Diskrimineringslagen innehåller inte bara förbud mot diskriminering. Den kräver också att alla arbetsgivare vidtar aktiva åtgärder för att uppnå lika rättigheter och möjligheter för alla oberoende av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. De här reglerna byggdes ut rejält från den 1 januari 2017 och förutsätter numera att arbetsgivarna arbetar förebyggande med detta på samma systematiska sätt som de arbetar för att förebygga ohälsa och olycksfall och åstadkomma en god arbetsmiljö enligt arbetsmiljölagen.
Det är Diskrimineringsombudsmannen (DO) som ska se till att arbetsgivarna uppfyller lagens krav. Om de trilskas kan DO tvinga fram åtgärder med hot om vite.
Nu har det visat sig att de nya reglerna inte är tillräckligt kända bland arbetsgivarna och att de inte heller har lett till något förändrat arbetssätt så som det var meningen. En enkät som DO gjort visar till exempel att inte ens hälften av arbetsgivarna kände till dem, och att bara en av sex ansåg att de behövde arbeta med aktiva åtgärder. Trots det är det ovanligt att DO utnyttjar möjligheten att tvinga fram åtgärder genom vitesförelägganden.
Samtidigt kom det i samband med metoo-uppropen många vittnesmål om sexuellt våld och trakasserier på arbetsplatser och i skolan, skriver regeringen i direktiven till utredaren. Detta visar att det behövs tydligare sanktioner mot dem som inte lever upp till diskrimineringslagens krav. Även den handlingsplan förjämställda livsinkomster som regeringen antog samma år förutsätter effektivare sanktioner kopplade till efterlevnaden av bestämmelserna om aktiva åtgärder, inklusive lönekartläggningar.
Den utredare som regeringen har utsett ska därför analysera om de nuvarande reglerna om tillsyn över aktiva åtgärder är ändamålsenliga för att lagen ska efterlevas, och därefter föreslå de lagändringar som kan behövas.
