Solen lyser stark men kall över byggplatsen där bostadshuset reser
sig i snabb takt. Vinden från det isbelagda havet är kall. Busholmen är
Helsingfors kommande stadsdel dit uppemot 15 000 personer ska
flytta under de närmaste tio-femton åren.
För de estländska byggstädarna Hanno Kask, 42 år, och Veikko
Strelnikov, 44 år, kommer här att finnas jobb i flera år framöver.
Båda har flyttat till Finland eftersom arbetsmarknaden i Estland
inte drar, trots hög ekonomisk tillväxt. Det finns jobb, men urusla
löner och priser som ligger på allmäneuropeisk nivå innebär en omöjlig
ekvation.
– Jag jobbade i kundbetjäningen vid ett kasino i Tallinn och tjänade
lite över 500 euro per månad, men de sänkte lönen med 25 procent, säger
Veikko Strelnikov. Pengarna räckte inte. Han tog färjan över Finska
viken, en resa som tar mindre än två timmar, och i dag bor han med
familjen i staden Vanda.
Barnen går i skola och hustrun får undervisning i finska som
förberedelse för arbetslivet. Estniskan ligger nära finskan, men är
ändå olika språk.
Hanno Kask, vars vuxna son bor och studerar i Estland, upplevde
samma sak när han bodde och jobbade i Tartu. Lönen på 2000 estniska
kronor, cirka 130 euro, är det inte mycket att orda om. Via vänner fick
han reda på att det fanns jobb att få i Finland.
Inte tillbaks
Ingendera har några planer på att flytta tillbaks till Estland
eftersom de inte räknar med att läget snart blir bättre. Det anses
allmänt att inkomstnivån kommer att ha utjämnats inom 10-15 år, men med
finanskrisen som slog till 2008 tycks skillnaden bara bli större.
Nästan en femtedel av befolkningen lever i fattigdom med mindre än
300 euro per månad i inkomster och 23 procent lyckas med möda ta sig
över den gränsen med hjälp av socialbidrag.
Däremot stiger priserna stiger i jämn takt.
– Det är bara sprit och tobak som är billigare i Estland, och
hyrorna, men minimilönerna ligger på 300-400 euro, säger Veikko
Strelnikov.
Likvärdiga villkor
Arbetsgivaren i Finland har kontrakt med byggbolaget NCC.
Timlönen ligger kring tolv euro, vilket alltså innebär att månadslönen
blir sex-sju gånger högre. Lönen följer kollektivavtalet och förmånerna
är desamma som för de finländska kollegerna. Men båda hävdar att deras
anställningstrygghet är större eftersom arbetsgivarna uppskattar hårt
arbetande estländare.
– De ser att estländarna jobbar lite mer för de vill inte få sparken
direkt, säger Hanno Kask.
– Finländarna tar det lite lugnare,
fyller Veikko Strelnikov i.
– Och är du en bra arbetstagare får du mera
arbete och tillåts även göra övertid.
Vi talar om social dumping, men det låter inte som något stort
samtalsämne bland estniska byggarbetare. I december i fjol slog
Estlands högsta domstol fast att även de som har estnisk arbetsgivare
när de jobbar i Finland har rätt till lön och förmåner enligt
finländskt kollektivavtal, vilket är helt i linje med EU:s regler.
– De fick bara åtta euro när de skulle ha
fått omkring tolv enligt avtalet, säger Hanno Kask och skakar på
huvudet.
– Det var helt rätt, säger han om
domslutet.
Facket aktivt
Det finländska byggfacket har också varit väldigt aktivt och gjort
razzior på hundratals arbetsplatser under de senaste åren för att
granska om löner och villkor motsvarar kollektivavtalen. Det är en kamp
som burit frukt även om missbruk fortfarande uppdagas.
Byggplatsen ligger granne med terminalen där färjorna från Estland
tar i land. När vi säger ”nägemist”, hej då, har ett av
Tallink-rederiets fartyg nyss lämnat av sin last av estländare på väg
till Finland. Många av dem är på jakt efter ett jobb – och ett bättre
liv – precis som Hanno Kask och Veikko Strelnikov. Invandringen till
Finland bara ökar, särskilt efter 2006 då fri rörelse för arbetskraft
infördes. Officiellt bor 30 000 estländare i Finland, men i
praktiken är de många fler eftersom många veckopendlar.
På andra sidan viken är oron stor för att landet håller på att
tömmas på sin arbetsföra befolkning när estländarna flyttar till
Finland, Sverige, Norge, Tyskland – länder där det finns jobb.
Nordiskt projekt
Nu har Nordiska ministerrådet startat ett projekt där avsikten är
att granska hur stor migrationen från Estland, Lettland och Litauen är
och vad den leder till. Risken är att samhällena utarmas demografiskt
vilket kan leda till långsiktig social och ekonomisk instabilitet. En
snabbt åldrande befolkning, utbredd fattigdom, hjärnflykt och eurokris
är ingen bra kombination. Prognosen för Estland är att det behövs
140 000 nya arbetstagare fram till år 2019, men nu går
migrationsströmmen bara i en riktning.
– Först siktar vi att få ordning på den information som finns, fakta
och migrationssiffror för de baltiska länderna, säger Berth Sundström
som leder ministerrådets kontor i Estland.
– På basen av detta kan beslutsfattarna göra relevanta beslut.
– Vad ska till exempel Estland göra för att råda bot på sina ganska
dystra demografiska siffror? Fri rörlighet är bra, men medaljen har en
baksida.
Sundström ser det inte som omöjligt att finländska experter i
stället flyttar till Estland där till exempel behovet av IT-ingenjörer
är stort, medan Nokia sagt tusentals i Finland.
Hur kan Estland göras intressant?
Ett problem är att landet gör det väldigt svårt för immigranter att
slå sig ned.
Projektet startades i början av mars med ett seminarium för forskare
och beslutsfattare i Tallinn som också markerade början på det svenska
ordförandeskapet. Seminarier ska även hållas i Litauen och
Lettland.
Alla vinner
Berth Sundström säger att social dumping inte var uppe för
diskussion alls under det första expertmötet.
– Det är snarast ett problem för det finländska facket, men inte för
estländarna. De jobbar hårt i en vecka eller tio dagar och använder
pengarna i Estland. De hämtar hem köpkraft.
Berth Sundström anser att pendlingen över Finska viken borde
jämföras med Öresundsregionen: det är en win-win-situation där båda i
princip vinner.
