Så långt från lika villkor

Vigdis. Tänk att en president inte behövde ett efternamn. Hon var hon. President Vigdis fick mig att undra om inte isländskorna är världens mest jämställda kvinnor.

PrinsesskronaUppvuxen i Finland hade jag ju trott att det var
finländskorna, som fick rösträtt redan 1906. Under 70-talet imponerade
de danska rödstrumporna mest, de verkade hur kaxiga som helst.

Då jag flyttade till Sverige – lagom till 90-talet med
Stödstrumporna och varannan damernas – gick det inte att vifta bort
klyschan om Sverige som världsbäst på jämställdhet. Fast när FN:s
utvecklingsorgan UNDP mäter jämställdheten vinner Norge med en
näslängd. Slutsatsen måste vara att jämställdhet är en nordisk
specialgren. Men hur ser det ut i vardagen? Kvinnor tjänar mindre. Män
är chefer, kvinnor är ”kvinnliga chefer”. Kvinnor tar huvudansvaret för
barn och hem.

Näringslivets topp är en närmast kvinnofri zon: inte ens i
jättejämställda Sverige utgör kvinnorna mer än 6 procent av
börsbolagsstyrelserna. Här tjänar kvinnor bara 92 procent av vad män
tjänar. Bara 12 procent av arbetskraften jobbar i yrken med jämn
könsfördelning – och där kvinnorna är många är lönen låg. Unga
välutbildade kvinnor i karriären bränner ut sig. Jag kunde fortsätta
att rada upp detaljer och siffror från fler länder. Men du förstår
poängen: Kvinnor och män i Norden är inte jämställda. Inte hemma och
inte på jobbet.

Det nya arbetslivet med platta organisationer, flexibilitet och
projekt har inte ändrat på detta. Kvinnor kan vara duktiga
projektledare. Vi kan jobba hårt och ta eget ansvar – precis det som
den nya jobbstilen kräver. Men det hjälper inte. För bakom de platta
organisationerna lever gamla tankemodeller kvar:

Det finns strukturer som drabbar kvinnor. Det finns mäktiga manliga
nätverk och glastak för karriären. Män väljer män, när det kommer till
kritan.

Men det handlar naturligtvis inte bara om mansmaktens ovilja. Många
kvinnor känner att de helt enkelt inte mäktar med prestationskrav och
chefsjobb, inte när de också har ansvaret för barn och hem.Tiden och
orken räcker inte till – och i de nordiska högskatteländerna har få råd
att köpa hjälp hemma.

Att dela på hemarbetet borde vara självklart, men som den svenska
Kvinnomaktutredningen visade härom året så överlever jämställdheten
hemma sällan det första barnet. Mamma stannar hemma med babyn. Sedan är
hemarbetet hennes.

Kvinnor i Norden har gått på samma nit som alla kvinnor.Vi tar
ansvar för släktets fortlevnad. Män leker, hos oss precis som i de
primitiva stammar där mannen gick ut och jagade, medan kvinnan skötte
elden och barnen och samlade mat. Ett nedlagt villebråd innebar
prestige, precis som många mansjobb idag. Kvinnosysslor märks först då
de missköts.

Ur statistiken över utnyttjade pappadagar i Sverige går att utläsa
när det är älgjakt och fotbolls-VM. Golf är ”affärskontakter” och varje
kväll gullar TV med mäns leklust. Sportnyheter kallas det.

Homo ludens är en man, för män har fritid. För kvinnor väntar ett
annat jobb när arbetsdagen är över. Också i Norden år 2003