Mellan 2003 och 2008 byggdes det upp en finansbubbbla av gigantiska
proportioner i Island. Värdet av alla aktier på börsen i Island blev
nio gånger större och de tre största bankerna hade en kapitaltillväxt
som var nio gånger större än hela Island bruttonationalprodukt, genom
att erbjuda höga räntor till privatkunder i andra länder..
I början av oktober 2008 kollapsade de tre största bankerna. Krisen
för Islands ekonomi var så stor att landet var tvunget att få hjälp av
den internationella valutafonden, IMF. Ett avtal har förhandlats
med Storbritannien och Nederländerna om att Island ska kompensera
de som förlorat sina sparpengar i de isländska bankerna. Det så kallade
Icesave-avtalet, har godkänts av Alltinget, men president Ólafur Ragnar
Grímsson krävde att det också ska genomföras en folkomröstning. Det ska
ske den 9 april. I två opinionsmätningar har avtalet fått 57,7 procent,
respektive 60 procents stöd.
Missnöje med politikerna
Vanliga islänningar som därmed tvingas ta räkningen för en mindre
grupp finansspekulanters framfärd, ledde till att 71 procent av de
isländska medborgarna i maj 2009 ansåg att politiken i Island var
korrupt. I en opinionsundersökning i januari i år var det bara 52,5
procent som uppgav vilket parti de kommer rösta på, 22 procent sa att
de kommer rösta blankt.
Efter långa och högljudda demonstrationer avgick regeringen som haft
ansvaret under krisen i februari 2009. Jóhanna Sigurðardóttir
övertog som landets första kvinnliga statsminister. Hälften av hennes
ministrar var kvinnor. Efter valet i april samma år, bildade hon sin
andra regering, där kvinnornas andel är 42 procent.
Krisen fick också som följd att de tre största bankerna fick
kvinnliga chefer. Två av dem styr fortfarande varsin bank idag.
Egen kvinnolista
Innan krisen hade arbetet att förbättra jämställdheten gått trögt i
Island. Landet finn sin första minister, Auður Auðuns, först 1971. Fram
till 1983 höll sig kvinnoandelen i Alltinget under fem
procent. Initiativ tog till en egen kvinnolista
som presenterades vid valen 1983-1999. Den bidrog till att
kvinnoandelen steg till 35 procent. Att Vigdís Finnbogadóttir valdes
till president 1980 och hade den positionen ända fram till 1996, fick
också stor symbolisk betydelse.
Efter valet i april 2009 ligger kvinnoandelen i Alltinget på 43
procent. Det året var det den fjärde högsta andelen i världen, efter
Rwanda, Sverige och Kuba.
