Nordisk jämställdhet: Små årliga steg men en revolution på längre sikt

Det kan verka som om coronapandemin också har fått konsekvensen att status quo mer eller mindre upprätthållits inom politiken i de nordiska länderna. Det har inte varit något val under det senaste året och det har gjorts få ändringar bland ministrarna. Inte heller på de övriga maktpositionerna i barometern är det många nya namn.

Så här ser utvecklingen ut för hela Norden:

AIN:s jämställdhetsbarometer visar könsfördelningen på 24 olika maktpositioner i vardera land. Varje position får 1 - 5 poäng. Sammanlagt 200 poäng delas ut. I år får kvinnorna 81 poäng. Jämställdhet nås vid 100 poäng.

Att Susanna Gideonsson blev LO-ledare i Sverige och att Katri Kulmuni avgick som finansminister i Finland var det som påverkade mest. LO-ordföranden får fyra poäng i barometern, medan finansministrar får 3 poäng.

Så här ser poängställningen för hela Norden ut: I Sverige skedde den färskaste ändringen av regeringen,  den 5 februari i år, i och med att miljöpartiets Isabella Lövin avgick som miljöminister. Det gör att Sverige förlorar ett poäng.  Detta mer än kompenserades av att Susanne Gideonsson blev Sveriges andra kvinnliga LO-ordförande den 15 juni 2020.  

Susanna Gideonsson (Foto: Björn Lindahl/ Scanpix). Läs vårt porträtt av henne här:

Sverige får dærmed sammanlagt tre poäng mer, och hamnar på 17 poäng, det högsta antalet någonsin.

I Danmark sitter statsmininister Mette Frederiksen tryggt. Den enda ändringen efter att hon tog över makten den 27 juni 2019, är att jordbruksministern Mogens Jensen, som också var nordisk samarbetsminister, avgick den 18 november 2020.

Det skedde på grund av beslutet om att avliva alla minkar i landet. Beslutet fattades för att minska risken för att en muterad form av covid-19 skulle spridas från minkar till människor. Men beslutet visade sig inte vara lagligt – en minister kan besluta att sjuka djur ska avlivas, men inte friska. Biståndsministern Rasmus Prehn blev ny jordbruksminister, medan Flemming Møller Mortensen tog över den posten. Samtidigt skiljdes miljödepartementet ut från jordbruksdepartementet. Lea Wermelin var redan tidigare minister, men fick därmed ett eget departement. Ingen av förändringarna påverkade Danmarks poängsumma, som fortfarande är den högsta i Norden, med 21 poäng. 

I Finland har Sanna Marin varit statsminister något kortare än Frederiksen, hon tillträdde den 10 december 2019.  Den 9 juni 2020 tog Matti Vanhanen över som finansminister, efter Katri Kulmuni. Finland förlorar därmed 3 poäng och hamnar på 11 poäng.

Islands statsminister Katrín Jakobsdottír har suttit vid makten sedan 30 november 2017. Det skedde inga ändringar i regeringen under 2020, eller på någon av de andra maktpositionerna. Island får därmed 19 poäng.

I Norge hade det bara gått några dagar efter 8 mars 2020, när Venstres tidigare partiledare Trine Skei Grande lämnade regeringen. Hon hade varit kulturminister i två år och utbildningsminister i två månader. Venstres nya ledare Guri Melby blev utbildningsminister. Det medförde inga ändringar i antal poäng i barometern. Norge fick därmed 15 poäng.  

Tionde året

Det är tionde året på rad som vi presenterar vår jämställdhetsbarometer.

De nordiska regeringarna kan i år fira att de samarbetat i det Nordiska ministerrådet i 50 år. Beslutet att upprätta ministerrådet fattades under Nordiska rådets session i Helsingfors i februari 1971. Avtalet undertecknades av de fem statsministrarna, Hilmar Baunsgaard från Danmark, Ahti Karjalainen från Finland, Jóhann Hafstein från Island, Per Borten från Norge och Olof Palme från Sverige.

I dessa fem regeringar fanns det bara tre kvinnor på de politikområden som mäts i barometern: den danska socialministern Nathalie Lind, den finska socialministern Anna-Liisa Tiekso (senare gift med efternamnet Korpinen) samt den isländska justitieministern Auður Auðuns.

Här gör vi en djupdykning i hur jämställdheten utvecklats sedan ministerrådet upprättades.

Samarbetet omfattar inte alla ministrarna, men det finns tio fasta politikområden i tillägg till statsministrarna. Dessutom finns det ett ministerråd som används till frågor som anses vara speciellt aktuella. 2017-upprättades till exempel ett ministerråd för digitaliseringsfrågor

I vår mätning är vi inspirerade av ministerrådens fördelning, men vi tar vi också med utrikes- och försvarsministrarna. De senare är på väg in i det nordiska samarbetet efter att Finland och Sverige har närmat sig Nato. Vi har inte med jämställdhetsministrarna, eftersom de är en ganska senkommen ministerpost. Sammanlagt ser vi på 13 ministerposter, inklusive statsministern.

Grafen visar antalet personer, inte poäng i jämställdhetsbarometern. Det finns 5 x 13 = 65 positioner. Jämställdhet uppnås vid 32,5. I år låg kvinnorna på 31.

I årets mätning finns det 31 kvinnliga ministrar. Eftersom det finns 13 positioner i varje land, handlar det om 65 positioner. Den kvinnliga andelen är nu på 47,6%. Det betyder att det bara krävs ett eller två ministerbyten för att full jämställdhet ska råda. (65 är ett ojämnt tal, så det blir aldrig exakt 50%).

Fyra av fem statsministrar i Norden är dessutom kvinnor.

Ser man på hela perioden 1971 – 2021, är resultatet mindre imponerande. Om vi räknar antal ”årsverk” på ministerposterna så har det varit 50 x 65 = 3 250 årsverk under de 50 år som gått. Av dessa har kvinnor utfört 852, eller lite drygt en fjärdel. (Det totala antalet årsverk är något lägre, eftersom Island inte har någon försvarsminister och andra skäl).

Om man gör en grafisk framställning ser det ut så här:

Är rutan svart med ett vitt M är det en man som haft positionen. Är rutan vit med  ett rött K är det en kvinna som lett departementet. Helsvarta rutor betyder att ministerposten inte funnits, som försvarsminister i Island, eller att ett departement stått för två områden som i andra nordiska länder är egna departement. På en PC kan du se bilden i större format här:

Ingen kvinnlig svensk statsminister

Det är stor skillnad på vilka ministerposter kvinnorna haft. Fortfarande har det aldrig funnits en kvinnlig svensk statsminister. Den ministerpost som kvinnorna oftast haft är socialministern. Under 41 av de senaste 50 åren har det varit en kvinnlig socialminister den 8 mars i Danmark.

Samlat sett under 50-årsperioden är det bara socialministerposten där det oftare suttit en kvinna än en man. Ser man på de fem socialdepartementen i Norden står de för 250 årsverk.  129 av dessa åren utfördes av en kvinna.

I diagrammet är antagandet att om en kvinna innehar positionen den 8 mars innebär det att hon har styrt departementet i ett år. Talet gäller sammanlagt för de fem nordiska länderna. Maximalt kan ett departement ha styrts 5 x 50 = 250 år. 

Det departement som mest sällan haft en kvinnlig chef är finansdepartementet. Där har kvinnor bara styrt lite drygt tio procent av tiden, 26 av de 250 åren. I Danmark och Island har det bara varit en kvinnlig finansminister mindre än ett år i vardera landet: Pia Gjellerup, 21 dec 2000 – 27 nov 2001 i Danmark och Katrín Júlíusdóttir 1 okt 2012 – 23 maj 2013 i Island.

Positioner där kvinnor styrt kortast är också statsminister (37 år), utrikesminister (36 år) och försvarsminister (36 år).

Positioner där kvinnor styrt förhållandevis längst, förutom socialdepartementet, är kultur (107), justitie (98) och utbildning (90).