De senaste månaderna har diskussionen i EU tagit fart i takt med att
allt fler ungdomar går utan jobb. Nu går nästan sex miljoner under
25-åringar och slår dank. Under första kvartalet var
ungdomsarbetslösheten 23,5 procent och det finns länder där mer än
varannan ung person är arbetslös.
Ny allians
I juli inrättade kommissionen därför ”den europeiska alliansen för
lärlingsutbildning” där lärdomarna av de tyska erfarenheterna sätts i
omlopp. Avsikten är att höja kvaliteten på de lärlingsutbildningar som
finns i EU. Det finns ingen enhetlig modell utan utbildningarna byggs
upp på olika sätt, till och med i de tyska delstaterna.
Bland dem undertecknat deklarationen finns de europeiska
företrädarna för fackföreningar och arbetsgivare. Kommissionen hoppas
även på stöd och ekonomiskt bidrag från myndigheter, företag,
fackföreningar, handelskamrar, yrkesutbildningsinstitut,
ungdomsföreträdare och arbetsförmedlingar.
– Vi måste gå samman och agera nu för att se till att ungdomarna får
den kompetens de behöver för att lyckas i livet, sade EU-kommissionären
Androulla Vassiliou när alliansen presenterades.
Utredningar visar att lärlings- och praktikplatser ofta leder till
ett fast jobb. Likaså ökar en yrkesinriktad högskolexamen chansen
jämfört med allmän högskoleexamen. I Tyskland börjar närmare 200 000
ungdomar som lärlingar sin yrkesutbildning varje år och efterfrågan är
stor från företagen.
Populärt i Finland – för vuxna
Runtom i EU varierar praxis inom yrkesutbildningen alltså väldigt
mycket.
– Allmänt taget har alla länder egna system för utbildning, med egna
drag, säger Seppo Hyppönen, chef för vuxenutbildningsenheten vid
Utbildningsstyrelsen i Helsingfors.
Det som kallas lärlingsavtal i officiell EU-svenska benämns
läroavtal i Finland. Det omfattar knappt några ungdomar alls, trots
ekonomiskt stöd från statens sida. Arbetsgivare som tar sig an en ung
person får ett statligt månatligt stöd på upp till 800 euro under det
första året, 500 euro under det andra och 300 det tredje – men ändå är
deras intresse svalt. Situationen är alltså omvänd jämfört med
Tyskland.
Även i Sverige har bidragen nyligen höjts i hopp om att fler företag
ska erbjuda arbetsplatser. Målet är att hälften av yrkeseleverna ska
omfattas av lärlingsavtal om sju år. En ny anställningsform kallad
gymnasial lärlingsanställning skall också introduceras. EU-kommissionen
uppmanade i våras Sverige att stöda lågutbildade ungdomar och
invandrare bland annat med just ett mer omfattande lärlingssystem.
Även om utbildningsminister Jan Björklund (FP) har talat om ett
”regimskifte” ändrar bidragen kanske inte läget eftersom de svenska
företagen liksom arbetsgivarna i Finland uppenbarligen är inställda på
läroanstaltsbaserad utbildning. En femtedel av alla finländare som
skaffar sig en yrkesutbildning gör det genom att vara lärling. År 2011
hade nästan 57 000 personer ett läroavtal, ner från drygt 70 000
personer år 2008 vilket avspeglar statens finansiella åtstramningar och
den minskade aktiviteten i näringslivet. Men nästan alla som går på
läroavtal är alltså vuxna. De befinner sig redan i arbetslivet, men är
inte formellt kompetenta för sitt arbete och behöver därför skaffa sig
en examen. De är av uppenbara orsaker väldigt motiverade och det
innebär att en högre andel av slutbetygen går till dem som varit
lärlingar jämfört med elever i yrkesskolor överlag.
Sysselsättningsgraden efter studierna är också högre.
Seppo Hyppönen säger att 99 procent av alla som studerar inom
läroavtal är vuxna.
– Och det är ju ett mycket flexibelt system.
Regeringen har nu lovat utveckla utbildningsformerna för ungdomar,
däribland läroavtal, men detaljerna är än så länge dolda i
statsbudgeten för nästa år som ännu inte offentliggjorts.
Social- och hälsovård
Jeanette Harf, utbildningskoordinator vid den svenskspråkiga
yrkesskolan Prakticum i Helsingfors, säger att av skolans 1100 elever
studerar 110-120 via läroavtal. De är också alla vuxna.
– De flesta finns inom social- och hälsovårdsbranschen, där finns
ett stort behov av personal, säger Harf.
Många vill skaffa behörighet för ett jobb de redan sköter, till
exempel som närvårdare (i Sverige kallade undersköterskor), och det är
ofta arbetsgivaren som tar initiativet eftersom det råder brist på
kompetent personal. Det är vanligtvis lätt att placera eleverna
eftersom de i praktiken gör samma jobb som tidigare och får lön medan
de utbildar sig.
Likaså är det vanligt att vuxenstuderande skaffar sig kompetens för
att bli skolgångsbiträden.
Prakticum utbildar även hårfrisörer via läroavtal men för dem är
däremot svårare att hitta lämpliga arbetsplatser eftersom arbetsgivarna
kräver vissa förkunskaper.
– Vi har också läroavtal för företagare, eko-frisörer, som studerar
som vanliga anställda eller som egenföretagare. De har handledare som
jobbar inom den branschen eller ett handledande företag.
Av utbildningen är 70-80 procent praktiskt arbete medan resten är
teori. Handledaren på arbetsplatsen planerar utbildningen och
utvärderar framstegen tre gånger per år.
I Finland kan man utbilda sig till över 300 olika yrken på
läroavtal, men tre större inriktningar täcker in 85 procent av
eleverna. Studietiden för läroavtal varierar allt mellan 4 månader och
4 år beroende på examen och tidigare kunskap.
Bara för vissa unga
Prakticums rektor Harriet Ahlnäs anser att läroavtal kanske är
lämpliga för vissa ungdomar som inte klarar av att studera i en normal
skolmiljö och riskerar att marginaliseras.
– Men då måste man hitta en arbetsplats och det är inte lätt för en
16- eller 17-åring.
För flertalet unga är en normal yrkesutbildning enligt henne ändå
det bästa alternativet, där det också ingår en arbetslivsperiod som
omfattar en sjättedel av studietiden.
Trots de goda avsikterna verkar det alltså som om EU-kommissionen
får jobba i motvind i Finland och Sverige.
