som rankas bäst bland
de företag som satsar på hållbar utveckling.
Som ett exempel på potentiella affärsmöjligheter ser han den egna
organisationen, Arbetshälsoinstitutet och dess 800 anställda, som har
en omfattande kompetens i form av forskning kring hur folk ska orka
jobba längre. Kompetensen kan omvandlas till konsulttjänster som kan
säljas företag och myndigheter.
– I Kina är ju all kompetens som gäller att förlänga arbetskarriären
värd pengar.
Världen är på väg mot en ny tid av stark ekonomisk tillväxt och
Antti Kasvio ser att de nya arbetsplatserna finns i de områden som
utgör flaskhalsarna i utvecklingen: vatten, livsmedel, energi.
Satsningarna på gröna jobb som en del av den europeiska
stimulanspolitiken har redan pekat i denna riktning, även om de
åtgärderna utmynnade i något av en bubbla. Potentialen är dock
ingalunda uttömd.
– Vi i Norden har en bra möjlighet att komma med i den här
tillväxtvågen, säger Kasvio och hoppas att penningstarka fonder och
stiftelser, som oljefonden i Norge, ska ta fasta på möjligheterna.
– Jag tror fortfarande på den nordiska modellens konkurrenskraft,
men den ska basera sig på en tillväxtstrategi som är kopplad till
hållbar utveckling och flexibelt socialskydd.
