Utomlands har typiska artiklar eller
föredrag om Norden ett klart fokus. Man vill förklara hur de nordiska
länderna lyckas nå ett gott socialt skyddsnät, en hög
bruttonational-produkt och en låg arbetslöshet trots höga skatter som
behövs för finansieringen.
”Erfolgsmodell Skandinavien Vorbild für
Deutschland?“ stod det på första sidan i tyska veckotidningen
Wirtschaftswoche när jag tillsammans med min kollega Bert Losse skrev
om de nordiska länderna på sommaren 2006.
För Financial Times Deutschland hade jag
tidigare skrivit en liknande serie med en text om varje nordiskt land.
Men den nordiska ledarskapsmodellen? Det verkar inte som någon
utomlands intresserar sig för den frågan.
Jämställdhet mellan könen är det enda
ämnet som man anknyter till Norden i lika hög grad som välfärdsstaten.
Här ligger nyckeln till att man i utlandet kunde upptäcka att också i
frågor om management kan förebilden finnas norrut.
I Tyskland och många andra OECD-länder
klagar man över att det fortfarande är svårt för kvinnor att kombinera
arbetsliv och familj och att en mycket större andel kvinnor gärna
skulle arbeta. I Norden är det möjligt att förena karriär och barn till
en stor del på grund av den nordiska ledarskapsmodellen – att kvinnor
klagar över att inte få lika lön är en annan historia. Hänsynsfullhet
är nämligen en av de två faktorer som jag tror karaktiserar modellen.
Till skillnad från många andra länder tänker nordiska ledare på de
anställdas privata krav. Det är självklart att de försöker anpassa
arbetstiderna till familjernas behov och till exempel accepterar att
deras anställda börja lite senare eftersom de måste föra barnen till
dagis. Cheferna är medvetna om att man inte kan säga ”du är min
anställd och det betyder att jag bestämmer helt över din arbetsdag, hur
du organiserar resten av ditt liv är ditt problem”. ”Im Land der
unkomplizierten Chefs” finner man i stället tillsammans den bästa
lösningen.
När jag i Stern skrev om hur deltidsarbete
i Danmark gör att man kan kombinerar familjeliv och arbete, blev
rubriken just ”I landet med de okomplicerade cheferna”.
Chefen i Norden förlorar inte heller sitt
ansikte när han eller hon tillåter att också manliga anställda tar
pappaledigt – något som fortfarande oftast inte accepteras i Tyskland,
särskilt för cheferna själva. Där måste man alltid vara tillgänglig för
sitt arbete och chefen förväntas vara den som är mest engagerad. Det
kan ha negativa effekter inte bara på chefens hälsa, utan hela
företaget kan bli överbelastat. Inte oväntat är mindre hierarki det
andra karakteristika draget för nordiskt ledarskap. Chefen är chefen,
men det betyder inte att han eller hon alltid har rätt eller måste få
så stort respekt att konstruktiv kritik inte är möjlig.
I Norden verkar det som om man känner sig
mer som ett team där chefen ingår, än som en grupp som arbetar för
ledarfiguren på toppen. I en sådan modell behöver inte ledaren använda
så mycket resurser för att säkra sin makt.
Som känt finns det speciellt här
skillnader mellan de nordiska länderna – Danmark står kanske närmare
den hierarkiska central-europeiska 
modellen, än vissa av
de andra nordiska länderna. Nackdelarna är också knutna till bristen av
hierarki.
Beslutsfattningen tar tid när alla ska
bestämma.
Men som en som bevakar både den
central-europeiska och den nordeuropeiska ledarskapsmodellen tycker jag
att det skulle vara synd om nordiska modellen försvinner,
Centraleuropa har behov för ett
förebild.
Artikkelen har vært
publisert i AiN nr 2, 2008 og kan lastes ned som pdf.
