För ett år sen kom statsminister Matti Vanhanen (centern) med sitt
soloutspel att den allmänna pensionsåldern ska höjas till 65 år i
Finland. Statsministern satte fyr på en debatt som inte visar några som
helst tecken på att slockna. Ändå har effekterna av den föregående
pensionsreformen från 2005 först nu börjar märkas. I fjol steg den
faktiska pensionsåldern.
Debatten tycks ändå ha fått till stånd en allmän förståelse om att
något radikalt måste göras i detta land där befolkningen åldras
snabbare än i övriga Europa. En ny översikt från Arbetshälsoinstitutet – Arbete och hälsa i
Finland 2009 – visar att beredskapen för att jobba efter 63 har ökat.
Nu säger bara en tredjedel av de tillfrågade i åldersgruppen 45 år och
äldre att de inte kan tänka sig att stanna kvar i jobbet, eller
betydligt färre än vid den förra undersökningen 2006. Det är
framförallt högutbildade som förhåller sig positivt. Beredskapen är
dock inte villkorslös: god hälsa, bättre ekonomi, ett meningsfullt
arbete och flexibla arbetstider nämns som förutsättningar. Det är också
högre tjänstemän som har bäst möjlighet att jobba mer flexibelt medan
anställda inom vården, servicenäringar och försäljning ges mindre
utrymme för individuella lösningar. Samtidigt är det förmågan att
beakta också de anställdas behov som är nyckeln till ett bättre
arbetsliv.
– Den här typen av ömsesidig flexibilitet när det gäller
arbetstiderna stärker arbetstagarnas psykiska och sociala
välbefinnande, säger äldre forskare Irja Kandolin vid
Arbetshälsoinstitutet.
Regeringen håller ändå fast vid planerna på höjd pensionsålder och
har satt igång förberedelserna med att skapa ett nytt politiskt program
för ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Facket och arbetsgivarna
deltar i förhandlingarna som ska ta konkret form i september i höst. En
arbetsgrupp misslyckades tidigare i år med att samordna parternas
åsikter i pensionsfrågan.
