Kompromissen gjordes i ett forum med det
krångliga namnet ”sektionen för internationell rörlighet inom den
arbetspolitiska delegationen, tillsatt av arbetsministeriet”.
– Detta visar att trepartssamarbetet på
arbetsmarknaden fortfarande fungerar, säger Ralf Sund som är ombudsman
på tjänstemannafacket FTFC och deltog i förhandlingarna.
Finland införde för två år sedan fri
rörlighet för tjänster och kapital från de tio nya medlemsländerna,
däremot inte för arbetskraft – den som utför tjänsterna. Då skapades en
situation som blev ohållbar: tusentals estländare arbetar i Finland som
utsänd eller inhyrd arbetskraft. Ingen vet egentligen hur många de är,
för vem de arbetar eller vilka villkor de har. Polisen, som bildat en
särskilt styrka för granskning av arbetsförhållanden, har dock funnit
mängder av firmor som är registrerade i Estland men ofta ägs av
finländare. Obetalda skatter och arbetsgivaravgifter är ett stort
problem framförallt i byggbranschen.
– Vi har tvingat esterna att komma via
alla möjliga firmor så att de är anställda i Estland och skickas hit.
Jag tror det blir mindre av det här i framtiden och det är en viktig
sak, säger Ralf Sund.
Finlands beslut att slopa
övergångsreglerna för arbetskraft från EU:s nya medlemsländer fattades
efter en utdragen kamp från fackcentralen FFC:s sida. Bland
medlemmarna finns en rädsla för att konkurrensen från utländska
arbetare leder till att löner och förmåner försämras. Nu ska finska
kollektivavtal gälla för alla.
– Jag tror att det är positivt för våra
medlemmar också. De vet att de som kommer får betalt precis som finska
arbetare. Det är jämställdhet mellan finska och utländska arbetare,
säger direktör Matti Viialainen vid FFC.
Kompromissen kom till efter hårda
påtryckningar från regeringens sida: det fanns en risk att tvisten om
utländsk arbetskraft skulle flyttas över till riksdagen och med tanke
på det kommande valet kunde debatten bli het. Det är nu väl bäddat för
ett godkännande i riksdagen.
– Vi har hela tiden tyckt att den här
övergångsperioden är överdriven och nu kan vi anställa folk direkt från
de nya medlemsländerna, säger Riitta Wärn som är sakkunnig vid
arbetsgivarnas intresseorganisation Finlands näringsliv.
Det viktigaste innehållet i förslaget är
att arbetstagare från de nya EU-länderna ska registreras, ungefär som i
Storbritannien. Det diskuteras också om särskilda ID-kort ska bli
obligatoriska, redan nu har alla byggarbetare passerkort med namn och
fotografi som minskat problemen på byggena.
– Arbetarna från de nya EU-länderna ska
registreras så att vi vet hvem som arbetar här, vem som är
arbetsgivare och vad villkoren är. Det är en helhetslösning vi kan
acceptera, säger Viialainen.
Dessutom planeras ett lagförslag om att
utländska arbetsgivare ska registrera sig hos skattemyndigheterna,
något som projektchef Markku Hirvonen vid Finansministeriet i
Helsingfors anser är en förutsättning för att man ska komma åt firmorna
i gråzonen.
– Det är ju en helt olidlig situation för
samhället om man inte vet vad det är för företag.
Förutom registreringsplikt vill
fackcentralen FFC dessutom ha ett så kallat beställar-ansvar, där den
som genomför exempelvis ett byggprojekt ansvarar för att
under-leverantörernas papper är i skick. Finlands näringsliv motsätter
sig båda förslagen med motiveringen att de bara orsakar onödig
byråkrati.
Det är ingen som vet hur många personer
från de nya medlemsländerna som nu arbetar i Finland. Industrin säger
tretusen, fack-centralen FFC:s siffra är trettiotusen. Finlands
regering beslöt redan 2001 att gå in för en övergångsperiod och
beslutet klubbades igenom i riksdagen våren 2004. Rösterna föll 135-33,
mycket tack vare FFC:s kampanj. Fackcentralen målade upp en hotbild av
fyrahundra tusen estländare som invaderar Finland och tar över jobben.
Siffran skrevs senare ned till tjugotusen, men då var beslutet redan
fattat av riksdagen.
Artikkelen har vært
publisert i AiN nr 1, 2006 og kan lastes ned som pdf.
