Om en person är sysselsatt eller inte kan visserligen vara en knepig fråga, när arbetslivet blir mer flexibelt – eller osäkert, beroende på om man ser på det med arbetsgivarens eller arbetstagarens ögon.
Men de gråa fält av osäkerhet som finns när man ser på sysselsättningen blir allt större när man ser på arbetsmiljön. Där är spännvidden för vad som ska räknas med enorm. Allt från nanopartiklar, kemikalier, buller och arbetstider till lön och ledarskapsfrågor kan påverka arbetsmiljön. Förhållanden som en person tacklar utan svårigheter kan vara något som en annan person blir sjuk av. I takt med att tjänsteyrken blir vanligare ändras också vilka arbetsmiljöfrågor som är viktigast.
Det är inte heller lätt att avgöra om en verksamhet är ”frisk” eller inte. Minskar sjukskrivningen på en verksamhet för att arbetsmiljön har blivit bättre eller för att de sjukskrivna förtidspensioneras?
Under den tid som de två europeiska organisationerna inom arbetsmiljö har funnits har det gjorts mycket för att få fram jämförbar statistik. Den första pan-europeiska undersökningen av arbetsmiljön gjordes först 1991 och omfattade då tolv medlemsländer. Undersökningarna kallas på engelska för European Working Conditions Survey, förkortat EWCS. Den senaste undersökningen, EWCS 5, gjordes 2010, och omfattade då 34 länder, däribland Norge (men inte Island). 44 000 personer intervjuades och fick svara på 242 frågor. Det arbetas fortfarande med att analysera materialet och dra slutsatser.
Teorierna ändras
Samtidigt som undersökningarna har genomförts har det också skett en utveckling i t ex synen på de psykosociala riskerna. Forskarna har lanserat olika teorier för vad det är som orsakar problemen. Det gör att nya frågor behöver ställas.
I den gemensamma rapporten om den psykosociala miljön i Europa, Psychosocial risks in Europe: Prevalence and strategies for prevention, nämns tre inflytelserika teorier:
- Den första teorin, krav-kontroll-modellen, utvecklades för 35 år sedan av den svenske forskaren Töres Theorell och hans amerikanske kollega Robert A Karasek . Enligt de två professorerna blir resultatet både ohälsa och usla produktionsvinster om kraven på de anställda ökas utan att de har möjlighet att påverka sin arbetssituation. Människors kreativitet och entusiasm måste istället uppmuntras.
- Den andra teorin handlar om att det uppstår en psykologisk stress om det finns ett missförhållande mellan den insats som den anställde gör och den belöning han eller hon får i form av lön, uppskattning, säker anställning och karriärmöjligheter. Den schweiziske forskaren Johannes Siegrest förknippas med denna modell, som kallas ansträngning‐belönings-modellen.
- Den tredje teorin handlar om hur arbetet är organiserat och om arbetsbördan fördelas jämlikt. ”Organisational justice” är ett samlingsbegrepp för många olika sorters rättvisefrågor, som om det finns löneskillnader mellan könen för samma jobb, om de anställdas insatser mäts på ett sätt som de inte har förtroende för, omotiverade uppsägningar osv. Den finska forskaren Marjko Evolaino hör till dem som visat att detta också får stora hälsomässiga konsekvenser.
Mer utbildning behövs
En statistik som berör den första teorin är om de anställda har den kompetens som behövs för att lösa arbetsuppgifterna eller inte. 13 procent av de anställda i EU säger att de behöver mer utbildning för att klara av sitt jobb. Vilken bransch man arbetar i påverkar hur stort problemet är. Bara sju procent av bönderna anser att de behöver mer utbildning, medan 20 procent i finansnäringen anser det.
Den tekniska utvecklingen är en viktig faktor. Anställda i de nordiska länderna ligger högre än EU-genomsnittet på 48 procent som rapporterar att processer och teknik ändrat sig på arbetsplatsen de senaste tre åren. I Sverige är andelen som svarar ja på den frågan hela 58 procent.
Trots den snabba utvecklingen är det fortfarande monotont arbete, kopplat med hög arbetsintensitet som är det största arbetsmiljöproblemet i Europa. Nästan hälften av alla anställda i Europa är utsatta för sådana risker. Finland ligger högst av de nordiska länderna i hur stor andel av de anställda som har monotona arbetsuppgifter. Andelen är högre än genomsnittet i Europa.
Finland bäst på arbetstider
Arbetstider är ett annat välkänt problem. De anställda i Europa arbetar idag tre timmar mindre per vecka i genomsnitt än vad de gjorde för 20 år sedan, men en tredjedel av de anställda har oregelbundna tidsscheman och en femtedel jobbar mycket övertid. Finland är det land i Europa som har mest ”normal” arbetstid. Männen arbetar stort sett 35-40 timmar i veckan, med en något högre andel kvinnor som jobbar mindre eller mer än det.
De slutsatser som dras för hur de psykosociala och andra arbetsmiljöproblem ska bekämpas måste också basera sig på nationella undersökningar, men det är ofta svårare att nå fram med budskapet att det inte bara behövs fler jobb, men att jobben också måste bli bättre.
– Det finns en allvarlig klyfta mellan arbetsmarknadsforskning (som huvudsakligen utförs av ekonomer) och social forskning (som huvudsakligen utförs av sociologer). De förra baserar sig oförhållsmässigt mycket på kvantitativa data, medan de senare är mer öppna för att använda ett bredare urval av data, däribland subjektiva och kvalitativa undersökningar, konstaterar rapportskrivarna.
