Hon står i talarstolen i norska Stortingets vackra plenisal och
berättar om sig själv som 20-årig student vid Åbo Akademi. Det var i
början av 90-talet och Finland genomgick sin värsta ekonomiska kris i
modern tid med en arbetslöshet på 20 procent.
Bilden hon målar upp är fjärran från sammanhanget och dagen. I
Stortingets fullsatta plenisal sitter parlamentariker och åhörare tätt
– det är öppningsceremonin för den 65:e sessionen av Nordiska
Ministerrådet och ”alla är här”, det vill säga statsministrarna från
alla de nordiska länderna, de politiska ledarna för de självstyrande
områdena Färöarna, Danmark och Åland och parlamentariker från samtliga
länder. Stämningen är glad, bär ett drag av förväntan och som för att
understryka det hela lyser en sen oktobersol upp den vackra plenisalen
och skimrar ikapp med danska statsministers Helle Thorning-Schmidts
cerisefärgade dräkt.
Statsminister efter statsminister äntrar podiet, liksom ledarna från
de självstyrande områdena. Temat är framtidens utmaningar för det
nordiska samarbetet. Flera av de politiska ledarna refererar stolt till
tidskriften ”The Economists” stora reportage om Norden. De talar om det
växande intresset för den nordiska modellen. Om hur de nordiska
länderna ligger i tio i topplistan på mängder av mätningar, till
exempel innovationer, produktivitet, tillväxt och lycka., om att Norden
blivit coolt. Tillsammans kan vi bli ännu starkare med en
befolkning på sammanlagt 25 miljoner människor och med sammanlagda
ekonomier som sätter de nordiska länderna på sjunde plats på listan
över världens starkaste ekonomier.
Utmaningarna handlar om demografi, omvärldsförändringar, om att
minska växande klyftor och att råda bot på ungdomsarbetslösheten. Ska
välfärden säkras i framtiden, så måste så många som möjligt arbeta.
Många av framtidens utmaningar är gemensamma och därför kan fler
områden bli aktuella för nordiskt samarbete., samtidigt som andra kan
tas bort.
Den danska statsministern Helle Thorning-Schmidt påpekar bland annat
behovet av att det nordiska samarbetet ger konkreta resultat, att det
syns i medborgarnas och verksamheternas vardag. Danmark har, som ett
exempel, tagit ett konkret steg och som första folkvalda församling
föreslagit att verka för att alla gränshinder mellan de nordiska
länderna ska bort.
Det är en högtidstalens stund och en hyllning till regionen och
samarbetets Norden som just i detta ögonblick är fjärran från
budgetförslag och andra av vardagens triviala ting. Som åhörare smittas
man av stämningen och grubblar över om det nordiska samarbetet fått ny
energi, vilket flera understryker i de sociala möten som är en del av
sessionen. Särskilt inom utrikes- och det säkerhetspolitiska området,
säger en del.
Men vardagen är trots allt inte långt borta från festtalen. I det
angränsande Stortingskaféet, en dag senare, har vardagens redan kommit
ifatt. Jobbresorna, där svenska arbetslösa ungdomar fått åka buss till
Norge för att söka jobb, riskerar att inte få pengar till fortsatt
verksamhet, åtminstone inte i sin nuvarande konkreta form.
När Camilla Gunell berättar om hur det är att vara ung när framtiden
ser dyster ut sätter hon ord på vad ytterst det nordiska samarbetet
handlar om – människors väl och ve i de nordiska länderna. Och i
en tid där flera av de nordiska länderna har en hög
ungdomsarbetslöshet, vilket också varit ett viktigt tema under året som
gått, poängterar hon betydelsen av att tänka efter vilken bild av
framtiden man ger till de unga. För även om ungdomsarbetslösheten
är hög är det viktigt att inte förmedla hopplöshet, utan ge barn och
unga en bild av att livet och skolan är meningsfullt. Jobbresorna ät
ett exempel på nordisk samarbete som konkret hjälpt svenska ungdomar
att ungdomar att få jobb i Norge – och kanske just det framtidshopp som
Camilla Gunell talar om.
