Den lokala nivån har hittills varit lite av en askunge i
EU-sammanhang, men det som rör människors livskvalitet är starkt
relaterad till det lokala sammanhanget och det är där jobben skapas.
Därför ska vi utveckla det lokala initiativet i framtiden, sa Barbara
Weiler.
Hon är EU-parlamentariker sedan 1994 och ledamot av
Europaparlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor.
Att handla lokalt i förhållande till sysselsättning var också temat
för hela ”Employment week” där många olika initiativ, lokala såväl som
regionala, presenterades.
Fortfarande bedöms arbetslösheten som en av de allra viktigaste
frågorna inom EU. Var tolfte EU-medborgare är arbetslös med allvarliga
konsekvenser både ekonomiskt och socialt. Vissa befolkningsgrupper
drabbas särskilt hårt. Det är ungdomar, kvinnor, äldre, etniska
minoriteter och människor med funktionshinder.
1996 hamnade de sysselsättningspolitiska frågorna på allvar på EU:s
dagordning. Ekonomisk tillväxt bedömdes inte längre vara nog för att
lösa arbetslöshetens problem. Ett år senare beslutade Europarådet, på
ett möte i Luxemburg, att utfärda sysselsättningspolitiska riktlinjer
för nationella handlingsplaner, NAP, inom området.
Inför 2002 och fem år framåt uppmanas nationerna att skapa särskilda
åtgärder inom fyra prioriterade områden. Det första handlar om en
människas ”anställningsbarhet”, det vill säga de arbetssökandes
möjligheter till utbildning och vidareutveckling. Det andra området rör
”företagaranda” och vill inspirera till åtgärder som uppmuntrar och
underlättar egenföretagande. Det tredje prioriterade området är
”anpassningsförmåga” och syftar till att arbetsmarknadens parter verkar
för de moderna och flexibla omorganisationer som ny teknik och marknad
kräver. Det fjärde området är ”jämställdhet”.
Barbara Weiler säger i en intervju med Arbeidsliv i Norden att
erfarenheterna av de nationella handlingsplanerna är mycket positiva.
Dessa innebär att varje land rapporterar om sina
sysselsättningsåtgärder kontinuerligt och att det därigenom finns
möjlighet att både granska arbetet med de fyra satsningsområdena och
att jämföra utvecklingen, så kallad ”benchmarking” mellan olika länder.
Hon berömmer särskilt Danmark för lyckade lokala initiativ för att
integrera funktionshindrade på arbetsmarknaden. De nordiska länderna
har som helhet också ett stort inflytande på jämställdhetspolitiken,
anser hon. Däremot uttrycker hon besvikelse över att Sverige inte
lyckats bättre med en jämställd lönepolitik. Det måste Sverige göra
något åt, säger hon, och att det sker kommer kommissionen att
bevaka.
Barbara Weiler berättar att viljan till samarbete inom EU ökat efter
terrorattacken mot World Trade Center den 11 september. Fortfarande tar
det dock lång tid att genomföra många frågor inom
sysselsättningsområdet.
– Medlemsstaterna agerar ofta långsamt. Ta till exempel ”job
rotation”. Det infördes för tio år sedan i Danmark och kommer först nu
till Tyskland. Å andra sidan – vore det inte för Europasamarbetet så
skulle det ta ännu längre tid, säger hon.
Att EU kommer med riktlinjer som ska implementeras på nationell
nivå, anser hon inte fråntar nationernas självbestämmanderätt inom de
prioriterade områdena.
– Den nationella nivån kommer inte att försvinna. Länderna bestämmer
vad de vill göra med sina pengar och i enlighet med sina organisationer
även om det sker i överensstämmelse med riktlinjerna. Det handlar om
att initiera och väcka debatt, inte om att ta över. Europanivån kan
bara ge impulser och stödja enskilda pilotprojekt, i övrigt finns inga
önskemål, inga pengar eller kapacitet att genomföra åtgärder i de
enskilda länderna. Det här är inte en fråga om makt, utan om hur vi
delar ansvar för att nå goda resultat, säger Barbara Weiler.
