Qudsia Azizi och Shukria Noori står i Yalla Trappans kök i stadsdelen Rosengård i Malmö och skalar och hackar grönsaker. De deltar i ”Y-allas väg till arbete” – ett projekt som utvecklar en modell för samverkan mellan privat näringsliv, socialt företagande och offentlig sektor.
Read this article in English on the Nordic Labour Journal
Förutom sitt deltagande här har de också praktiserat i storkök hos några av Malmös större arbetsgivare. Praktik som givit mersmak och fått intresset för ett arbete i storkök att växa. Nu vill de utbilda sig för att få ett avlönat jobb de vet att de kommer att trivas med.
– Jag pratar med min handledare på arbetsmarknads- och socialförvaltningen om att bli kock, säger Shukira Noori när Arbeidsliv i Norden är på besök.
Qudsia Azizi lutar åt ett jobb som köksbiträde och diskuterar möjligheterna med sin arbetsförmedlare.
Utanför arbetsmarknaden
– Vad är många kvinnor som arbetar i hemmet bra på? Jo, matlagning, städning och sömnad.
Så tänkte Christina Merker-Siesjö, berättar hon för Arbeidsliv i Norden, när hon 2006 med medel från Europeiska socialfonden startade Yalla Trappans första projekt med just dessa tre arbetsområden för att samla kvinnor som stod långt ifrån arbetsmarknaden.
– Kvinnorna omfattades inte av olika insatser eftersom de anlände efter att deras män hade kommit till Sverige. De hamnade ofta i isolering i hemmen om de inte hade med sig en utbildning de kunde få validerad och med den komma ut på arbetsmarknaden.
Sedan två år tillbaka är Christina Merker-Siesjö senior rådgivare till Yalla Trappan, ett arbetsintegrerande socialt företag, som under hennes tid som arbetande ordförande tiodubblade antalet anställda.
Social hållbarhet
Social hållbarhet har sitt ursprung i Brundtlandkommissionens rapport «Vår Gemensamma Framtid (Our common future)».
Yalla Trappan drivs som ideell förening med näringsverksamhet. Med egen syateljé och eget kök erbjuder de sina produkter och tjänster som lokalvård till företag, organisationer och privatpersoner.
I dagsläget får de varken verksamhets- eller föreningsbidrag, men däremot stöd från två håll. Ett av dem är Arbetsförmedlingen.
Utanför Arbetsförmedlingens upphandlade tjänster
– Kvinnorna har varierande språkkunskaper och vistelsetid i Sverige. Vad de har gemensamt är låg utbildningsnivå samt ingen eller liten erfarenhet av arbetslivet. Därför står de väldigt långt ifrån arbetsmarknaden.
Det säger Rudina Luta, sektionschef på Arbetsförmedlingen, och berättar att de upphandlade tjänster som hon och hennes kollegor kan erbjuda mycket sällan har ett innehåll som dessa kvinnor behöver för att komma närmre arbetsmarknaden.
– Det ”Y-allas väg till arbete” gör är att möta behoven hos denna målgrupp. Under de sex månader som kvinnan deltar har hon en ansvarig arbetsförmedlare som regelbundet följer upp progressionen i projektet och när perioden är slut har alla deltagande kvinnor fått en konkret handlingsplan som ska påskynda arbetslivsinträdet.
Arbetsförmedlingen (Foto: privat)
”Y-allas väg till arbete” har som målsättningen att ta emot 70 deltagare per år från Arbetsförmedlingen och får därifrån sedan 2014 projektbidrag. Projektåret 2025 var bidraget på 2,6 miljoner svenska kronor.
– När jag med jämna mellanrum gör studiebesök på Yalla Trappan fylls jag av en varm känsla. Det är viktigt att ha i åtanke när man pratar om resultat och framgångar vad tiden där gör för en kvinnas självkänsla och för att bli motiverad för vidare insatser, säger Rudina Luta.
Med egna erfarenheter
Zeina Doulani vet vad det handlar. Hon var själv en gång en deltagare som kom till Yalla Trappan. I Libanon hade hon jobbat som undersköterska, men i Sverige blev hon arbetslös. En vän som praktiserade hos föreningen gav henne rådet att kontakta dem, ett råd som kom att slå väl ut.
– Jag fick börja med att sitta i kassan på ett lunchställe här på Rosengård som Yalla Trappan drev. Efter det kom jag till köket och började göra fikonmarmelad efter ett recept jag hade med mig från mitt tidigare hemland. Nu gör vi flera olika sorters marmelader som säljs till privatpersoner och till butiker runt om i Malmö och så levererar vi också catering till våra kunder, säger hon.
Hennes anställningen har genom åren ökat från 25 till 75 procent och innebär att Zeina Doulani nu är chef för köket och handleder kvinnorna som deltar i ”Y-allas väg till arbete”.
– Platsen i köket passar mig mycket bra och jag är glad om jag kan hjälpa en kvinna även om det bara är en liten bit på vägen. Jag säger till dem att ”fråga, fråga, fråga” för det är positivt med egna initiativ.
Zeina Doulani berättar att några kvinnor kan vara nervösa första veckan de är på Yalla Trappan, men att det brukar lätta efter att de har fått ett samtal på tu man hand med en av handledarna. Ofta handlar det om rädsla, säger hon.
– Det är helt normalt att känna så och andra veckan öppnar de upp. Våra handledare har tidigare varit praktikanter och vet hur det kan kännas. Det är viktigt att lyssna på deras oro.
Tillsammans med Christina Merker-Siesjö har Zeina Doulani deltagit i konferenser och besökt flera kommuner runt om i Sverige.
Zeina besöker även SFI-klasser, Svenska för invandrare, för att berätta om ”Y-allas väg till arbete”.
– Då brukar jag säga att Yalla Trappan är som Sverige. Här är det demokrati. Vi arbetar tillsammans och alla får veta vad som händer.
Framgången uppmärksammad
Yalla Trappans verksamhet innebär att de får ta emot flera studiebesök, både från Sverige och från andra länder.
Under sin tid som ansvarig för verksamheten deltog Christina Merker-Siesjö i en rad olika konferenser, även utomlands. Hon deltog även i panelsamtal arrangerade av Nordiska ministerrådet under en Almedalsvecka på Gotland.
– Framförallt har vi genom vårt koncept utbildat och inspirerat kvinnor i Norge, Finland, Lettland, Ukraina och Storbritannien, säger hon.
År 2015 fick detta sociala företag Malmö stads näringslivspris för mångfald. Motiveringen löd: ”För sitt innovativa arbete med att skapa arbetsmöjligheter och integration för kvinnor i Rosengård.”
Fem år senare vann Yalla Trappan Europeiska medborgarpriset, ett pris som ”belönar initiativ som bidrar till europeiskt samarbete och främjar våra gemensamma värden”.
Flera kommuner har velat kopiera den framgångsrika verksamheten och det händer att de ringer Christina Merker-Siesjö för att få idéer.
– Då svarar jag att det inte är någon quick fix. Det kräver hårt arbete, uthållighet och en övertygelse om att visionen man har bär.
Relationsbyggandet avgörandet
Etableringen av Yalla Trappan skedde dock inte utan motstånd, berättar Christina Merker-Siesjö som såg potentialen i att skapa ett kvinnokooperativ där deltagarnas egna färdigheter utvecklade till att bli professionella. Responsen hos många var negativ.
– Du får dem aldrig till det. Kvinnorna trivs med att vara hemma. Det var vad jag fick höra. Men när man helhjärtat tror på något och har erfarenhet från idéburna sektorn och av demokrati- och jämställdhetsfrågor som jag hade gällde det att fortsätta tro på att idén gick att genomföra.
Grundarens argument var att om isoleringen bröts skulle det innebära en vinst både för den enskilda kvinnan och för samhället med tanke på risken att drabbas av psykiska och fysiska problem ökar när man lever isolerat.
– Det skulle också innebära att inte minst barnen fick ett föredöme i sin mamma. Så det bästa man kan göra är att ge dessa kvinnor de verktyg de behöver för att förändra sin situation. Vilket Yalla Trappan nu har gjort i 20 år, säger hon.
Blandad finansiering
Malmö stad är den andra bidragsgivaren till Yalla Trappan. Från och med 2014 sker det i samverkan med IOP, Idéburna offentliga partnerskap, vid stadens arbetsmarknads- och socialförvaltning. Här var budgeten förra året 2,3 miljoner svenska kronor och målsättningen att ta emot 42 kvinnor.
Det berättar Therese Frykstrand som sedan 2015 är verksamhetschef för Yalla Trappan.
– Vi har två projekt som sedan länge är delvis offentligt finansierade. Förutom Y-allas väg till arbete” är det ”Yalla lotsar” som vänder sig till utlandsfödda blivande mammor och till mammor till små barn i Malmö. Projekten är integrerade i våra verksamhetsgrenar sömnad, kök och städ.
Idag består Yalla Trappans personal av 46 personer. Samtliga har tillsvidareanställning, ett ställningstagande föreningen gjort, berättar Therese Frykstrand.
– Många andra arbetsgivare erbjuder personer långt ifrån arbetsmarknaden anställning endast under två år med lönesubventioner och sedan är det slut. Eller så har de anställningar på tio månader. eller timanställningar. Så gör inte vi, säger hon.
Arbetsstyrkan har krympt något under senare år. Dels har flera företag som tidigare anlitade Yalla Trappan under lågkonjunkturen gått i konkurs.
Dels har flera organisationer som studieförbund och folkhögskolor som också varit föreningens kunder fått minskade statliga bidrag med nödvändiga besparingar som följd.
Förra året, 2025, hade Yalla Trappan en omsättning på 26 miljoner svenska kronor.
– Av dem var 65 procent försäljning och 35 procent offentlig finansiering. När jag började för tio år sedan var det tvärsom och vi fortsätter att jobba för att öka vår försäljning, säger Therese Frykstrand.
Lyckad kombo x 2
Projektledare för ”Y-allas väg till arbete” är Anna Rydén. Hon håller, som hon säger, i trådarna för deltagarnas aktiviteter i syateljén, i köket och i städverksamheten.
Att verksamheten kan fungera så väl beror på två viktiga kombinationer, anser hon. Den ena är att Yalla Trappans handledare själva har gjort samma arbete.
– De har tagit sig ur isolering, börjat som deltagare hos oss och sedan fått anställning.
Det andra är att alla deltagare lägger ungefär halva sin tid i föreningens studierum där de får kunskap om hur svenskt arbetsliv ser ut och även får information om svenska samhälle samtidigt som de då träna svenska språket.
– Andra halvan av tiden får de uppleva arbetsgemenskapen när de arbetar med riktiga uppdrag. De känner sig behövda och välkomna. När de märker att vi tror på dem på riktigt växer deras självkänsla.
Under de sex månader kvinnorna deltar i ”Y-allas väg till arbete” hinner de också besöka olika utbildningsanordnare.
– Vi går dit och får träffa både lärare och elever. Inte bara de som studerar till traditionella kvinnliga yrken utan även dem som utbildar sig till grafisk operatör eller maskinoperatör till exempel.
– Vi försöker öppna upp solfjädern och visa att det finns många valmöjligheter och att man måste ta eget ansvar. Det är viktigt att förstå, säger Anna Rydén.
Qudsia Azizi och Shukria Noori har internaliserat solfjäderns innehåll. De säger att de är mycket tacksamma för allt som de får lära sig på Yalla Trappan och på SFI-undervisningen som de deltar i och ser fram emot mer utbildning som gör att arbetsgivare kan anställa dem.
I Afghanistan som de båda kommer från bodde de i städer där endast pojkar fick gå i skolan.
– Jag trivs i Sverige. Här får alla gå i skolan. Det är bra, säger Qudsia Azizi.
Shukria Noori nickar.
Yalla Trappans böcker
För att möta intresset för etableringen gav Föreningen Yalla Trappan ut tre böcker:
- «Resan till Yalla – boken om kvinnorna på Yalla Trappan».
- ”Resan till Yalla – så gjorde vi”, en metod och handledningsbok, även översatt till engelska.
- ”Från Yalla Trappan med kärlek” om recept och matminnen.
