– Jag kommer att sakna dem, säger hon. Videofilmer är ett viktigt
redskap i förändringslaboratoriet, en spjutspetsenhet inom den
pedagogiska forskningen i Helsingfors universitet.
Det är många timmar film som ska analyseras för att skapa förståelse
kring etablerade sätt att arbeta och hur förändringar kan åstadkommas.
Pauliina Raunio arbetar med att ta fram nya arbetsmetoder i
barndagvården. Projekten har varit många under årens lopp. Utvecklingen
av den nya verksamhetsteorin baserad på arbetsforsknings- och
utvecklingsmetodologi startades redan på 1980-talet.
Forskningsenheten (Center for Activity Theory and Developmental Work
Research) etablerades 1994. Den intellektuella drivkraften är
professorn i vuxenpedagogik Yrjö Engeström som också är knuten till
University of California i San Diego. Expansiv inlärning kallas hans
teori. Genom ett breddat samarbete och att försöka se helheten kan man
lära sig nytt. 
– Vi är intresserade av nya sätt att agera och att utveckla dem,
säger professor Jaakko Virkkunen som ansvarar för enheten medan
Engeström är borta.
Förändringslaboratoriet har haft en framträdande roll i det
nationella programmet för utvecklande i arbetslivet.
När det statliga spritmonopolet Alko gjorde om butikerna från
försäljning över disk till självbetjäning, ett helt nytt kedjebaserat
koncept, då var det hit ledningen vände sig för att utveckla enhetliga
verksamhetsmodeller.
Pilotprojektet var en butik i Helsingfors. I kafferummet sattes en
anslagstavla upp för förändringsprojektet och personalen möttes två
timmar varje vecka för diskussion, i tio veckor. De olika delarna av
butiksarbetet filmades.
– Spegelmaterialet är A och O. Vi lär inte ut en förändringsmodell
utan väljer istället svåra och kritiska punkter, i ett sjukhus går vi
exempelvis med patienten. Vi försöker få konkret och levande
material.
Provocerar fram en analys
Avsikten var att få de anställda vid Alkobutiken att själva
ifrågasätta rutinerna och arbeta fram en ny arbetsordning.
– Först sade de förstås att antalet säljare är för få och ville inte
ändra konceptet. Vi försökte vara med och påverka tänkandet kring att
modellen måste förändras. Vi provocerade dem till en djupare analys. Vi
tittade också på hur det nuvarande verksamhetskonceptet utvecklats.
Genom att analysera enskilda arbetsprocesser fick forskarna fram
störningarna. Det är i den systematiska gemensamma analysen, baserad på
spegelmaterial, som den finska modellen skiljer sig från
dialogmetoderna i Sverige och Norge, enligt Jaakko Virkkunen.
Alkos ledning var nöjd och förändringskonceptet har införts i andra
butiker i snabb takt. Inom sjukvården har förändringsprojekten varit
svårare att genomföra och erfarenheterna är delvis traumatiska. Jaakko
Virkkunen säger att det kan finnas ett motsatsförhållande mellan
verkliga förändringsbehov och yrkesgruppernas egna intressen. Därför
kan processen bli plågsam eftersom det gärna får handla om en kris
eller en situation där folk är missnöjda med sättet att
verka.
Han menar också att infrastrukturen i sjukhusmiljön är outvecklad
jämfört med exempelvis industrin.
– Den traditionella hierarkin är komplicerat uppbyggt och det saknas
folk som kan utveckla sjukhusen på lång sikt. Förändringar sker i
panikstämning, man drar ned på budgeten och stänger avdelningar.
