Arbeidsliv i Norden får vara med en morgon i maj, när kulturaktörerna på Sveaborg samlas till nätverksmöte. Här finns konstnärer på ön, representanter för Nordisk kulturkontakt (NKK) och Lägerskolföreningen i Finland som har verksamhet på Sveaborg.
Read this article in English on Nordic Labour Journal
Andra viktiga aktörer är Helsinki International Artist Programme och Förvaltningsnämnden för Sveaborg som förvaltar byggnaderna och infrastrukturen sedan man övergick från försvarsmakten till civilförvaltning.
Entusiastiskt samarbete med nordisk mångfald
Nätverksmötet handlar om att koordinera kommande evenemang och bygga nya samarbetsformer. Aktiviteterna på Sveaborg exploderar på sommaren, med jazzfestivaler, Östersjöveckor med miljötema, segelskutsparader, säsongsfestligheter och öppna ateljéer – och nästan en miljon turister.
En central utmaning är att nå publiken på fastlandet utanför högsäsong. De utländska turisterna kommer ändå, men hur ska man locka de unga i Helsingforsregionen? Som en konstnär uttrycker det: Det finns annat att göra på Sveaborg än att sitta och dricka öl.
Nordisk Kulturkontakt
Nordisk Kulturkontakt (NKK) ska fungera som en central nordisk kulturell mötesplats med uppgift att stärka nordisk språklig och kulturell närvaro i Finland och i det övriga Norden. -Budgeten går på närmare 1,5 miljoner euro för verksamheten.
Konstens och kulturens roll som förutsättning för hållbar utveckling ska synliggöras. Man ska vara en arena för kulturutbyten som bidrar till konstnärlig utveckling och nätverk, och därmed till nordisk konkurrenskraft.
Det nordiska samarbetet ska främjas med en hög nordisk profil och bidra till nordisk nytta och mervärde.
Institutionen är sekretariat för Nordiska ministerrådets stödprogram, med cirka 9 miljoner euro att fördela.
Ska också profilera det nordiska kultursamarbetet både nordiskt och internationellt.
Den mångfaldiga och inkluderande verksamheten ska bidra till tillit, integration, samhörighet och språkförståelse i Norden.
Institutionen har fokus på grön och social hållbarhet.
Konst, kultur och kullerstenar – historik över den nordiska verksamheten på Sveaborg
Stor efterfrågan på stöd
Nordisk kulturkontakts utrymmen ligger i en gammal garnisonsbyggnad på Sveaborg, renoverad och fylld med finsk design.
Det är här flera av Nordiska ministerrådets stödprogram för Norden och Baltikum förvaltas.
De blir ännu viktigare när de nordiska ländernas egna kulturbudgeter krymper. Det syns just nu i Finland, betonar Anki Hellberg-Sågfors, kulturutvecklare på NKK.
Arbetsförutsättningarna för fria kulturaktörer blir hårdare, och efterfrågan på stöd är stort. Mindre än 20 % av ansökningarna från Kultur- och konstprogrammet kan beviljas.
Konst och böcker – och mycket stöd
Nordisk kulturkontakts verksamhet koncentreras just nu till Sveaborg, där hela institutionens drygt 20 medarbetare jobbar. Det egentliga kontoret i Nordiska investeringsbankens utrymmen inne i Helsingfors renoveras som bäst.
Där finns det nordiska biblioteket med samlingsutrymmen som har bättre förutsättningar att locka publik. Det återöppnas i höst.
De nordiska kulturprogrammen omfattar stöd till kultur, konst, unga, civilsamhället och mobilitet i Norden och Baltikum.
De nordiska stödformerna är en viktig kanal för att stöda nordiskt samarbete inom konst och kultur. Kultur- och konstprogrammet är det största, Volt och Norden 0-30 är tänkta för ungas kulturprojekt och språkprogram. Demos ger stöd till nordiska samarbeten i civilsamhället.
Det nordisk-baltiska mobilitetsprogrammet för kultur består av tre stödformer: mobilitetsstöd, residensstöd och nätverksstöd. Dessutom finns den nordiska utbytesordningen NORUT, tidigare kallad tjänstemannautbytet.
Anki Hellberg-Sågfors har hand om Nordisk kulturkontakts eget nordiska residens B28 för konstnärer. Residenskonstnärerna får hjälp med bostad, nätverksskapande och ett stipendium på 700 euro/vecka. De förväntas presentera sin arbetsprocess för publik under vistelsen.
– Man kunde tro att alla konstnärer vill stanna så länge som möjligt, men behoven är olika. De som verkligen vill arbeta i lugn och ro söker vistelse på Sveaborg under de mörka vintermånaderna. En publikinriktad konstnär väljer kanske en sommarmånad då interaktionen är betydligt större.
Kreativt om döden
Under maj och juni är Rakel Andrésdóttir nordisk residenskonstnär. Hon arbetar med handritad animation, och involverar barn på Sveaborg i ett projekt om döden – ett tema som hon behandlar lekfullt men respektfullt. Hon har arbetat med barn också i Island och under en residensvistelse i Estland.
– Det finns säkert kulturella skillnader, men döden är ju gemensam och nödvändig för alla. Barn är så kreativa, men det kan också komma religiösa idéer – och förstås impulser från den amerikanska tv-underhållningen, noterar Rakel.
Hon har flera evenemang på gång under sin vistelse på Sveaborg men när vi träffas har hon nyss anlänt och är superpositiv. Hon har hunnit sitta på stränderna och tittat på havet. Det är som hemma på Island, säger hon. Det känns som på landet och är mycket rofyllt.
Takeoff med fördröjning
Residensstipendiet ger Rakel Andrésdóttir möjlighet att utforska och utveckla sitt berättande över geografiska och språkliga gränser, med nya tekniker.
Hon studerade vid Islands konsthögskola och deltog i examensutställningen “Ready for takeoff” – coronaåret 2020.
– Det var en underlig tid att avsluta studierna, utan någon känsla av “takeoff”. Det fanns inga jobb, allt var stängt på grund av pandemin. Vi studerande höll utställningar hemma hos varandra. Det var en konstig tid, sammanfattar Rakel.
Senare studerade hon animation i Tjeckien och har jobbat med animation och dokumentärer på Islands tv och diverse freelancejobb. Det gillar hon mycket bättre än mer regelbundna jobb. Hon har också fått några arbetsstipendier.
Inget mål att bli kommersiell, men att klara sig
Med avstamp i de svåra coronaåren tycker hon själv att hon nu har haft tur, med en mix av arbeten hon gillar och konstnärlig aktivitet som gör att Rakel Andrésdóttir också börjar noteras utomlands.
Hon gör i liten omfattning målningar som kan hängas på väggar, men de säljs mest åt vänner. Så någon kommersiell konstnär räknar hon inte med att bli – och det finns ett fåtal islänningar som på heltid kan ägna sig åt konsten.
Nordisk start blev internationell
I samma hus som Nordisk Kulturkontakt finns HIAP, Helsinki International Artist Programme som grundades år 1998. HIAP driver nu gästateljéerna som Nordiskt konstcentrum startade redan år 1978.
De två institutionerna skulle tillsammans fortsätta arvet av konstnärlig rörlighet och interkulturell dialog i regionen. Men den nordiska utställningsverksamheten har minskat och konsttidskriften Siksi är nedlagd.
Tanken var att konstnärer från alla nordiska länder skulle arbeta samtidigt i de fem gästateljéerna. Sedan blev verksamheten mer internationell med längre boende, också för konstnärer på flykt, bland annat från Ukraina. Det påverkar också verksamhetens inriktning
Nu har de en bredare internationell fördelning, för längre tid, också som stöd för konstnärer på flykt. Där finns för tillfället också ukrainska konstnärer – och många teman är nu internationella.
Gränserna raserade, men ändå inte
I dagens geopolitiska röra har residensen blivit allt viktigare. Det har tydligen inte blivit föråldrat med resestipendier och nätverksstöd. Trots att kontakterna är lättare att hålla via internet vill konstnärerna se världen med egna ögon.
– Det händer helt andra saker när man träffas och kan jobba med varandra och förtroendet stärks. För Norden med mycket vatten mellan länderna är det här viktigt.
Vi ska inte sluta upp med det nordiska samarbetet för att det känns krångligt, långt eller dyrt, säger Anki Hellberg-Sågfors.
Finländsk glastradition på Sveaborg
Esko Kurvinen och Anna Schroderus driver en glashytta som lockar många besökare på Sveaborg.
Det blir snabbt mycket varmt i glashyttan, trots att alla dörrar står öppna. Det lockar också turister, speciellt barnfamiljerna kan stå länge och titta fascinerat på hur glasföremålen kommer till.
Turisterna ger små extraintäkter, men sköra glasföremål är inte det som turisterna vill ta med sig hem.
Esko och Anna är egentligen inte beredda att kalla sig konstnärer i “fria yrken”, för de är ju företagare. De kombinerar glasproduktion, undervisning och försäljning för att få verksamheten att gå ihop.
Mångsyssleri en nödvändighet
Båda har utbildat sig vid Konstindustriella högskolan i Helsingfors, bland annat industridesign och glaskonst. De har kompletterat med studier utomlands, bland annat på Orrefors i Sverige med ett Nordplus-stipendium.
Anna hade tänkt sig mer konstskapande och designjobb, att göra “vackrare vardagsvaror» som var det klassiska svenska designidealet.
Nu är mångsyssleriet en nödvändighet när de traditionella glasbrukens arbetsplatser har försvunnit, och med dem möjligheten att testa sig fram med månadslön. Nu får man göra alla jobb själv, också marknadsföring, bokföring och golvsopning.
Esko lämnade ett välbetalt konsultjobb för att få äga sitt arbete och minska stressen.
Utställningar viktiga
Glaskonsten har blivit viktig på Sveaborg. Det handgjorda glaset finns numera på Unescos lista över det immateriella kulturarvet. Esko Kurvinen och Anna Schroderus blir affischnamnen på den egna stora glasutställningen senare i sommar på Sveaborg.
Utställningar ger synlighet, också hos dem som beviljar stipendier och stöd. De två har tänkt på möjligheten att söka ett residensstipendium utomlands. Men det är svårt, glasblåsningen kräver tung utrustning.
Historiska Sveaborg ger kontinuitet
Esko och Anna bor inte längre på Sveaborg, men uppskattar den intima miljön och att också konstnärer har råd att bo där. Kontinuiteten är också viktig.
– Alla hus är skyddade, vi kan lita på att det inte kommer någon grynder som river huset där glashyttan är etablerad för att bygga ett hotell eller “self storage” i stället.
Logistiskt är Sveaborg en utmaning för transport av varor eller gäster, i synnerhet vintertid när färjorna inte går så ofta.
Norden har en ökad fokus på säkerhet och resiliens. Då vill man på Sveaborg betona kulturdiplomatin och kulturen som en viktig del av samhällets kritiska infrastruktur.
Gitte Grønfeld Wille, direktör på Nordisk kulturkontakt, talar om konsten och kulturen som det vi ofta träffas kring.
– Kultur skapar gemenskaper och känslan av sammanhang. Vi ser resiliens och robusthet som en mental muskel som ska tränas och upprätthållas.
– Det gör man inte hemma i fåtöljen men i möten med andra människor. Konst och kultur är en motvikt till splittringen i samhället och en viktig investering i samhällsbygget.
Ingen nordisk livlina, men viktig just nu
Det verkar uppenbart att det nordiska kultursamarbetet och stipendierna inte kan rädda artister i nöd. Men stöden ger stadga. Residensverksamheten kan bidra till bättre arbetsförutsättningar och större synlighet för nordiska konstnärer, också gentemot beslutsfattarna, säger Anki Hellberg-Sågfors.
– Det är otroligt viktigt att alla i samhället nu stödjer det konstnärliga arbetet, för det är verkligen i fara med alla nedskärningar. Många lämnar fältet och går in i andra yrken för det blir alltför tungt med de svåra arbetsförutsättningarna, säger Anki Hellberg-Sågfors.
I Norden och speciellt Finland är man helt beroende av projektfinansiering. Det är mycket jobb att göra alla ansökningar som måste göras, men ingen vill betala för det jobbet trots att det är nödvändigt att göra. I Finland har dessutom den svenskspråkiga producentutbildningen lagts ner, en kulturpolitisk katastrof, anser Anki.
– Om man inte har producenter som kan administrera, söka pengar, hantera, rapportera, utvärdera och bygga förutsättningarna för konstnärer så måste konstnärerna igen börja göra det. Det tar bort tid från konsten. Det är inte det som de ska behöva vara experter på, utan på det konstnärliga arbetet.
