Livet på Sveaborg – idyll mellan kanoner och kaffetermos

En typisk skärgårdsö, men med Helsingfors inom synhåll. Sveaborg, fästningsön med en militär och blodig historia, byggdes för att hålla ryssarna borta. Nu är det turisterna som invaderar den nordiska idyllen.  

Till Sveaborg kommer man med båt. De fast bosatta har en egen ingång i terminalen för att få plats före turisterna.

De stora kryssningsfartygen och passagerarfärjorna mellan Sverige och Finland passerar dagligen genom de trånga sunden vid bastionen Gustavssvärd. Sveaborg har kallats Nordens Gibraltar. 

Read this article in English on Nordic Labour Journal

År 1991 kom fästningen med på UNESCO:s världsarvslista som ett unikt minnesmärke över nordisk militärarkitektur. Det förpliktar Finland att bevara området så autentiskt som möjligt – med över sex kilometer försvarsmur att vårda.

Här vill många bo

Drygt 800 invånare bor i stadsdelen Sveaborg. En del arbetar på ön, främst inom turism, militär och service. Men många äldre skolbarn och vuxna pendlar dagligen till fastlandet. Färjresan till Salutorget nedanför Presidentens slott tar en kvart.

När en bostad blir ledig lottas den ut. Det sker endast några gånger per år. Sveaborgs förvaltningsnämnd är hyresvärd och prioriterar barnfamiljer, för att hålla skola och daghem igång. 

Barn sägs ha det bra och tryggt på Sveaborg, och får vara barn lite längre än på fastlandet. Den lilla biblioteksfilialen har ett stort utbud av barnböcker, mest på finska, men också på svenska och andra språk.

– Det känns bra att bo i gammal och lugn bebyggelse med likasinnade, säger Ninnu Räihä. Hon låter inte turisterna störa. Foto: Bengt Östling.

Ninnu Räihä är ute med sina hundar, en ganska typisk Sveaborgsbo. Hon sökte en lugn men kreativ miljö med gammal bebyggelse och har nu bott två år på ön. Hon flyttade in som underhyresgäst med sin barn, som nu går i skola på fastlandet, men har sedan dess hunnit byta bostad.

Alla hus på Sveaborg är gamla och her använts av militären eller fångvården. Husen hålls i skick men invånarna berättar om dragiga lägenheter, vedeldning och märkliga ljud som sätter fart på fantasin.

Ninnu Räihä är nöjd med hemmet och omgivningen. Hon säger sig ha fått bäst kontakt med de äldsta och de yngsta invånarna på ön, medan de som pendlar till Helsingfors varje dag är svårare att få kontakt med. 

– Det är lätt att trivas med likasinnade, här finns samhörighet och gemenskap, säger Ninnu.

Sveaborg är kreativt, med konstnärer, musiker och hantverkare. 

Hantverksyrkena lever vidare

Hon är smyckekonstnär, men tonar ner den delen. I stället arbetar hon mest på det gamla varvet med matlagning och städning. Varvet har en smedja som är i gång året om, och vintertid rustar många sina båtar, från större träskutor i dockan till mindre båtar längs stränderna. 

Efter många år på ön lär sig en hundägare säkert de hemliga stigarna, som sägs vara nödvändiga för att komma förbi de stora mängderna gäster sommartid. 

Många störs av turisterna, men Ninnu verkar inte göra det. Sommartid arbetar hon själv på ett av de fartyg som kör turister i skärgården. 

En invånare berättar att hon minsann tar ferie hela juni och juli för att komma bort från turiststressen. Utanför många hus finns det skyltar som vädjar om privatliv. Men turisterna tycks accepteras, även om det sliter på byggnader och friluftsleder. Som på många öar är turisterna också en viktig intäktskälla.

Militärt storbygge när Finland var svenskt

Oron i Östersjön är ingen nyhet. Det var egentligen därför Sveaborg byggdes.

Sveaborg var i tiderna en av Östersjöns viktigaste militära anläggningar. 

Sveaborg började byggas år 1748, när Finland ännu var en del av Sverige. Fästningen skulle skydda rikets östra gräns och blev bas för den svenska skärgårdsflottan vid inloppet till Helsingfors. Man talade om Nordens Gibraltar.

Under storhetstiden arbetade över 6000 soldater och fångar med bygget. 

Sveaborg blev 1700-talets främsta innovations- och kulturcentrum, och man startade också båtbygge på varvet med den stora torrdockan.

Den militära närvaron syntes också i Helsingfors, som senare efterträdde Åbo som huvudstad år 1812. Då hade Finland blivit autonomt storfurstendöme under den ryska kejsaren.

Sveaborgs äventyrstur är en tidsresa till 1700-talet, med Sveaborgs grundare Augustin Ehrensvärd i huvudrollen

Dramatisk historia under olika flagg

Den svenska historien hade inget lyckligt slut. Den ointagliga fästningen kapitulerade efter den ryska belägringen. Frågan diskuteras fortfarande. 

Hur kunde Sverige förlora Sveaborg utan ett enda skott, och hela Finland under det “finska kriget” år 1808? 

Därefter blev Sveaborg en rysk garnison, med en egen dramatisk historia.

Drygt hundra år senare upprättades ett av de största fånglägren på Sveaborg. Då hade Finland fått självständighet från Ryssland och “de vita” hade segrat i det finländska inbördeskriget. Över 10 000 röda fångar hölls fängslade i de primitiva militärbyggnaderna där många avled, av svält eller sjukdomar. 

Den militära närvaron har minskat men syns fortfarande i de många fästningsruinerna och i Krigsmuseet, med den historiska ubåten Vesikko, som står uppställd på en strand. 

Vid Sjökrigsskolan utbildas drygt 300 beväringar, reservister och yrkesofficerare för uppgifter inom marinen och Gränsbevakningsväsendet.

Från grannön Sandhamn hörs skottlossning och kanoners muller, när militären övar på sina områden och ute till havs.

Bevarande i förändrad omvärld

Det förändrade säkerhetsläget i Östersjön har väckt frågor om beredskapen även på Sveaborg. Samtidigt har ön blivit mer civil och ett centrum för kulturell verksamhet.

Omvärlden förändras. Förutom turismen och säkerhetsläget vill Helsingfors förhålla sig också till klimatförändringen. 

Sveaborgs förvaltningsnämnd ansvarar för byggnader och infrastruktur och balanserar mellan flera mål, att bevara fästningen som ett levande världsarv i autentiskt skick, att hålla en aktiv stadsdel för invånare och företag. Och ta emot en miljon besökare per år, men inte i ett friluftsmuseum.