Än så länge är det både möjligt och lagligt för utländska företag
att utstationera arbetstagare till Sverige under lång tid utan att
någon myndighet ens är medveten om deras närvaro i landet. Någon
anmälningsskyldighet finns inte. För två år sedan avskaffades dessutom
en regel som innebar att de som bedrev näringsverksamhet i Sverige
måste ha en behörig företrädare på plats. Därmed blev det svårare för
de fackliga organisationerna att få tag i arbetsgivarföreträdare när de
ville förhandla om kollektivavtal för de utstationerade
arbetstagarna.
I den promemoria som nu är ute på remiss konstaterar departementet
att det finns en uppenbar lucka i utstationeringslagen. För att den ska
fungera i praktiken och för att Sverige ska kunna uppfylla sina
skyldigheter enligt utstationeringsdirektivet (96/71) är det nödvändigt
att de fackliga organisationerna och myndigheterna får kännedom om när
en arbetsgivare utstationerar arbetstagare hit. De måste även ha en
reell möjlighet att kontakta arbetsgivaren. Bland myndigheterna gäller
det främst Arbetsmiljöverket men även Skatteverket och Polisen.
Förslaget innebär att alla utstationeringar som ska pågå mer än fem
dagar ska anmälas till Arbetsmiljöverket. Exakt vilka uppgifter som
anmälan ska innehålla ska preciseras senare i en särskild förordning.
För alla utstationeringar som ska pågå mer än fem dagar ska
arbetsgivaren också utse en kontaktperson, t.ex. en av de
utstationerade arbetstagarna. Om verksamheten förändras t.ex. så att
tiden för utstationeringen förlängs, andra tjänster utförs än dem som
tidigare har anmälts eller kontaktpersonens kontaktuppgifter ändras ska
detta också anmälas, senast inom tre dagar.
Kontaktpersonen ska kunna ta emot delgivningar för arbetsgivarens
räkning så att t.ex. de fackliga organisationerna kan få fram en
begäran om förhandlingar till arbetsgivaren eller så att
Arbetsmiljöverket ska kunna delge förbud mot att fortsätta farliga
arbeten. Kontaktpersonen ska också kunna tillhandahålla sådana
handlingar som visar att kraven i utstationeringslagen är uppfyllda.
Det kan vara anställningsavtal, dokumentation enligt arbetsmiljölagen
eller arbetstidsjournaler. När det behövs ska kontaktpersonen kunna ta
kontakt med någon som är behörig att företräda arbetsgivaren.
Det återstår att se om de fackliga organisationerna tycker att
förslaget är tillräckligt. LO, TCO och Saco – och Riksdagens majoritet
– har krävt att utländska företag ska vara skyldiga att ha en
representant i landet som också är behörig att företräda arbetsgivaren
t.ex. i kollektivavtalsförhandlingar, vilket är något mer än en
kontaktperson. Men ett sådant krav skulle sannolikt gå utöver vad
EU-rätten tillåter, enligt promemorian. Att ha en person som är behörig
att förhandla och ingå kollektivavtal på plats i samband med all
utstationering skulle bli oproportionerligt dyrt och besvärligt. Som
departementet ser det är det inte ens nödvändigt för att
utstationeringslagen ska fungera i praktiken. När kontaktpersonen har
fått en förhandlingsframställan ligger det i arbetsgivarens eget
intresse att skicka en förhandlingsbehörig representant eller ge
kontaktpersonen fullmakt att förhandla, för att hindra att facket
vidtar stridsåtgärder, resonerar departementet.
