På kort sikt får de några tiotals euro till i sina lönekuvert. På
längre sikt bidrar deras ihärdiga kamp förhoppningsvis till att Åland
tar ett stort steg framåt mot ett mer jämställt samhälle, åtminstone
när det gäller lönenivåerna inom den offentliga sektorn. I uppgörelsen
ingår nämligen ett löfte om en arbetsvärdering som ska vara klar och
genomförd 2020.
På papperet säger ingen, eller åtminstone väldigt få, emot Tehys
krav – att graden av utbildning och ansvar ska synas i lönesättningen.
Men i praktiken har kvinnodominerade branscher släpat rejält
efter.
Under vårdstrejken utlystes en tjänst som drifttekniker vid Ålands
landskapsregering. Personen skulle ha hand om ett par fastigheter och
en teknisk utbildning på gymnasialstadiet fordrades. Ett par strejkande
Tehy-medlemmar sökte tjänsten – på pin kiv. De sade sig vara
stresståliga, flexibla och mycket bra på att jobba på obekväma
arbetstider. Och lönen var i stort sett den samma som för en
högskoleutbildad sjuksköterska med ansvar för liv och hälsa!
Politikerna säger att kraven på mer jämlika löner mellan olika
branscher må vara berättigade men att den rätta tidpunkten för att
jämna ut skillnaden inte är just nu. Men Tehy har satt fingret på den
ömma punkten och hävdat att den rätta tidpunkten aldrig infinner sig om
man bara sitter och väntar. Då går det som det alltid gått – att snälla
flickor väntar och blir utan.
Man måste i stället bestämma sig för att den rätta tidpunkten att är
just nu och göra de omprioriteringar som krävs, även om de svider för
vissa grupper. När sjöfolksförbunden strejkade flitigt på 1980-talet
och skärgårdsfärjornas trafik hotades var tidpunkten uppenbarligen
alltid rätt – det blev högre löner för att färjorna skulle gå utan
uppehåll.
Men vårdstrejken riskerar även att ge Tehy-medlemmarna en besk
eftersmak. Sjukhusledningen trollade med knäna för att få vården att
fungera under strejken och avdelningar slogs ihop. Nu har det kommit
signaler om att vissa förändringar kanske blir bestående. Eller med
andra ord – strejken kanske bidrar till att organisationen slimmas ännu
mer och att ett antal arbetsplatser för sjuksköterskor
försvinner.
Men de som jobbar kvar kan hoppas på ännu högre löner – om några
år.
