Nu har institutet kommit med en uppföljare: Creative Man. Fem år
efter drömmarnas marknad är det redan dags att byta ut
framtidsvisionen.
Författarlaget på tretton personer skriver självkritiskt att någon
gång måste även marknaden på historier mättas. De allt mer medvetna
konsumenterna har också blivit duktigare på att genomskåda om en
historia bakom ett varumärke eller produkt är äkta eller inte.
Creative Man har två huvudbudskap. Konsumenterna nöjer sig inte
längre med att handla för att täcka sina fysiska behov, som i
industrisamhället, eller för att tillhöra en gemenskap, som i
drömsamhället. Konsumenterna vill också vara med om att påverka
produkterna. Den nya kunden som uppstår kallar författarna för en
”prosument”.
Alla som handlat på IKEA har sett vad det handlar om. Varje möbel
kan idag fås i olika färger och träslag, med olika beslag och ben.Tiden
för standardiserade produkter är förbi – se bara på Posten i Finland
som har utvecklat ett system som gör det möjligt för kunderna att
använda sina egna fotografier på frimärken.
Det andra budskapet är att utvecklingen av sådana produkter kräver
företag som tar vara på kreativa människor i högre grad. Från att
industriell produktion till 99 procent handlat om transpiration och
bara till en procent inspiration, håller förhållandet på att bli det
omvända. Ingen orkar emellertid vara kreativ i allt. En tudelning av
marknaden kommer ske. Den största delen av våra inköp vill vi göra så
effektivt och snabbt som möjligt. Kina och Indien håller redan på att
ta över den sortens produkter.
Men en liten del av inköpen blir vi oerhört kräsna med. Europeiska
företag måste vända sig till dessa mer sofistikerade konsumenter.
Teknologins utveckling gör det lättare för oss att producera, uppfinna
och sälja varor som är skräddarsydda. Men det krävs också
utbildningsreformer som tar till vara på kreativiteten hos eleverna,
mer än dagens skola.
”Creative Man anpassar sig inte till världen. Han skapar världen så
att den blir bättre för honom själv och andra”, hävdar författarna.
Ytterst handlar det om förverkliga sig själv, och beskrivningen av
Creative Man balanserar ibland farligt nära Nietsches övermänniska.
Boken andas en teknikoptimism som visar att fin de siecle-stämningen
med sin känsla av undergång, nu håller på att vika, i alla fall i
Danmark.
Creative Man är välformulerad, som när författarna vill döpa om
Utbildningsdepartementet till Ministeriet for udvikling, refleksjon og
kreativetet. Den är provocerande; när den pekar på att folk i framtiden
kommer önska sig akvarier med fisksorter de skapat själva. Men
samtidigt är boken lättviktig, eftersom den inte underbygger sina teser
med fakta, är snabb till att generalisera och har ett stort mått av
dansk självgodhet, särskilt i förhållande till kineserna. De har enligt
författarna en medfödd affärstalang, är mycket sparsamma och äger en
besynnerligt positiv inställning till livet och framtiden
generellt.
Ett avsnitt om bokens centrala tes talar för sig själv: ”Det har
alltid funnits folk, som har hoppat av råttracet för att realisera sig
själv – men det generella intrycket är att det är fler som gör det nu
(det är emellertid en tendens, som är oerhört svår att
dokumentera)”.
Jag trodde att det kanske hade varit en uppgift för ett
framtidsinstitut att forska på.
