Den femtonårige killen har lagt sig ned. Han vill vara i fred. När finska lapphunden Jappii börjar buffa på honom med sin nos bryts isen. Tonåringen reser sig upp och börjar delta i en aktivitet hos Närvaroteamet i Hyltebruk.
– Hos oss är hunden en resurs och ett stöd och gör att eleverna blir motiverade att komma hit. Så fort de stiger in genom dörren blir de välkomnade av en glad hund. En hund kan även visa vänskap i situationer som kan kännas motiga, säger Britt Bengtsson, en av de tre pedagogerna som Arbeidsliv i Norden träffar i teamets lokaler i Hyltebruk i Hallands inland.
Read this article in English on Nordic Labour Journal
Hylte kommuns Närvaroteam är till för barn och unga i åldrarna 10–16 år med problematisk skolfrånvaro. Personalen är som grundskole- och förskollärare pedagogutbildade.
Dessutom är de resurshundförare, en utbildning de fått hos Jenny Wibäck, innehavare av enmansföretag Lyckagård, också det i Halland.
Headhunting gav framtidshopp
– Jag vet inte var mitt stora hundintresse kommer från, men efter att länge önskat mig en hund fick jag en Keeshond när jag var nio år och började träna med den. Det blev min stora hobby och som tonåring engagerade jag mig ideellt inom tävlings- och utbildningsverksamheten i brukshundklubben i Halmstad, säger Jenny Wibäck.
Under gymnasietiden blev hon ett sommarlov headhuntad av en kennel till ett läger med collie-hundar.
– Där någonstans började jag känna tilltro till att jag skulle kunna jobba med att coacha tävlingsförare inom hundsport.
När Jenny Wibäck började plugga vid Halmstads högskola startade hon enskild firma för att bredvid studierna kunna jobba som träningscoach.
Huvudämnena i hennes magisterexamen blev pedagogik och handikappvetenskap.
– Många som pluggade handikappvetenskap hade en mer personlig anknytning till ämnet. Min ingång var istället från hundsidan och utifrån mitt intresse för hur hundar kan fungera som resurs för hälsa och välbefinnande. Den kombinationen av kunskaper tillsammans med pedagogiken blev sedan en viktig grund i skapandet av konceptet för resurshundförare.
Jenny Wibäck läste även några enstaka kurser i företagsekonomi, men syftet var aldrig att jobba som ekonom, utan att skaffa sig användbara kunskaper för att kunna sköta det egna företagets bokföring, berättar hon.
Även om både lusten och motivationen fanns där hade Jenny Wibäck inte som mål att jobba med hundar på heltid.
– Jag var rädd för att jag skulle tappa intresset om det blev ett jobb. Så jag har alltid varit öppen för att arbeta med något annat. Under studietiden arbetade jag också i butik och tyckte det var roligt.
Hårt arbete och självdisciplin
Det har dock aldrig blivit aktuellt att vända tillbaka till ett jobb i en affär eller på något annat ställe. Firman har burit sig även om inkomsterna varierat från år till år.
– Ibland glorifieras arbetet som enmansföretagare och många tror att man som hundföretagare kan träna sina egna hundar på arbetstid. Så är det verkligen inte. Varifrån skulle den finansieringen komma? Tvärtom måste man gilla att arbeta för inget kommer serverat, säger Jenny Wibäck, som tycker att fördelarna med att vara ”sin egen” med flera uppdragsgivare överväger.
– Det är det klassiska. Som den frihet det är att få jobba med sin hobby och att ingen annan spikar min agenda. En stor del av kreativiteten ligger i att själv forma hur vardagen ska se ut. Det kan innebära att arbete och fritid flyter ihop.
–Då gäller det att vara vaksam även om jag inte har något emot att i vissa perioder jobba mycket. Samtidigt som jag värdesätter att inte vara tvungen att göra det.
En regel Jenny Wibäck haft och kunnat hålla är att varje sommar ha fyra veckors semester samt att i möjligaste mån undvika kvällsarbete.
De 20 åren med eget företag, de senaste tio i aktiebolagsform, har inneburit insikter. Som att under en och samma dag undvika att växla mellan administrativt arbete och lektionerna hon håller.
– I början blandade jag, men tyckte inte att jag fick någonting gjort när jag mellan lektionerna försökte hantera pappersarbetet som det kallas. Jag har svårt för att snabbt skifta aktiviteter och behöver ställtid. Därför renodlar jag numera det ena arbete under en hel dag. Antingen är jag ute på fältet eller bakom skrivbordet.
Insikten om att risken finns att som egenföretagare inte ha samma skydd som anställda har gjort att Jenny Wibäck skaffat sig det hon kallar för ”hela kittet”. Hon pensionssparar, och har både pensions- och sjukförsäkring.
När Arbeidsliv i Norden talar med Jenny Wibäck har hon nyligen examinerat 15 resurshundförare, en halvtidsutbildning, 20 veckor lång. De bärande elementen är pedagogik, tillämpad psykologi och hundkunskap.
Utbildningen har hittills köpts av Halmstads, Varbergs och Örkelljungas kommun och fyllt en stor del av Jenny Wibäcks arbetstid.
– Hade en kommun jag diskuterat utbildning med tackat nej, hade jag behövt täcka upp många timmar med annat arbete. Sådan osäkerhet är något man fått lära sig att leva med. Idag vet jag inte exakt hur hösten kommer se ut.
Hunden som just hund
Köpare av utbildningen till resurshundförare kan även vara privatpersoner eller olika typer av verksamheter. Oavsett vem som betalar för kursen så är målgruppen de som kan involvera hundar i sitt yrkesarbete.
Hunden kan vara vilken hund som helst och behöver inte vara specialtränad, som till exempel en ledarhund. Avgörande är att resurshundföraren matchar rätt hund för rätt sammanhang och att få både människa och hund att må bra, förklarar Jenny Wibäck,
– Resurshundföraren ser till att människor som behöver träffa hundar får göra det. Då deltar hunden i egenskap som hund och det räcker långt, säger hon och nämner att saker vi människor har svårt att ta tag i kan man vilja lösa för hundens skull.
– Ett exempel är unga tjejer med självskadeproblematik som inte tycker att de är värda något. När de tar hand om ett djur och ansvara för det skiftar fokus. Tjejerna blir behövda och sedda och då kan något avgörande hända med deras självbild.
Att få någon annan att tänka på
Liknande fokusförflyttningar vittnar pedagogerna på Hyltes Närvaroteamet om.
– En kille har skapat en egen rutin tillsammans med en av våra hundar. Det första han gör när han kommer hit är att få hunden att följa med honom till kylskåpet och få en morot.
– Han blir tränare av hunden och glömmer sina egna bekymmer för en stund när fokus flyttas, säger Britt Bengtsson.
Att förmedla livskunskap är det primära för Närvaroteamet. Att hjälpa eleverna att skapa rutiner, att hantera social närvaro som att kunna gå till affären eller att åka buss. Men även att förmedla kunskap.
– När vi jobbar med att bryta utanförskapet och isoleringen utgår vi från elevernas intressen och introducerar hundaktiviteter. Då kan vi se hur hälsofrämjande det är för elevernas självförtroende att få inta en tränarroll. Vi arbetar även ämnesinriktat utifrån elevens takt och förmåga.
Närvaroteamet ingår i kommunens elevhälsa, som alla elever i svensk skola ska ha tillgång till enligt skollagen.
Elevhälsa
Elevhälsan omfattar ”medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser” och arbetar främst ”förebyggande och hälsofrämjande, och ska stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål”, skriver Skolverket.
Vinst både för eleven och för samhället
Efter att Närvaroteamet i augusti 2023 började ta emot elever har personalen och deras hundar lyckats hjälpa fyra elever vidare för att kunna fullfölja gymnasiestudier och därmed få goda möjligheter att komma i arbete.
– Vi brukar referera till nationalekonomen Ingvar Nilsson som under 40 års tid arbetat med att räkna på utanförskapets kostnader. Enligt honom kan en elev som hamnar i utanförskap i värsta fall kosta samhället mellan 12 och 15 miljoner kronor.
–Vårt team med våra hundar kan alltså ses som en besparing både på det mänskliga och det ekonomiska planet, säger Britt Bengtsson.
Så kan en frilansare som förvandlat sin hobby till en fungerande verksamhet bidra till minskade kostnader för utanförskap.
