Det är dagen efter valet och svenskarna vaknar upp till en ny
politisk verklighet. Den borgerliga alliansen har vunnit, vilket inte
är överraskande efter den senaste veckans många opinionsmätningar. Att
Sverigedemokraterna, SD, av alla andra än sig själva beskrivna som
främlingsfientliga, har gjort ett rekordval är däremot en ny situation.
De har fått 20 mandat i riksdagen och är vågmästare mellan de båda
politiska blocken. Det har skapat en ovanligt osäker parlamentarisk
situation i Sverige och det är framför allt om detta, som diskussionen
handlar om den 20 september. För en stund tycks de frågor som särskilt
dominerat valdebatten – jobben, skatteavdragen, sjukförsäkringarna och
skolan – få vila.
Nya jobb i kampen mot utanförskap
Den så kallade arbetslinjen har annars varit en röd tråd i den
gångna mandatperioden och inför valet. Moderaterna har benämnt sig
själva som ”det enda arbetarpartiet” och en rad åtgärder har vidtagits
för att skapa jobb eller för att få de som står utanför arbetsmarknaden
tillbaka i arbete. Det så kallade RUT-avdraget för hushållsnära
tjänster betydde att det blev möjligt att göra skatteavdrag för
städning, barnpassning och liknande. Det var ett exempel på en
omdiskuterad åtgärd som skapat nya jobb i tjänstesektorn.
Jobbskatteavdrag är andra exempel på åtgärder i syfte att göra det
attraktivt att arbeta. Samtidigt har reglerna för a-kassa och
sjukförsäkring skärpts. Numera finns en bortre gräns för sjukpenning.
Därefter ska man överföras från Försäkringskassan till
Arbetsförmedlingen och få hjälp för att stå till arbetsmarknadens
förfogande. Förändringarna i sjukförsäkringen har varit mycket
omdiskuterade och kritiserade. Många av remissinstanserna var kritiska
och exemplen i media på människor som farit illa av de nya
bestämmelserna har varit många.
– Det har funnits en disciplineringslinje, ett budskap om att ”så
här illa kan det gå om man inte använder sin arbetsförmåga”. Man ska
ligga i för att få jobb och vara beredd att flytta. Jag skulle inte tro
att de driver disciplineringslinjen hårdare nu. Det kan knäcka
trovärdigheten och skapa en bild av omänsklighet, säger professor
Gunnar Aronsson, arbetslivsforskare som numera är verksam vid den
Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet.
Ökat individuellt ansvar
Kenneth Abrahamsson, adjungerad professor i arbetslivsvetenskap och
programchef vid FAS, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap,
konstaterar att jobben har varit och är i fokus för den borgerliga
Alliansen.
– När man i valrörelsen diskuterat jobben, jobben, jobben så har det
handlat om att minska utanförskapet och om att få folk in på
arbetsmarknaden. Däremot har diskussionen inte i någon högre grad rört
kvaliteten på jobben eller arbetets innehåll, säger han.
Kenneth Abrahamsson ser en utveckling där ansvaret individens
välfärd och utveckling i högre grad läggs på den enskilde medborgaren,
på gott och ont. Ett samhälle med både chanser och risker gynnar vissa
grupper, men slår hårt mot andra. Om man successivt minskar
skattebasen, minskar utrymmet för olika välfärdstjänster samtidigt som
behoven ökar, inte minst med hänsyn till den demografiska utvecklingen.
Kanske rör sig Sverige mot en amerikansk modell, även om han anser de
svenska förhållandena i arbetslivet ligger långt från de
amerikanska.
– Med de incitamentsstrukturer som har skapats kommer vissa i
arbete, medan andra hamnar utanför mera långsiktigt.
Arbetets innehåll en ickefråga
Dagen efter valet finns en oro för framtidens arbetsliv, både hos LO
och TCO.
Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef på TCO, tycker att viktiga frågor
om arbetsmiljö och arbetets innehåll varit helt osynliga under
mandatperioden och inför valet. Fokus ligger på
arbetsmarknadsfrågor.
– Arbetsmiljö- och arbetslivsfrågor är en ickefråga för Alliansen.
De Rödgröna är lite bättre, men inte mycket. Det är extremt lite
diskussion om hur folk har det på jobbet. Om jag jämför med
90-talskrisen, så drevs då en kampanj om fler jobb och bättre jobb. Då
skulle de dåliga jobben bort.
Han ser heller inget som tyder på att arbetslivsfrågorna får större
plats nästa mandatperiod
– Det är kortsiktigt. Mycket av problemen med utanförskap beror på
hur man har det på arbetsplatsen eller i jobbet och politiken måste ge
verktyg för att hantera dåliga villkor i arbetet och arbetsmiljön. Jag
är rädd för att vi får en upprepning av 90-talskrisen då sjukfrånvaron
skenade, säger han.
Tuffa tider för lågavlönade
Också Ulla Lindqvist, LO:s vice ordförande, är orolig denna första
dag efter valet. Hon har sett en rad negativa förändringar under den
förra mandatperioden och ser ingen ljusning för den kommande. Ulla
Lindqvist ger exempel på försämringar hon misstänker kommer att
genomföras. Det handlar om LAS, lag om anställningsskydd, där det
föreslås att arbetsgivaren ska slippa betala lön när någon sagts upp
och det råder konflikt om uppsägningen. Arbetsgivaren föreslås också få
rätt att skjuta på den lagstadgade rätten till studier, vilket skulle
påverka den fackliga introduktionsutbildningen. Lärlingstiden föreslås
bli arton månader, vilket i praktiken är en förlängning av
provanställningen. Hon vet också att andra Allianspartier, som Centern,
vill ta bort LAS helt och hållet för arbetsgivare med färre än tio
anställda. Ett annat exempel är A-kassan. Den höjdes betydligt i början
av förra mandatperioden vilket fick till följd att mer än 400 000
personer lämnade kassan. Nu vill regeringen införa en obligatorisk
försäkring, som skulle innebära att man är skyldig att vara med, men
där avgifterna är olika beroende på vilket fack man tillhör. Det kommer
att vara tufft för många lågavlönade och för vår fackliga styrka,
konstaterar Ulla Lindqvist.
– Det viktiga nu är att driva opinion och mobilisera mot
försämringarna och att organisera fler medlemmar. Vi måste vara många
för att vara starka, säger hon.
Finns det en politik där jobb ska skapas till varje pris?
– Ja, det kan man säga. Om vi ser på jobbskatteavdraget är det ett
sätt att på sikt pressa ner lönerna. Vi riskerar osäkrare jobb med
lägre löner, säger hon
Ulla Lindqvist berättar att LO försökt att driva arbetsmiljöfrågorna
i valrörelsen, men att de har haft svårt att få medialt genomslag.
Frågan är viktig – antalet arbetsolyckor har ökat och samtidigt har
resurserna till Arbetsmiljöverket rustats ned under fyra gångna
åren.
Mobilisera för arbetslivsforskning
Hon, liksom Roger Mörtvik, Kenneth Abrahamsson och Gunnar Aronsson
efterlyser bättre arbetslivsforskning. Som en av de första åtgärderna
under förra mandatperioden lade alliansen ner Arbetslivsinstitutet. Det
har försämrat forskningen inom arbetslivsområdet och Kenneth
Abrahamsson skulle gärna se en blockövergripande samverkan för att
skapa en starkare bas för arbetslivsforskning. Gunnar Aronsson tror på
ett nordiskt virtuellt institut samlat kring den nordiska modellen.
Roger Mörtvik saknar övergripande kunskap och forskning inom
arbetslivsområdet.
– Sedan Arbetslivsinstitutet lades ner finns ingen offentlig aktör
som har till uppgift att följa arbetslivs- och arbetsmiljöfrågorna på
ett övergripande sätt. Vi var bland de världsledande inom
arbetslivsforskningen och ligger nu på bottennivå. Det är dystert och
där finns ingen politisk ambition idag, säger Roger Mörtvik.
Gunnar Aronsson, som arbetade på Arbetslivsinstitutet, anser att
mycket kunskap och kompetens kring arbetsmiljö, sjukfrånvaro och
rehabilitering gick förlorad när institutet lades ned. Nu har
sjukfrånvaron minskat i 6 år och det vore värdefullt både vetenskapligt
och praktiskt att förstå den processen. Han blickar också framåt. När
det 2014 är dags för nästa val så är de sista 40-talisterna 65 år och
går i pension. Det innebär att många ska bytas ut, inte minst på
chefspositioner i offentlig sektor.
– Det kommer att bli konkurrens och tävlan om de tjänsterna och
många av de som ska anställas är mer individualiserade och
karriärinriktade än dagens medarbetare. Det kan leda till skarpare
konkurrens mellan dem och de som ser jobbet mer som en del av ett
vanligt liv. Klyfterna löne- och karriärmässigt kan öka, men de
politiska blocken har inte formulerat sig kring detta, säger Gunnar
Aronsson.
