I Norge har Thomas Hylland Eriksen i år gett ut boken «Øyeblikkets
tyranni». Han är professor i socialantropologi och har sedan 1993 varit
redaktör för kulturtidskriften Samtiden. Han målar upp en bild av en
värld där allting bara accelererar: «Det enda som till sist återstår,
är ett frenetiskt ögonblick som står stilla i rasande fart.», skriver
han.
Samtidigt har den svenska fysikern Bodil Jönssons bok «Tio tankar om
tid» som kom ut 1999 i Sverige, nu översatts och publicerats även i
Danmark, Finland och Norge. Hon skriver i det första kapitlet att hon
hör till en generation och en kultur som inbillar sig att den har ont
om tid när det i själva verket är det enda vi har.
«Ett människoliv i Sverige varar i genomsnitt 30 000 dygn. Det är de
som är vårt kapital, vår individuella förmögenhet. Därför är det inte
rimligt, inte ens riktigt människovärdigt, att tiden gjorts till en
upplevd bristvara», skriver Bodil Jönsson.
Medan Thomas Hylland Eriksen skriver om snabb tid och långsam tid,
använder Bodil Jönsson uttrycken styckad och ostyckad tid. Men de menar
samma sak. Ibland styrs vi av tiden, andra gånger är det vi som har
kontrollen och kan njuta av tiden.
Den som själv känner sig stressad bör läsa «Tio tankar om tid». Där
ges det konkreta råd om hur man kan förändra sin stressade vardag. Men
det ges inga illusioner om att detta är en lätt uppgift. Det tar tid
att ändra sitt förhållande till tiden. Den som har en fullskriven
almanacka måste prioritera. Men även den som vill uppleva tidsfrihet
måste välja bort.
Thomas Hylland Eriksens bok är skriven i ett rasande tempo som bara
ökar ångesten över att allt går för fort. Det är framförallt den enorma
ökningen av mängden information som produceras och hur snabbt denna
görs tillgänglig genom ny informationsteknologi, som gör utvecklingen
idag annorlunda från tidigare skeden i historien. När allt mer
information ska konkurrera om samma tid sjunker kvaliteten, samtidigt
som längden på varje meddelande krymper. Den korta texten slår ut den
långa.Till sist lever vi i ett samhälle där det nästan är omöjligt att
tänka en tanke som är längre än fem centimeter, hävdar Hylland
Eriksen.
Han avslutar sin bok med några konkreta förslag om hur facket böra
göra tid till en av sina viktigaste kampfrågor. Det handlar om att
kunna få utföra sin arbetsuppgifter i ett tempo som det går att leva
med, att vara ledig även i praktiken och inte bara i teorin. Enligt
Hylland Eriksen bör fackföreningarna också bland annat kräva:
– Att de anställda får rätt att vara fri från e-post en månad om
året, utöver semestern.
– Att alla byggnader som används av offentligheten, som
restauranger, banker, hissar och bussar ska göras mobilfria. Svaga
störningssändare ska placeras ut som gör det omöjligt att använda
mobiltelefoner. Bara vid nödfall slås sändarna av.
– Företagen inför arenor för långsamhet i arbetstiden, som långa
luncher och ostrukturerade gruppsamtal.
Det kan diskuteras hur realistiska en del av kraven är, men i en tid
där antalet löntagare som blir utbrända, får muskelskador eller plågas
av stress och depressioner ökar snabbt, är det viktigt att det blir en
debatt. Då får man tåla att den norske professorn i ena ögonblicket
uppmanar bokförlagen att belöna skribenter som skriver mindre, och i
det andra själv respektlöst överöser läsarna med ovidkommande detaljer
om allt ifrån varför det är acceptabelt att dricka Nescafé i flygplan,
men inte på marken, till utläggningar om proggrock och hur TV-såpan
Dynasty togs emot på Mauritius.
Øyeblikkets tyranni: Rask og langsom tid i informasjonssamfunnet
Thomas Hylland Eriksen, Oslo Aschehoug, 2001 217 s. Tio tankar om tid:
Bodil Jönsson, Stockholm, Bromberg 1999 132 s.
