I dagarna arbetar ett fyrtiotal fackförbund, kommuner, organisationer och myndigheter för att lämna sina remissvar på slutbetänkandet ”Arbetslivskriminalitet – upplägg – verktyg och åtgärder – fortsatt arbete”. Utredningen har tagits fram av Delegationen mot arbetslivskriminalitet, som har arbetat sedan 2021 och tagit fram flera delrapporter, bland annat för att lätta på myndighetssekretess mellan myndigheterna.
Förslagen som läggs fram i slutbetänkandet är många. Den kriminella ekonomin, där arbetslivs- och välfärdsbrott är en del, är ett prioriterat område för regeringen, vilket också avspeglas i den kommande budget där det satsas 400 miljoner kronor i en offensiv mot just detta.
Read this article on our English pages.
Amir Rostami är professor i kriminologi vid Södertörns högskola. Han har arbetat länge med organiserad brottslighet och ser som sin uppgift att förmedla ny kunskap som kan hjälpa olika aktörer att förstå problematiken och göra relevanta och träffsäkra åtgärder.
Han har också varit en av deltagarna i den manstarka delegationen mot arbetslivskriminalitet, som samlat både experter och samhällsaktörer från myndigheter och organisationer som möter arbetslivs- och välfärdskriminalitet. Amir Rostami vill lyfta betydelsen av att utvärdera de insatser som görs.
– Ofta faller utvärderingen bort. Man tittar på andra saker och struntar i uppföljningsfrågan. Viktigt i betänkandet är också att man tydligt lyfter bredden i arbetslivskriminalitet, att det har med organiserad brottslighet att göra.
– Arbetslivskriminalitet är absolut en viktig ekonomiska källa för organiserad brottslighet, vi har inte alltid sett det på det sättet i Sverige.
Arbetslivsbrottslighet, välfärdsbrottslighet, företagsbrottslighet och flera andra brottstyper faller alla under en gemensam paraply – kriminell ekonomi. Men det finns en idé med att göra en uppdelning, anser Amir Rostami.
– Det är bra med etiketter på olika former av problem. Eftersom det rör sig om olika ansvarsområden så är det viktigt för tydligheten, styrningen och ansvarsutkrävningen. Däremot faller de olika typerna av brottslighet in under ett gemensamt paraply – den kriminella ekonomin, säger han.
Inget nytt fenomen
Amir Rostami påpekar att arbetslivsbrottsligheten inte är ett nytt fenomen. Teman som skattebrott och välfärdsbrott har diskuterats i decennier och beskrivits då som nu som systemhotande.
När fusk och utnyttjande blir alltför utbrett och normaliserat drabbar det inte bara enskilda och utsatta grupper, utan också tilliten till systemet – och blir därmed systemhotand, säger Amir Rostami.
Det som är nytt är att både politiker och aktörer ser arbetskriminalitet som en del av ett större sammanhang, anser han. Och i det slutbetänkande som skrivits finns också ordet ”fortsatt arbete” i rubriken.
– Vi ser både med delegationen och satsningen ”Sverige mot organiserad brottslighet” hur fackförbund, näringsliv och myndigheter sitter runt samma bord och försöker lösa de här problemen och att det finns en samsyn runt detta. Många gånger också om åtgärderna. Det är en positiv riktning, säger Amir Rostami.
Sju regionala center efter inspiration av Norge
Ett exempel på etablerat samarbete är de sju centren för bekämpande av arbetskriminalitet som finns på olika orter i Sverige, som upprättats med Norge som förebild.
Idag samarbetar Arbetsmiljöverket, Skatteverket, Jämställdhetsmyndigheten, Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Försäkringskassan och Åklagarmyndigheten i kampen mot arbetslivskriminalitet.
Myndighetssamarbetet sker på flera nivåer. Generaldirektörerna har sitt eget nätverk, liksom det finns ett chefsnätverk. Centren ute i landet är inhysta hos polismyndigheteten. Där sitter anställda från alla de nio myndigheterna tillsammans och gör gemensamma insatser vid misstänkt brottslighet.
Tillsammans har de nio samarbetande myndigheterna gjort 18 000 gemensamma kontroller ute på arbetsplatser sedan starten 2018.
De har funnit svart arbetskraft, livsfarliga arbetsmiljöer, människoexploatering, bidragsbrott och annan grov brottslighet. De har mött mänskligt lidande som drabbar många människor när regelverk inte följs, eller människor som arbetar utan skydd av organisering eller lagar.
De har också sett vad brotten kostar. Enbart under 2024 gav myndighetskontrollerna 91 miljoner tillbaka i form av ekonomiska återkrav och stoppade utbetalningar.
Arne Alfredsson som arbetat på Arbetsmiljöverket sedan 2002 och som sedan 2019 är chef för myndighetssamverkan ser många bevis på konsekvenserna av att de regler och lagar som styr vårt arbetsliv bryts.
– Arbetslivskriminalitet hotar både seriösa företag och enskilda människor. Vi ser en tydlig effekt av vårt samordnade arbete. Genom fler kontroller och skärpta metoder har vi kunnat identifiera fler brott och utveckla vårt myndighetsgemensamma arbete en rättvis konkurrens. Ingen ska behöva arbeta under osäkra och olagliga förhållanden, säger Arne Alfredsson.
De mest utsatta branscherna är städning, restaurang, massage- och skönhetssalonger, transport, biltvätt och gröna näringar.
Kreativ och föränderlig brottslighet
Forskningen visar att brottslingar byter erfarenheter och lär av varandra, att det finns en samarbete i brott. Också Arbetsmiljöverket ser en utveckling där brottsligheten hela tiden är i rörelse.
– Det finns ingen tvekan om det och särskilt när det gäller handeln med människor. Många av brottslingarna är väldigt förslagna och ibland kan jag önska att de var verksamma i näringslivet istället, just på grund av deras kreativitet, säger Arne Alfredsson.
Nytt är också att brottsligheten söker sig nya vägar och branscher. Ett exempel är tandvård.
– Våra system bygger på förtroende för de som bedriver verksamheter och när vi ser hur det förtroendet missbrukas blir vi oroliga. Det behöver byggas nya kontrollsystem, där vi förut inte haft några, säger han.
Nyligen gick de högsta cheferna för de nio myndigheterna tillsammans ut i en debattartikel och uppmanade allmänheten att tänka efter när till exempel en vara eller en offert erbjuder ett billigt pris.
Kostar en biltvätt 100 kronor, eller nagelvård några hundralappar är det något som inte stämmer, konstaterar Arne Adolfsson.
– Om det verkar billigt följs förmodligen inte spelreglerna, men så länge oegentligheterna fylls på genom att till exempel någon köper biltvätt för 100 kronor, så kommer systemet att fortsätta. Så jag uppmanar alla att tänka över om de vill stödja sådana verksamheter, att tänka ”där vill jag inte vara”, säger Arne Alfredsson.
Kommunerna har ännu lång väg att gå
Ett område som inte riktigt täcks av arbetet i de sju centra mot arbetslivskriminalitet är kommuner och regioner. En av svårigheterna är utbyte av information på grund av sekretessbestämmelser. Många kommuner och regioner bedriver själva ett aktivt arbete mot denna typ av brottslighet.
I Eskilstuna kommun är Lena Törneskär strateg i arbetet mot välfärdsbrottslighet, där arbetet med att motverka arbetslivskriminalitet ingår. Hon analyserar risker för brott tillsammans med åtta förvaltningar och fyra bolag.
Brottslighet och bedrägeri kan till exempel handla om personlig assistans för människor med hjälpbehov, ekonomiskt bistånd, föreningsbidrag, hemtjänst och upphandlingar där företag inte håller vad de lovar.
– Vi arbetar utifrån den tiillsynsplikt vi har enligt lagen, ofta tillsammans med polis och andra statliga myndigheter. Vi hittar brister i många olika verksamheter. Det kan bland annat röra bygglov, brandskydd, restaurangverksamheter, säger Lena Törneskär.
– Vi har också ansvar för brott mot livsmedelslagen. Till exempel beslag vi ett halvt ton utgånget kött förra året, berättar Lena Törneskär.
Hon är statsvetare och har sin bakgrund i polismyndigheten, bland annat som analytiker i underrättelsetjänsten. Hon har också varit utredare för felaktiga utbetalningar i socialtjänsten, det vill säga bidragsbrott. Som tjänsteman i kommunen är hon inte överraskad över brottsligheten.
– Det som överraskar mig är att kommunen har en så lång väg att gå i det här arbetet. Vi har stort ansvar, men saknar kompetens och resurser för att upptäcka brottslighet. Vi arbetar ju med upptäcksbrottslighet, det vill säga ingen räcker frivilligt upp handen för att anmäla en felaktig adress eller att man säljer utgångna varor. Vi har en lång resa att göra för att förstå det.
Fokus i kommunerna ligger på kärnverksamheterna. Man vill leverera snabba beslut, vara attraktiva och locka både företag och människor till kommunen. Verksamheterna bygger på tillit mellan medborgare, företag och kommun.
– Det är inte lätt att lägga på välfärdsbrott till det, att förstå att vi som kommun är utsatta för brottslighet och ofta en komplicerad sådan. Samhällskontraktet finns inte på samma sätt idag som tidigare. Därför måste vi säkra upp vår verksamhet med kontroller och inte bara lita på folk, säger Lena Törneskär.
Hon kan ibland märka närmast en motvilja när hon vill föra in ett mer riskbaserat sätt att arbeta och ser svårigheter att nå fram med problematiken kring arbetslivs- och välfärdsbrottsligheten. Dels för att det är jobbigt att införa fler kontrollmoment, dels också en inställning att ” vi i kärnverksamheterna har tiotusen uppgifter som ska göras”.
– Den stora utmaningen är upphandlingar av vård- och omsorg. Personlig assistans är också ett högriskområde. Där finns anhöriganställningar, risk för långa dagar, fusk med tid eller överdrivna hjälpbehov. Det svåra är att få till en medvetenhet om vilka risker som finns för en kommun att utsättas för välfärdsbrottslighet och vilka konsekvenserna blir.
– Därför måste cheferna kliva fram och ge stöd till medarbetarna i att välfärdsbrottslighet är ett prioriterat område att arbeta mot, säger Lena Törneskär.
Hon samarbetar med Sveriges kommuner och regioner, SKR, Brottsförebyggande rådet, men också med sex kommuner runt Mälaren och polisen.
– Tack vare vårt samarbete höjs medvetenheten om risken för brott. Det görs mycket men inte tillräckligt. De som begår brott har inga lagar att förhålla sig till utan kan jobba på, men kommunerna måste se att brottsligheten är ett problem. Den förståelsen finns inte riktigt idag.
Det finns också målkonflikter. Att vara noggrann och kontrollera tillstånd och bidrag tar tid och hindrar de snabba och effektiva handläggningar kommunen önskar. Det kan också finnas en rädsla för att ge en negativ bild av kommunen.
– Det är viktigt att förstå målkonflikterna och prata med dem. Det är inte fel att vilja vara en attraktiv kommun och att vilja attrahera nya företag, men vi vill ha justa företag som har kollektivavtal och som följer arbetsmiljölagen, säger Lena Törneskär.
